Skandinaven skrev:Jag er säker på der finns många historier, om alla dom ture igennom DDR och alla dom olika upplevelser vi har haft med såvel tullverket / politisoldater och färdselspolisen på transitvägarna igennom DDR. Själc har jag bara kjört från Warnemünde til Hof, ind i vesttyskland igjen,- jag har aldrig kjört deciderad östeuropa / mellenösten, men jag har upplevat en del, alene i DDR. Kontrollen i Warnemünde, som jag inte gillade, kjöp av visa + kjöp av tilladelse til walkie-talkie, men man måsta inte bruke walkien, den skulle vära stängt på hela turen. På tullen och checkpoint i Warnemünde, då råbte och skreg alla dom polisidioter som gale, med deres AK-47 tilsammans med alla deres Schäferhunde, som skulle söge på flaket, hele kapellet måsta öpnas i sidan vid rampen på terminalen,- kylskåp öpnas och inspeceras, bränsletank öpnas och inspiceras med en järnstang,- hmmm, komplett mistroiska idioter alla ihop, . . . .i alla fall en tid jag inte sakner mera.
/Skandinaven
Jo, det är sant, det finns många minnen som i de flesta fall inte är så ljusa, här kommer en minneshistoria som jag skrivit i en annan tråd tidigare men som passar bättre här och därför kopierar den hit:
Ja, nu kan jag inte hålla tyst igen när ett gammalt minne dyker upp, ursäkta lite OT:
Året kanske var 1967. Hade precis kört av färjan i Warnemünde i forna Östtyskland och konstaterat punktering på trailerns sista axelhjul. Plockade fram domkraft och började placera den under axeln då en nitisk gränspolis kommer viftande med sin k-pist och påstår att jag inte får byta hjul på hamnplanen. För att visa sin makt puffar han på mig med k-pisten när han tycker att jag inte åtlyder ordern tillräckligt snabbt. (Sådant beteende var inte ovanligt i forna DDR.)
Nåväl, körde utanför hamnområdet en bit och stannade mitt på en gata framför ett torg och började om igen med domkraft. Det var lördag eftermiddag och totalt spöklikt tyst och ingen trafik. Därför kunde man stå mitt på en huvudgata mitt i centrum och utföra hjulbyte. DDR var ett "dött spökland" som jag uppfattade det. Ursäkta utvikningen

Hjulbytet visade sig vara problematiskt. Muttrarna var väl inget problem men det yttre hjulet var helt omöjligt att få loss trots brytning med spett mellan hjulen och kraftiga slag med slägga. Vad göra?
En traktortransport närmar sig. Traktortåg var ett mycket vanligt transportsätt i DDR och de hade kraftiga traktorer med flera släpvagnar. Traktorn stannar och killen som kör var av det kraftigare slaget och ser antagligen mig, då 24 år, som lite klen. Han försöker också med spettet, men nej, det hjulet rubbas ej. Då kopplar han ifrån traktorn från släptåget och backar traktorn mot hjulet så hela gatan är blockerad. Kätting kommer fram och kopplas till hjulet och med ett ryck hoppar hjulet av. Trailern var lastad med 22 ton Avesta-stål så det var ingen risk att den rubbades från domkraften. Inte nog med denna hjälpsamhet, traktorkillen bytte till min förvåning sedan hjul och skruvade klart. Vadan sådan hjälpsamhet undrade jag?
Han kunde inte ta emot någon betalning förklarade han. Däremot ville han komma in i FB88:an och sätta sig bakom ratten. Han var helt enkelt mycket motorintresserad. Naturligtvis ville han också veta vad jag hade för lön och han vägrade tro att jag ägde bilen själv tills jag visade pass och besiktningsinstrument. Detta var för honom kanske en alltför stor kontrast mot hans egen situation. Han berättade för mig att nu när han kommer till garaget och slutar för dagen så väntar Stasi-polisen där med förhör och visitering om han tagit emot något. Jag undrade hur polisen kunde veta att han har haft kontakt med mig. Jo sade han, minst 10 personer står bakom gardiner och iaktar vad vi gör och har nu meddelat polisen - så fungerar det här.
