av sjömannen » 09 jan 2014, 20:23
Var de bättre förr?
Har varit aktiv på fjärrtrafiken sedan sent 60 tal fram till 2005 då jag genom en svår olycka tvingades sälja min F12 a och motvilligt erhålla sjukpension, har dock som målsättning att i någon form inom snar framtid försöka om än i liten skala att försöka va me o nosa lite på”banan”igen. Tänker ofta tillbaka hur det var förr mot hur det är nu. Undrar hur många av dagens yngre chaufförer som skulle gilla sitt jobb som dom kanske gör nu fast med dåtidens grejer och förutsättningar. Spännbanden var bara det en revolution i branschen, att slippa kätting, björn, björnförlängare, dom där riktigt tunga Albrektsons pressarna, som var som plåt om vintrarna. Att ha en extra drivaxel fastspikad under flaket if man skulle dra av en, en lös generator i reserv under bingen, en halvtaskit fylld verktygslåda-inga krediter på verkstäder ute i landet, utan en tämligen mager reskassa som i huvudsak räckte till bränsle o käk. Utan överdrift kunde man ibland känna det som en bragd att bara ta sig hem igen. Det var inga superstarka motorer,230 hästar i Titanen,men med samma lass som idag, vägarna var ju många gånger ett kapitel för sig. F88 an hade 20 hästar mer, och kändes mera modern, när sedan 89;an kom tyckte man att tekniken var fulländad. 330 hästar om jag inte missminner mig, och med 16 växlat,vilket gjorde att man numer kunde hitta en” tagg” som passade i de värsta motluten, att slippa ligga o larva på en växel tills det äntligen började plana ut. Tänker oxo ofta på ett snyggt täckt lass med bindrep o pressenningar, riktigt gjort typ så man nästan ”kunde se ”vad lasset bestod av, det var fanimej snudd på hantverk. De va väl mer än en gång man fuskade med att täcka virkeslass från Norrland för att”de såg ju klart ut söderut” för att senare hamna i jordens ösregn o stanna på en p-ficka – upp me pressen på ryggen o bära upp den på lasset, o innan man fått ut den så blåste den ner,,,,,,,,,,,,vika ihop den o upp igen,,,,,o sen 2 stycken till på släpet. Kapell va tämligen ovanligt på ”luffarbilar” i inrikestrafik. Man sköt ett däck emellanåt, dom hårda 11 00 20 blev man ganska flink på att byta efter vägen, det tog typ 30-40 min. Det var aldrig nån ide att skruva fast domkraften i golvet (livsfarligt egentligen)- Idag finns ju jättefina hjälpmedel som GPS, vilket måste vara kanon att ha,( måste tillstå att jag inte har någon själv) ,garanterat många med mig hade våra egna trix att navigera oss fram i för oss” nya städer”. I de flesta större städer fanns i regel en hyfsat stor P-ficka med en telefonkiosk vid infarten. Man gick dit,,tog telefonkatalogen o slet ur sidan med stadskartan,sen med en ficklampa som belysning började man sakta söka sig dit man skulle. På vägen till målet såg man ofta många andra firmor, vilka man la på minnet, efter nåt år blev man väldigt duktig på att hitta i de flesta städer, givetvis fick man beskrivningar av kolleger oxo emellanåt. All kommunikation med speditörer, åkare skedde via telefonautomat, eller om man kunde få låna telefonen hos någon kund. Danska 5 öringar gick bra ett tag att ringa för, men man hade alltid laddat med enkronor. Vad gällde lagens långa arm, så var den inte lika lång som nu, men kunde ställa till förtret ändå, nämner inga namn, men vi hade 2 som verkligen va på hugget mot den tunga trafiken,,,en i Ljungby o en i Hudik. Ni som va med den tiden vet garanterat vilka. Minns en episod då”den i Hudik” tog fast mig en vinternatt i Harmånger o hade synpunkter om det mesta(negativa givetvis). Ung var jag o stor i käften, vi gick runt åket o när vi står på insidan om släpet denna kalla vinternatt ställer sig denne långe man med sin ena fot över min, o trycker sitt bröst mot mitt ansikte o väser,,,”såna som du ska bort från vägarna”-Jag hade ju givetvis även mina synpunkter på om HAN skulle vara kvar efter vägarna….Tro mig eller ej,,,,det mötet renderade ett stort antal konfrontationer med denne man,ända tills han gick i pension,,,i typ 20 års tid,,funderade faktiskt ett tag på o ha ett lösskägg ligga under bingen o sätta på då man passerade hans distrikt. Yrkesinspektionen började även i början på 70 talet att visa sig ute, med dagens mått var dom väl ganska timida.men kunde även då ställa till trubbel. Dubbla böcker tillhörde väl till allmänbildningen, o när diagrambladen började se alltför otäcka ut, så åkte dom i soporna o i med fräscha brickor igen, hamnade man i situation när dom efterfrågades fick man ta till nån passande rövarhistoria. Hade en F89 a med endgarskort,,den passade perfekt till den trafik jag bedrev. – Vi hade jeans T-shirt skinnväst,(inte att förglömma gemen i bröstfickan) att ha till fraktsedlarna o mestadels träskor, känner inte igen stuket på moderna chaufförer men har sett ibland några med bakvända kepsar i jumpadojor sittandes o fika på Mc Donalds………….-Dom får i o för sig klä sig o fika var dom vill för mig, men fika o käka för mig i lastbilsvärlden,-de va typ Hallandsåsen ,Åsljunga Ljungby Rök ,Rattugglan Hasslerör Nalles Liz motell Docksta, Jävre o liknande. Att köra upp på”plattan”,,mackgubben kommer ut ,man får en fika alt käkkupong, han tankar kollar oljan sparkar däck putsar rutan o ställer bilen på parkeringen, mätt o nyfikad drar man vidare. Idag kommer man till en 30 kubikare på nån ödslig grusplan,,det står-”Dra ditt kort” pappret slut behöver man luft har dom snott kompressorn tvätta fönster o speglar..det kan man glömma….o fikat,,,,,de blir termos i hytten-.suck
Undrar ändå om de inte va bättre förr-eller?
Skulle va kul o se om någon känner igen sig i detta, de finns givetvis mycket dråpliga episoder som utspelat sig under åren ,men de får bli en annan gång, o om nån är intresserad.
Hälsningar Sjömannen