De fanns en tid när toppar drogs för hand

[Gösta]

Sänder en bild på ett tidigt verkstadsmeddelande, ur dieselperspektiv sett

[herrstina-]

Resultatet lär bli lite olika beroende på den skruvande mekanikerns fysiska förutsättningar...

Stina.

[S-V L44]

Innebar okontrollerad sträckning av bultar inte några problem förr?

Jag kan dra en lite OT parallell till den verksamhet inom i huvudsak livsmedels- och läkemedelsindustrin som jag har pysslat med de senaste 25-30 åren.
Som säljare har man givetvis pläderat att kunden skulle köpa original reservdelar och istället för att göra all service på egen hand använda sig av auktoriserad service (= sammantaget oftast dyrt i kundens ögon).
Men vad händer när kunden tillmötesgår säljargumenten?
Instruktionsböckerna nämner ingenting om åtdragningsmoment, så "auktoriserad" servicepersonal spänner bultarna så hårt att fjäderbrickorna öppnar sig med ibland 8-10 mm.
Man bemödar sig inte ens att byta förbrukade brickor till nya friska fjäderbrickor.
Ibland spänner man bultarna så hårt att 50 år gammalt gjutgods efter en tid uppvisar utmattnings- och korrosionssprickor och slutligen brister.
Då förstår man ju inte vitsen med fjäderbrickans funktion.
Vad ger sådana relativt simpla servicearbeten för signaler åt kunden?
Jo, att det inte blir så värst mycket bättre med "dyr" service och dyra reservdelar.

Åtdragningsmoment måste ju vara väl utprovat och inte ske på godtyckliga villkor.

// Kjell N

[herrstina-]

Det finns ganska ofta rekommendationer att mäta bultar för att upptäcka utmattning, ren momentdragning är också ofta ersatt av ett "grundmoment" där bulten/muttern sedan ska dras ett visst antal grader i etapper.

Stina.

[Gösta]

Uttryckte mig fel när jag skrev "för hand" det är ju precis vad man gör och har gjort i alla tider oavsett om om det hörs ett knäpp eller markeras med annan anordning, Men hyggligt av er att låta pekpinnen vila.

[Gösta]

Det fanns också en tid när allt inte var så reglerat utan en person kunde agera mera efter stundens inlevelse. Vi är nu fortfarande inne på vridmoment

Det hände sig att jag och några polare skulle ta båten från Sundsvall och roa oss över helgen. Destinationen var Vasa. Väl ombord fick jag se en trappa neråt, som ledde till det inre av fartygsmaskineriet.
Det syntes att den gick till ett mera opolerat område i farkosten, och precis som min nyfikenhet väcktes, kom en maskinist och var på väg ner Det slank ur mig, jag tror jag följer med dej ner, det finns säkert mycket där nere, som kan vara intressant att titta på. Vi var två som inte var sena att nappa på erbjudandet.
De andra i sällskapet var helt avvisande och sa, ja inte går vi ner till maskinrummet i alla fall, det finns trevligare ställen på en båt att gå till, då var vi som hade intresset, redan flera steg ner i trappan.
Maskinisten lät oss veta att det inte var på hans arbetstid, och började inte sitt skift förrän om fyrtio minuter, så han skulle visa oss en maskin som det gjorts en servis på, och det kom väl några frågor från oss som gillade stora motorer,kultändare typ, men det här var ju andra doningar,trots att vi tycke oss se bjässar av gigantiskt format, fick vi reda på att det var puttfnaskmotorer mot vad som fanns. Nå väl, han visade oss runt en kortare sträcka och ville väl imponera på oss och sa, de här är topplocksbultar, vi såg direkt att det var inget för en person att flytta på. Och jag kunde inte låta bli att fråga varför det var hål inborrat i skallen och en bit ner ner i bulten, jo det är för att det är noga med hur hårt tryck det är på bulten när den slutligen är på sin plats. I det där hålet lägger vi in en värmepatron, och då kan vem som helst av oss få till det, och även ni kunde klara den saken, sa han med en viss belåten min, man drar bara vad man orkar, för sedan när strömmen bryts och bulten svalnar då är det rätta momentet inne.
Nu var vår tid ute, och han tackade för att vi ville se på hans arbetsplats,och följde oss upp och tog adjö. När jag kommer på en båt idag, tänker jag på den händelsen, det var 47 år sen, och jag skulle inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mej att en sådan händelse skulle kunna hända igen

[Thomas Almen]

En duktig Volvomek i Östersund hävdade att han hade momentet i armbågen. Det här var på TD 96-100 och 120's tid. Å han var väl en av dom få som fick motorerna att hålla efter renovering.

[Anders Ason]

Tiden när man (jag) drog toppar för hand började i trettonårsåldern och berodde på att verktyget momentnyckeln var oåtkomlig p g a dess höga pris. Å andra sidan handlade det om två hjul försedda med motor så det var inte så kinkigt. Dessvärre hände det då och då även när bilkörkortsåldern var uppnådd att en del bultar drogs av. Orsaken till brist av momentnyckel var densamma - de var mycket dyra. Till sist blev känsligheten bättre vad gällde egna muskelspänningen och långt längre fram dök Biltema upp som revolutionerade hela prisbilden på verktyg. Numera ingår flera momentnycklar för olika moment i verkstan.

En avdragen topplocksbult är inte rolig.

Numera ska ju det mesta dras med kontrollerat moment. Vid ansättningen av det stora lagret till boggins svängarm fick det bli att låna en momentnyckel av Scania, 1,5 meter lång.

[herrstina-]

Saker förändras med tiden, jag har dragit ett nästintill oändligt antal toppar utan momentnyckel utan problem, droppen som nästan fick bägaren att rinna över var när jag renoverade ett gäng F89 motorer och shimsade in fodren med skjutmått. Volvoverkstadens ledning här i stan gick fullständigt i spinn då, men motorerna funkade alldeles utmärkt.

Anledningen var precis som för Anders att de där specialverktygen var alldeles för dyra. Numera spänner jag alla hjul inklusive släpvagnshjul med moment...

Stina.

[Bengt Dahlberg]

Det fanns också en tid när allt inte var så reglerat utan en person kunde agera mera efter stundens inlevelse. Vi är nu fortfarande inne på vridmoment

Nå väl, han visade oss runt en kortare sträcka och ville väl imponera på oss och sa, de här är topplocksbultar, vi såg direkt att det var inget för en person att flytta på. Och jag kunde inte låta bli att fråga varför det var hål inborrat i skallen och en bit ner ner i bulten, jo det är för att det är noga med hur hårt tryck det är på bulten när den slutligen är på sin plats. I det där hålet lägger vi in en värmepatron, och då kan vem som helst av oss få till det, och även ni kunde klara den saken, sa han med en viss belåten min, man drar bara vad man orkar, för sedan när strömmen bryts och bulten svalnar då är det rätta momentet inne.
Nu var vår tid ute, och han tackade för att vi ville se på hans arbetsplats,och följde oss upp och tog adjö. När jag kommer på en båt idag, tänker jag på den händelsen, det var 47 år sen, och jag skulle inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mej att en sådan händelse skulle kunna hända igen

På min tid till sjöss var det slagnyckel och "stormomma" som gällde vid dragning av muttrarna på toppen. Det förekom att någon lustigkurre i det avgörande ögonblicket tog bort slagnyckel med påföljd att han med stormomma blev tvungen att springa med stormomma.

De riktigt stora motorerna ha hydrauliska muttrar. Fördelen är att samtliga muttrar kan dras samtidigt.

http://www.tentec.net/bchn.htm