Minnen

[mats-oh]

Det är mycket intressant ämne med gamla minnen.
Jag minns mitt första lastbilsminne när farsan kom och hämtade oss med en Scania Vabis LS 76 nån gång runt 1971-72 tror jag (född 1968)
Det kan mycket väl ha varit en LS 110a också. mycket vagt minne.
Därefter så började han med att köra på hemmaplan.
jag kommer mycket väl ihåg sen när han körde distributionsbil på Godservice AB som körde för Bilspedition i Göteborg.
Han hade linjen Lerum Floda där vi barn var med ständigt.
Ordinariebilen var en Volvo F85 men kommer också reservbilarna som var riktigt gamla ök bla Mercedes L nånting (alltså en sån halvframbyggd rund) Mersa
som gick under namnet "Slowmotion".
Det räckte att man närmade sig Jonseredsbacken så var det 20 km i timmen.
Kommer också ihåg en Volvo L4751 Raske TipTop där det just stod 4751 längst ner på dörren.

[Per Thomson]

Sådana minnen uppskattas mycket och är välkomna här.

[Z 1578]

Ett tidigt lastbilsminne i mitt liv, jag åkte med farsan till soptippen i Östersund med ett lass rat. På väg hem fick vi soppatorsk vid Tengens, det var bara att knata upp till BP i Ås med en dunk. Det var vår eller höst, snöblandat regn och snålblåst. Kan inte ha varit mer än 3-4 år gammal men minns det ändå tydligt, bilen var en L76.

[Thomas Almen]

Z 1578, ett av mina tidigaste minnen är både från din hemgård å hemby. Pappa körde en hel del bakved från sågen på Aspåsnäset. När han blev sjuk lejde vi en chaufför, som givetvis körde fast på sågplan. Jag, som då var 6-7 år, knatade ner till Viktors för att hämta Sigge med traktor, för å dra lös bilen. Men när vi kom tillbaks hade Röstberg, som körde Sven O´s Titan boggie kirrat saken. För icke insatta, Sven O Persson var den som i stort sett drev Jämtland under en lång period. Född 1900 började han tidigt med hästhandel, utökade med vedhandel m.m. 1932 fick han Volvoagenturen för Mellan-Norrland, vilket gör fam. Persson till Sveriges äldsta Volvohandlare. Han hade även flera sågverk runtom i Jämtland, och startade Byggelit i mitten på 60-talet. Dessutom ägde han Maskin & Motor som hade agenturen för bl.a Bröyt å Hemek. Tillbryggerier, samt bryggerierna i Umeå, Luleå å Gävle ingick också i koncernen under många år.Han var aktiv upp i 80-årsåldern, och gick bort 1989.

[sjömannen]

Det är väl inte mitt första minne i denna underbara dieselosande värld man haft förmånen att vara i, men ett minne som aldrig suddas ut,,.Harry (Lång-Harry) Johansson o jag hade penselrenoverat en gammal Titan me en gammal Ilsbotrailer, vi for iväg med bil o trailer till Polisstationen i Gävle. Harry stegar in o jag efter,,,,vid disken ska Harry ha en interimskylt. Jaha säger damen,,har ni beställt tid för besiktning?-Ja,,,jag ska fara o besikta kl 2 i morrn säger Harry. Harry får en plåt...- Den vill ja inte ha, säger han- Nähä säger damen....-Jag ska ha LÄGSTA numret säger Harry. Damen ger honom X3. Harry tackar , vi går ut o najar fast X3 .......o åker till Domnarvet i Borlänge o lastar till Tammerfors , om jag inte minns fel kunde man åka 3 veckor på interimskylt obesiktat o oskattat.. Det var inte den enda interimskylten han tog ut.....Men,,,de skulle alltid vara med låga nummer,,,de va en idè han hade. Är de undra på att man blev som man blev, med sådana läromästare?

Sjömannen

[sjömannen]

En episod jag heller aldrig glömmer,,,,i början på karriären,,,var på väg till Uddevalla med gamla bilmotorer i häckar från Stockholm,,kändes betydligt tyngre än va de stod på
fraktsedeln,,,strax söder om Rattugglan i Mariestad kommer en knölig bucklig folka me ett framlyse upp jämsides o tutar. Jag stannar på väggrenen, o ur kommer en kvinna o skriker,,,-Ser du mig inte i den stora bilen????- Trött var jag,,o fattade inte vad som hänt,,,började fundera, gick runt o lyste med ficklampan, men såg inget. Hon skulle absolut ha dit polisen, o de va de SISTA jag ville, jag visste inte ens vem som var registrerad på bilen, o de va inte årets modell o toppskick precis
, diagrambladen otäcka så vi enades om att ge varann uppgifter om våra fordon så jag skulle kunna styra upp de hela i lugn o ro.. Tanten o jag åkte i hennes knöliga folka till Rattugglan för att jag skulle ringa hem o få mina uppgifter. Ung uppjagad o nervös inför samtalet till Lång Harry mitt i natten,,,jag ringer,,,,,"Johansson" hör man i luren efter några signaler.....-Ja hej,,,,,säger jag,,du,,,,ja behöver lite uppgifter,,,ja har kört ihop me en kärring i Mariestad o undrar om de är du som står för bilen o va vi har för förs.bolag????-,,,-Harry:, Lever kärringen?,,ja svarar jag,,,Folksam o bil står på mig säger Harry o tillägger..."Ta inte på dig något!!! sen lägger han på luren,,,Enormt stöd man fick,,,,hursomhelst,,,vi tar tantens knöliga bil o åker tillbaks, jag är enormt fundersam vad som hänt egentligen, men slapp ju polisen de var de primära. Senare visade de sig att tanten hade kört in bak i mitt släp medans vi bägge färdades framåt, vilket man senare kunde se på färgskrap på underkörningsskyddet.

Sjömannen

[Per Thomson]

.
. . Senare visade de sig att tanten hade kört in bak i mitt släp medans vi bägge färdades framåt, vilket man senare kunde se på färgskrap på underkörningsskyddet.

Sjömannen

Tack för den!
Den påminner mig om en färd tillsammans med en halvt chockad dam i en tillbucklad bubbla. Historien börjar så här: Detta var tidig morgon och Kalle Bäck letade efter någon adress i något av Münchens förortsområden medan jag höll på att vakna upp efter några timmars skakig sömn. Näe, de va nog i förra korsningen jag skulle svänga vänster mumlade Kalle och slänger i backen. Efter ett tag tycker mig höra något oljud och säger till Kalle att stanna. Upp och på med jeans och jacka, hoppar ut för att lokalisera oljudet, kommer bakom trailern och upptäcker en VW-bubbla som ofrivilligt blivit skuffad baklänges ett helt kvarter. Bubblan gick i vart fall att köra men damen var så skakig att hon inte kunde så jag körde bilen till närmaste VW-verkstad som damen ändå var på väg till. I detta fall var det ingen tvekan om vems felet var, vi fixade papperen och jag gav damen taxipengar, det slutade med att hon tog i hand och tackade så mycket för hjälpen.

[sjömannen]

Antar de är fler som minns samma saker som jag....i ungdomen,,lastbilar, man va så enormt "taj",, det började innan 15,,,man va me "impad" av storgrabbarna, man fick lära sig sakta men säkert, började med att få " köra fram på macken", på terminaler, av o på färjor,,minns när en av mina gamla läromästare, frågade- Vill du ta an en stund? Började lite försiktigt på Värnamoskogen, man kände sig som en kung, va typ 15 bast, ett antal kortare körpass, skulle snart visa sig bli fler o fler. Då man hade ett så enormt intresse, lärde man sig väldigt snabbt. Minns att man kunde sitta där o köra, pissnödig som en säl, men man vågade inte stanna, för då kanske åkar`n kunde vakna o då fick man inte köra mer...Man satt där o fingrade på Blaupunkten, o spelade (tyst) Luxemburg),med ljud från den där klassiska stora bruna Blaupunkthögtalaren monterad på väggen i bingen bakom vä örat. Mottagningen var bra upp till Norrköping . Kompisarna åkte moppe o här satt jag som en kung. Den tiden var att kunna "backa med släp" en status- ett tecken på att man va chaufför, jag hade ett brinnande intresse, och fallenhet, och möjlighet att kunna träna, så jag övade upp en tämligen god förmåga i detta. Det fanns, o finns väl än idag chaufförer som kört många år, o dessvärre inte behärskar den delen. Den tiden ingav det en enorm respekt att traktera den biten, allra helst då en junior ofta överträffade" gamla gubbar" Den vanliga skolan fick stå åt sidan, jag hade hittat MIN skola.Nån vecka efter att jag fyllt 18 sa jag till en åkare jag kände väl att- jag ska köra upp för körkort i morrn-Körkort? sa han,, -ja? Trafikkort menar du väl?, fan heller- Körkort!- jag fyllde ju 18 förra veckan....

Sjömannen

[Säters El-kvarn]

Kalle Bäck

Kul att du nämner Kalle Bäck.
Var han chaufför åt dig vid den här tiden?

Han flyttade till Säter i mitten av 70-talet, och vi vart ganska bra bekanta.
Tyvärr gick han bort 2011.

[sjömannen]

.
. . Senare visade de sig att tanten hade kört in bak i mitt släp medans vi bägge färdades framåt, vilket man senare kunde se på färgskrap på underkörningsskyddet.

Sjömannen

Tack för den!
Den påminner mig om en färd tillsammans med en halvt chockad dam i en tillbucklad bubbla. Historien börjar så här: Detta var tidig morgon och Kalle Bäck letade efter någon adress i något av Münchens förortsområden medan jag höll på att vakna upp efter några timmars skakig sömn. Näe, de va nog i förra korsningen jag skulle svänga vänster mumlade Kalle och slänger i backen. Efter ett tag tycker mig höra något oljud och säger till Kalle att stanna. Upp och på med jeans och jacka, hoppar ut för att lokalisera oljudet, kommer bakom trailern och upptäcker en VW-bubbla som ofrivilligt blivit skuffad baklänges ett helt kvarter. Bubblan gick i vart fall att köra men damen var så skakig att hon inte kunde så jag körde bilen till närmaste VW-verkstad som damen ändå var på väg till. I detta fall var det ingen tvekan om vems felet var, vi fixade papperen och jag gav damen taxipengar, det slutade med att hon tog i hand och tackade så mycket för hjälpen.

En av mina läromästare gjorde snudd på likadant i Göteborg för många många år sedan. Han hade hecktat av slodan o skulle göra några utkörningar med bilen, han letade sig fram, och såg att han passerat gatan han skulle in på. Han tittar i vä spegel..-ingen där,,,han tittar i hö spegel,,ingen där-i me backen, backar.....KLADONK!!!,, va fan va de där??..-Han kliver ur,,,där står en Göteborgare i skinnpaj med utsträckta händer o säger på sin Göteborgska-" de vå en jevvla tur jå hann å kliva åv...under banjon låg en f.d. Silverpil



Sjömannen

[Thomas Almen]

Antar att dom flesta av er hört "Höstvisa" av Erna Tauro?. Hade vart med en kompis å lastat foder i Värtan en sen eftermiddag på hösten. På väg därifrån inser kompisen att han måste tanka, å av nån outgrundlig, eller bortglömd, anledning skulle han in på en Shellmack norr om Valhallavägen. Nåväl, korsningen var för tajt att vi blev tvungna att backa tillbaka. Jag hoppa ut å stoppa den ganska täta trafiken. Först i ena kön var en gammal Bubbla. När jag fått stopp på bilarna knata jag bakom släpet för att kolla så det var fritt. Då hörs ett ljudligt metalliskt skrapljud!.... Damen i Folkan hade försökt smita förbi sen jag släppt henne med blicken, så kompisen vred 89:ans högra fotsteg in i Bubblans framskärm. Kaos å panik!. Inte fatta jag mycket av finska språket, men det var inga lovord hon öste över oss, såpass fatta jag. Kvinnan var alltså Erna Tauro, å bottomline is, att hennes gamla utnötta Volkswagen visade sig vara värd 7.000 riksdaler vid reglering.

[Z 1578]

Thomas: Du får svänga förbi när du är på hemmaplan nån gång, och se om du känner igen dig. Det kan tom bli kaffe!

Märkligt det här med bubblor, dom verkar överrepresenterade i statistiken...
En incident med en tant i bubbla inblandad, dock inte självupplevd. En ny chaufför skulle läras upp,
spånkörning från Gällö till Byggelit. Färden till sågen gick fint, men under lastningen somnade läromästaren. Efter lastning bar det iväg mot Brunflo med N88:an och den onödigt långa trailern, tror den är omnämnd här på forumet tidigare. Väl Brunflo blev man stoppad av en bister konstapel, kvar i korsningen i Gällö stog en bubbla med hjulspår över huven. Han som körde glömde bort trailern och märkte aldrig att han körde över bubblan. Har fått höra den här anekdoten ett otal gånger av han som somnade, han mår lika gott varje gång han drar den.

Andreas

[herrstina-]

Folkvagnar är farliga saker, i slutet på 70-talet skulle jag lossa på Plyfa i Malmö, jag parkerade på gatan och gick in på firman för att kolla så att jag var på rätt plats för lossningen. Det visade sig att jag skulle in genom en grind som var 25-30 meter bakom mitt ekipage, jag gick ut till bilen, passerade bakom densamma och klättrade in i hytten och kollade speglarna, allt såg fortfarande lugnt ut så jag började backa.

Jag märkte ingenting förrän det började öppnas dörrar och folk sprang bakom min trailer, det verkade lite skumt så jag stannade och gick bak för att kolla läget.

Under mitt underkörningsskydd fanns frontluckan på en bubbla, en SAAB hade klättrat upp på bubblans motorlucka och ytterligare en SNAAB vilade sin främre stötfångare på mittbilens bakre.

Det visade sig att under tiden jag hoppade in i bilen kom de här tre bilarna som trodde att jag stannat för stoppskylten som fanns strax framför min bil och stannade med någon dm lucka. Där satt dom och tryckte på bromsen när jag började backa...

SAAB.arna med sina jättestötfångare klarade sig bra så dom lyfte vi bara ner på marken, sen kunde dom fortsätta.

Folkvagnen blev ganska kantstött både fram och bak, den köpte jag på plats, betalade kontant och han fick behålla bilen. Den nöjde säljaren körde från platsen med ett leende på läpparna.

Av detta lärde jag mig att man till varje pris ska undvika att backa där det finns andra människor, hur försiktig man än tycker att man är kan det hända saker som missas.

Stina.

[Thomas Almen]

Jo, Andreas, jag har vart in på gården i vuxen ålder, levererade bl.a nåt lass grus till Jonny med familj . Kan väl säga så här, åtskilliga minnen dyker upp när man kommer in på gårdsplan.... Bl.a skulle ni nog ha haft vinbärsbuskar öster om huset, men brorsan å jag gjorde landskapet något med en BM 35:a med ringvält.... .

[Z 1578]

Eller så får man ha med sig en som står bakom och ritar en åtta i luften . Var det inte så man fick lära sig i lumpen?

Andreas