Hittade en Kåpa i Bredbyn Hos Kebbe. Motorn som den plockades ifrån stod inne på ett skåpflak Upptäckte sedan ett annat fel också, och det var dåliga gängor på flänsbultarna för svänghjulet. Det var ganska stökigt att få bort de bultarna, först tråget och sen var det inte bara att beställa en trågpackning, men som tur var fanns packningsmaterial på hyllan. Bakre vevaxeltätningen verkade vara primitiv, med sina trälister, men enkelheten är ju också en finess, och säkert fanns fördelar med den lösningen, eftersom den hängde kvar så länge. Bultarna på svänghjulsflänsen var på halvmillimetern precis, för att de i ett speciellt läge, och vinkel, skulle kunna tas bort, och lika var det när de skulle dit igen, men var glad att jag hittade fina bultar på ett stenröse i närheten av Östersund axeln var ett felslip och det enda som kunde vara till nytta med dem var just dessa bultar , å så kom jag med det behovet, nu fick de en omgång av axelns ägare så pass skapligt att jag vid hemkomsten fick lov att ge tre av dem kärleksfull behandling av en gängfil. Vilken tur att axeln blivit liggande där i massor av år, lite så där lagom ur vägen, så att ingen med städmani skulle bli triggad, och skrida till verket. Sen flöt det på bra och efter några dar blev det besiktning bromsar och allt gick igenom, men nu är den undanställd för vintern, Det känns lite overkligt det som många tror är verklighet att den är besiktad för åratal frammåt. Personligen har jag inget emot besiktningsbefrielsen, men jag tror att den måste gå i verkställighet innan jag kan ta till mig det hela.
Fordonet köpes av en trio i åsarna 1994. Den tuffaste, och det var inte jag, sade jag kör hem den jäveln om ni betalar böterna Handbromsen var suveränt, i bra kondition och den färden gick utan besvär, och vid hemkomsten lyftes flaket av och ramen svetsades upp. Nästa vår var den klar för besiktning och degraderades samtidigt till LB. Redan första sommaren gick kopplingslamellen sönder, centrumet trasades sönder och vi fick föra över lamellerna från den nu havererade till det centrum som vi lyckades få fatt i. Problemen med raskt rasade kopplingar har sedan dess varit en ständig följeslagare, 1500 mil är det längsta sträcka som kunnat tillryggaläggas på ett kopplingsbyte men vi körde glatt vidare med tanken allt såg ju bra ut så nu är nog problemet över. men när vi efter några 100 mil kollad i inspektionsluckan så syntes det med klart besked att kopplingsfingrarna rörde sig oroligt trots att de ställts in med kontrolldon av bästa sort. Vi tre fick bra rutin på att plocka ur växellådan och vid varje tillfälle detta skedde trodde vi oss vara säkra på att inget lämnats åt slumpen. Men med facit i hand kunde vi konstatera motsatsen. Så näst nästa år var vi tvungen att försöka ånyo
. De gånger vi inte hade så långt hem försökte vi ta oss hem utan att använda kopplingen alls Och det gick ganska bra att färdas så, men värre var det naturligtvis genom städer, med medtrafikanter och trafikljus att ta hänsyn till. Väl hemkommen vid ett sån tillfälle hade hela kopplingen och främre locket som bär upp urtrampningslagret blivit till en enda röra av förvridna delar.Det orsakade naturligtvis månadslånga stopp, och sökande och farande till varje närliggande ort som kunde tänkas ruva på för oss angelägna delar. Vi upplever det som att de sista 15 åren lett oss in i en tid där det blivit betydligt svårare att hitta delar och att det blivit mer omständligt att ha bilen igång. Det har varit anledningen att de andra två delägarna velat hoppa av ägarskapet, nå väl, nu när jag ensam har fordonet i min hand och övertagit såväl glädje som bekymmer, har det hittats ett fel som ingen av oss tidigare lagt märke till och det är detta felet som nu har rättats till, håller verkligen tummarna för att felet som orsakat så många timmars mekande är en förfluten händelse. Tar med en bild som visar fordonet

- Volvo
- IMG_20171015_152254.jpg (241.93 KiB) Visad 11143 gånger