veteranlastbilar.se

Tidigare ett av Sveriges största industriföretag inom skog, järn och vattenkraft utvecklade transporterna på landsväg för att bl annat få sin industriverksamhet lönsam. Utan effektiva lastbilstransporter blev malmen inte brytvärd. Otidsenliga vägbestämmelser var tydligen inget hinder för koncernens eget åkeri på 1950 talet. Dubbla lastvikter var snarare regel än undantag. Annars fick gruvorna stängas och järnverket läggas ned. Vad skulle Borlänge då leva av?

Leif Svärd i Falun har många minnen från denna tid då han som grabb ofta passade på att åka med bilarna som körde järnslig från Vintjärnsgruvan till Domnarvet. Läs om Leifs skildring av denna transportutveckling samt se hans bilder på dessa fordon http://www.veteranlastbilar.se/Gallery.asp?pageid=786

Observera, det är inte grus på flaken utan järnslig

Vilken underbar bildskatt Per!

Riktigt roligt att äntligen få se bilder på SKBAB;s bilar. Har hört om dessa så länge jag kan minnas. Farsan och farfar brukade alltid berätta om de här bilarna och Kroken, har för mig att min farfar kände honom.

Det hade ju varit spännande om någon av dessa bilar funnits kvar, men de slets väl rätt rejält.

Anders

Verkligen intressant att läsa, och att se bilder på de gamla bilarna. En sak som förundrar mig när man ser så här gamla foton är att de är otroligt skarpa och detaljerade. Det var väl inte vem som helst som hade kameror av den kvaliteten att de fick så fina resultat på den tiden?

Jag ser gärna mer av den här varan De foton och diabilder jag har är till största delen utan information, så detta har varit en fröjd att läsa

/Stellan

Till varje bild finns än mer information som t ex chassienummer, mer teknisk information, senare ägare och datum när fordonet skrotades.

Mycket intressanta ekipagen. Den Scania-Vabis som förbryllat mest är nummer 30, en LT 64 med motor D642, G 660 växellåda och samma framkofångarre som L/LS 71.
Vad är det egentligen som är från L60 serien?

Berättigad fråga, ber att få återkomma . . .

Min morfar var på den tävlingen där Severt"Kroken" Sundberg så tragiskt omkom,och han berättade ganska ofta om denna onödiga olycka när jag var mindre och så här står det i boken "Myggornas Dans" av Roban Tedestedt.Världens snabbaste sportvagn-en öppen ferrari 340 med en tolv-cylindrig motor på 4100cc och 280 hästkrafter-ställde upp i tävlingarna på Burträskets is den 22 februari 1953.ferraristallets firmaförare Severt Sundberg från Ornäs var känd för att köra mycket hårt,trots att han på höger arm hade en handprotes.I en kurva tappade han kontrollen över bilen som rullade över.Tävlingsledaren bedömde att Sundberg närmat sig det olycksdrabbade vänsterkurvan med en hastighet av 200 kilometer i timmen.NV skrev:"Bilen var högerstyrd,varför förarens tyngd kom att vila på högra hjulparet,vilket i den uppkomna situationen blev ödesdigert"Sundberg bröt omedelbart nacken och kanade 60 meter med bilen över sig.Olyckan sågs av 2500 personer och kom att bli synonom med motorklubbens död.Efteråt höjdes rop på obligatorisk skyddsbåge för sportbilar.

Oerhört intressanta bilddokument och text.
Det är tråkigt att det finns så lite av den här varan med relation till lastbilar och lastbilsverksamhet rent allmänt.
Det finns förmodligen mycket mer gamla foton i byrålådorna än man anar men väldigt få av dessa foton är digitaliserade och utlagda till allmän beskådning.
Och många individer har ju fortfarande mer eller mindre färska minnen från 40-, 50- och 60-talet. Vi måste antingen be dessa personer skriva ner sina berättelser och upplevelser eller intervjua dem. Ju förr dess bättre.

Kjell T skrev f.ö.

Den Scania-Vabis som förbryllat mest är nummer 30, en LT 64 med motor D642, G 660 växellåda och samma framkofångarre som L/LS 71.
Vad är det egentligen som är från L60 serien?

Man är ju benägen att hålla med.
Bilen är angiven som 1954-års modell. 1954 var ju också introduktionsåret för 71-serien och tandemboggin var ju inte Scanias utan Leylands men chassit kanske ändå var ett LS60-chassi så blev det väl en blandning av "bastard", prototyp, testbil och kanske ett speciellt kundbehov.
Scania bör väl kunna svara på vad som egentligen gäller.

Jag har sett i gamla dokument från Scania-Vabis att äldre chassin uppgraderats från t.ex. modell 2L13 till modell L44 när man bytt drivlina innan leverans från fabriken även om chassinumret i sig ligger i den ordinarie 2L10-serien. I det här fallet var det kanske precis tvärt om att man inte ville ge förhoppningar av en kommande LT71 och därför föredrog att benämna bilen som en "gammal" LT60. En modell-serie som ändå skulle utgå.

// S-V L44

S-V L44 skrev:Oerhört intressanta bilddokument och text.
Det är tråkigt att det finns så lite av den här varan med relation till lastbilar och lastbilsverksamhet rent allmänt.
Det finns förmodligen mycket mer gamla foton i byrålådorna än man anar men väldigt få av dessa foton är digitaliserade och utlagda till allmän beskådning.
Och många individer har ju fortfarande mer eller mindre färska minnen från 40-, 50- och 60-talet. Vi måste antingen be dessa personer skriva ner sina berättelser och upplevelser eller intervjua dem. Ju förr dess bättre.

Kanske är det dags att alla tar sig en grundlig funderare kring detta och rannsakar sig själv: Har jag verkligen frågat farfar eller den gamla farbrorn som hade lastbilsverkstad; eller var föreståndare på ortens lastbilcentral

Be att få titta i deras fotoalbum - de blir säkert glada när du är intresserad av att någon intresserar sig över vad deras yrkesverksamhet. Visst tar det tid men varför har vi så bråttom? Det är fler här bland forumets medlemmar som visat prov på detta och jag är säker på att de instämmer i att tiden de avsett har gett så mycket mer tillbaks, inte bara de intressant foton som kan hittas.

Om någon behöver hjälp med att skanna foton står jag gärna till tjänst och om någon har ett omfattande material för till ex ett större åkeri så fixar jag en mer "permanent" presentation liknande den som gett upphov till denna tråd.

S-V L44 skrev:. . .
Man är ju benägen att hålla med.
Bilen är angiven som 1954-års modell. 1954 var ju också introduktionsåret för 71-serien och tandemboggin var ju inte Scanias utan Leylands men chassit kanske ändå var ett LS60-chassi så blev det väl en blandning av "bastard", prototyp, testbil och kanske ett speciellt kundbehov.
Scania bör väl kunna svara på vad som egentligen gäller.

Jag har sett i gamla dokument från Scania-Vabis att äldre chassin uppgraderats från t.ex. modell 2L13 till modell L44 när man bytt drivlina innan leverans från fabriken även om chassinumret i sig ligger i den ordinarie 2L10-serien. I det här fallet var det kanske precis tvärt om att man inte ville ge förhoppningar av en kommande LT71 och därför föredrog att benämna bilen som en "gammal" LT60. En modell-serie som ändå skulle utgå.

// S-V L44

Ja, du har nog i stort gjort rätta antaganden. Jag har hört mig för lite mer nu och tror knappast att du hittar någon på Scania som kan vidimera uppgifterna även fast de bör finnas även där.

Bilen benämndes först LT66 men brev skickades ganska omedelbart att beteckningen hade ändrats till LT64. Förmodligen det mesta på bilen inklusive ram var att betrakta som tillhörande den kommande L71:an. Endast 5 st tandembilar byggdes före L75-seriens tillkomst 1958. Då räknas inte Myrsloksprototyperna. Tre st av dessa 5 hade beteckningen LT64 och 2 st fick beteckningen LT71. Samtliga 5 hade Leylandboggie. En av LT64:orna erhöll SCA, de andra två gick till Ornäs, SKBAB "-åkeriets" huvudort. Av LT71:orna som båda först beställdes av SKBAB nöjde man sig med den ena och lät den andra få övertas av Grängesbergsbolaget.

På den här tiden var max fordonsbredd i Sverige 235 cm och Leylandboggien var för bred med L71 seriens fälgar så fälgar från L60-serien måste användas. Inpressningsdjupet för ytterfälgen var 7,5 mm för mycket, snacka om petitesser från myndigheterna. I övrigt var inte materialet i dessa bakväxlar av hållbaraste kvalitet så det handlade om mycket reparationer. Erfarenheterna från dessa bilar medförde senare att såväl Myrsloken som LT75:an erhöll Timken bakväxlar.