Lars-Gunnar skrev:På tal om att rulla igång bilen så var jag med om att min pappa hade bilen i ett kallgarage som var lika kall som ute. Han måste ju ut och startade Titanen och efter en stund var hela garaget full av blåaktig rök. Andra gånger startade inte bilen. Då fick han ringa till Sågen och en kollega med en Scania-Vabis L51 tror jag det var som stått med motorvärmare i garage kom. Så drog de ut Titanen som samtidigt hade backen inne så de kunde starta bilen. Det var ju tidigt på morgonen men som pigg parvel och sjukt förälskad i Titanen var det ingen uppoffring.
Minns en smällkall vinterhelg på 50-talet, troligen 1955 då termometern visade på -32 grader. Pappa var orolig att batterierna skulle ta stryk, så vi två begav oss till garaget med spark. (Några 100 meter). Pappa hade sin fina skinnjacka på sig och ålade sig in mellan väggen och bil, skruvade bort batterilådans hölje, skruvade lös batterihållarna. Ni som har kört lastbil eller äger en vet ju vilken storlek det är på dessa bumlingar. Då var de ju långa och tunga. Tycker dagens lastbilsbatterier ser ut att vara bredare och kortare. Kanske inbillning? Tur att min far inte var en vek typ. Han lyfte helt sonika ur batterierna och la dem på sparken. Så bar det hemåt och väl vid målet bar han upp dem uppför trappan och ställde ner dom i den stora hallen med stora glasfönster runtom resultatet blev att han fastnade med skinnjackan i flak och annat så den fick lite repor. Hallen var ju kall men varmare än ute givetvis. Det var riktiga kläder med handledsmuff och fodrad.
Där fick då batterierna stå till på måndagmorgon då han tog ner dem och monterade tillbaks dem. Om han sedan kunde starta utan bogsering vet jag inte. Var inte med så jag kan berätta syn för sägen. Bilmotorn måste ju ha blivit bra seg under den stränga kylan och ingen motorvärmare. Det var inte vårt garage utan han fick stå där gratis. De gjorde cementstenar i byggnaden. Vi hyrde bostaden där vi inte hade bad eller toalett. Vi hade utedass och där satt man flera gånger med händerna under ändan vid minusgrader mot sitsen och gjorde sina behov hur kallt det än var. Minns hur man satt där med dörren öppen och det var så månljust. Inte satt man och sölade då inte. Dt var på landet så ingen var ute och glodde.
Någon annan som fått bogsera igång sitt ök?
Lars-Gunnar

Ett fåtal gånger jag bogserat igång, då jag enbart haft bilar med tryckluftsbromsar,dom få gånger man haft luft har det bogserats, dock ytterst sällan då luften i regel va slut. Ofta i början på karriären hade man sällan tillgång till eluttag till motorvärmare, vilket föranledde till att man fick ta till andra trix. Uppställningsplats hade man ingen, utan de fick bli på nån gata i nåt ind.område. I veckorna blev motorn aldrig riktigt kall, så då hade man inga som helst startproblem, men under en helg med 20-30 minus o när man i regel skulle ge sig iväg på söndag em så fick man söka upp sin arbetskamrat (lastbilen) i god tid och helt enkelt göra en brasa under tråget.En hink(plåt) med spån o diesel, sen fick den stå där o "ljumma upp "tråget,,den varianten kunde man använda en bit in på 80,sen blev det mer o mer riskabelt med alla plastslangar o kablage. En god vän som höll en brinnande tidning framför luftintaget i startögonblicket var också välkommet. När batterierna vart trötta har man fått rekvirera någon kollega, o fått låna lite ström, men i regel fanns kräm så det gick att starta upp den hyfsat varma motorn. Att ta ut en bärgare för starthjälp var inte ens att tänka på-helt tabu. "Kostar pengar"!!! Att ta ur batterierna var inget man hade lust med mer än när de skulle bytas. Eldningsmodellen använder jag än i dag på min gamla cheva 6.5 lit td-94, speciellt förra vintern då det var typ 20- flera veckor. På den har jag en stor hasplåt inunder, så risken för kabelbrand är minimal. Jag har elvärmare i den, men jag bor långt ute i skogen, så jag kan ha mina små egenheter för mig. Typ som alla "gubbar" sa en gång...-så gjorde man förr......

- bara det är väl att betrakta som en yrkesskada, samt att jag är elRÄKNINGSallergiker,,,,
Hälsningar Sjömannen