Jag såg programmet vis SVT-play.
PETSAMOIshavsvågorna, de slår mot land
Mot Petsamos frusna strand
Vilda vita gäss, de stormar fram
Vågorna dansar uti varandras famn
Det var trevligt att se programmet men, man önskar att det varit längre för den där över 90 år gamle chaffisen hade säkert kunnat berätta mer. Otroligt så pigg och klar han var. Han såg närmare ut som sjuttiofem.
Ja, det var ju så hemskt kallt dessa krigsvintrar och man förstår att chaufförerna hade ett helvete. Hyttvärmen var väl inget att skryta med. jag minns när jag och min mor tog vår Amazon och skulle åka till Skellefteå. Efter vägen gick termostaten sönder och det dröjde inte länge förrän -10 grader märktes i kupén och fotändan.
Då man ser på bilen i programmet så är den ganska imponerande. Vad var det för Volvomodell vi såg? En från LV180-serien? Fanns med 3,8–4,7 meters hjulbas. Tillverkades mellan 1937-43. Eller var det en ur LV 290-serirn? I Volvoboken finns en Lv290 med körriktningsvisare i höjd med backspegeln som är rund. Den fanns i 3,8–4,7 meters hjulbas. Tillverkades mellan 1937-51. Den har Volvos järnmärke på vänster sida och en diagonal som delas av ett mindre järnmärke. Vidare ser man att det är en Hesselman-motor. Vippkörriktningsvisare och utskjutande runda speglar. 8 Hjul-bultar. Bilar utan diagonal fanns också. Bara järnmärket och skylten Hesselman.
Jag har läst Björklunds bok. Där berättade han om den djävulska magnetbaken som började nästa omedelbart efter starten. Det var som om lastbilarna sögs fast och förlorade orken. inte ens på 1:an orkade de mest motorsvaga uppför backen. Vad göra? Jo, vända baken mot backen och lägga i backväxeln. På så sätt kom de upp med nöd och näppe.
Lars-Gunnar
