Far min, som körde mycket stock på 60- och 70-talet, vet säkert.
Han hade mycket riktigt konfigurationen med stålbankar ovanpå träflak. Den första bilen som jag kommer ihåg (var fyra år när den köptes in) var en Scania LBS 76 S med tippflak (tvåcylindrigt) och Jonsered ZB på konsoller baktill. Efter den tvåaxlad släpvagn, också med tippflak, från Kilafors.
Grustransporterna avtog dock, så tippsläpen byttes sedan till en längre, men fortfarande tvåaxlad, Kilaforsvagn.
Nästa bil, en LBS 110 fick kort hytt och ingen tipp, för att få längre flak och lägre tjänstevikt. Men bankarna låg kvar ovanpå träflaket ändå. Det var inte uteslutande stock som kördes.
Även idag har min kusin, som kör timmer fortfarande, flak på timmerbilen. Dock aluminiumplåt och inga bankar, utan hål i flaket för stöttorna och så trä att ströa med.
Någon teleskoperande släp hade far min aldrig, däremot kusinen. Men det var ingen bra konstruktion. Teleskopen blev gärna sneda, och sen sprang släpen på snedden som en stollig katt efter bilen, något som gick väldigt tungt att dra. Varianten med fast ram och skjutbara bankar och bakre boggi är bättre. Det går att vända ändå, för att ramen pekar ut över "måsagrobarna" gör ju inget.
Far min körde väldigt ofta till ställen där han fick köra in med bilen, lasta ett rejält lass på den, ut igen till där släpen stod parkerad, krana över stockarna dit, in igen för att hämta ett nytt lass, ut till släpen och krana över lagom mycket för att det skulle bli någorlunda lagliga axeltryck överallt och sen iväg till sågverket. Precis som det skrevs ovan var det ofta bönder med mindre resurser som sålde skog. På något ställe minns jag att det var så trångt där bilen måste passera genom gården för att komma ut i skogen, att det inte gick att komma fram när bilen var lastad, för det tog i takutsprånget på ett av husen. Men det löste faderskapet genom att lägga några plankor under hjulen vid ena sidan, så att bilen lutade lite när den skulle ut. Då gick det fritt uppe vid taket...
Vid ett annat tillfälle skulle det hämtas helstam som en skogsägare i Florshult hade fällt. Stammarna var för långa för att lastas på bilen, så släpet måste in i skogen. Men med släp gick det inte att vända där inne. Det är nog enda gången jag åkt med och tittat på en noskopplad släpvagn i nästan fyra (!) kilometer.
Som någon annan skrev här är det mycket tokigt som man fick vara med om som åkarbarn. En del saker hade nog renderat utredningar och anmälningar idag, men allt var inte så noga då.
Tänker på när vi var i grustaget i Lärkeröd och...
Nä, nu ska jag inte trötta ut er med mina gamla minnen. Hadesåbra.
