Maskintrailer

[Stellan]

Jag gillar den här bilden. Man beundrade alltid dem som lastade maskintrailarna förr, det var verkligen precisionskörning i den högre skolan. Undrar hur många som "trillade av" när de lastade eller lossade trailarna



/Stellan

[Thomas Almen]

Jodu, lasta maskintrailer förr kunde vara lite spännande. En gång skulle vi gå på med en Landsverk L 58 från sidan. Men larven var för kort, så innan den var tillräckligt långt inne på trailern, så höll den på tippa baklänges. Man kunde ju inte hålla emot med en linmaskin, lika bra som med en hydraulgrävare.Nu löste det sig sen vi flyttat oss ett antal hundra meter, där det fanns en slänt som fick fungera som mothåll. Lika "klatrigt" var det med skogsmakiner, hade man tur fanns det en slänt att backa emot, och gå på bakifrån.

[Stellan]

Hur vanliga var de här maskinsläpen? Jag har ett svagt minne att de var rätt så vanliga innan trailarna kom, men det var väl på -60 talet?

De första maskintrailarna jag kommer ihåg var Falks i Trollhättan som hade en F89 med en Hafo tvåaxlig maskintrailer. LBC i Uddevalla hade en LBT 140, också med en tvåaxlig Hafo. Båda bilarna var ju från början av -70 talet....och jag har kört båda

/Stellan

[Thomas Almen]

Hur vanliga dom var beror väl lite på var i landet man rör sig. I Jämtland, där jag bott i 47 år, var nog rena trailrar vanligare, mycket tack vare alla anläggsjobb, kraftverksbyggena medförde ju mycket maskintransporter. Kommer bara på att det fanns en maskinvagn, nere i Åsarna, men jag tror även den gjordes om till trailer. Söderut var det nog vanligare att entrepenadfirmor hade maskinvagnar, som i stort sett vilken lastbil som helst kunde dra.

[Per Thomson]

. . . Sandspridarna på bilden är, som det ser ut, av Forss tillverkning. Dom var ganska vanliga, framförallt på tankbilar, innan Slir-ej kom ut på marknaden. Vad jag minns, så var dom väldigt kinkiga på kvaliteten på gruset som användes, det skulle väl helst vara tvättad singel, som inte frös ihop så lätt. Utmatningen tror jag bestod av 2 rullar, som matade fram sanden/gruset. . .

Fors sandaggregat hade en elektrisk magnetventil som påverkade en propp av gummi vid öppning. Gummiproppen stoppade gruset från att rinna ner med självfall.

Jag körde ju ofta till mellaneruropa och ibland till Italien. Väderleken varierade ju under en sådan tur och det blev ofta kondens i behållarna som sedan frös till is. Isbetong rinner inte med självfall Det gällde därför att alltid ha tankarna tömda samt säcken med kross i hytten. När man så närmade sig känsliga stigningar där det kunde vara kritiskt väglag, t ex gränsberget mellan Östtyskland och Tjeckoslovakien (Zinnwald), då stannade man i god tid och fyllde på krosset. Man grusade bara i de skarpa kurvorna efter att ha släppt diffspärren och sänkt boggien. Krosset måste ju räcka.

På rakorna mellan de skarpa kurvorna hissade man boggin och och slog på diffen igen. Med skivan/pivån bakom drivaxeln var det ju omöjligt att få styra genom kurvorna utan detta förfarande. Det tog ett tag att komma upp för dessa stigningar med 23 ton rostritt stål på trailern. Än värre kunde det vara att ta sig utför på den tjeckiska sidan. Vid ett tillfälle var jag nära att lämna bilen åt sitt eget öde genom att hoppa då jag frestat bromsarna för mycket och ingen bromskraft kunde märkas. Det redde dock upp sig i sista stund men jag glömmer det aldrig.

[Thomas Almen]

Du har nog rätt om sandspridarna, Per. För att anknyta till rubriken, så var jag med om en ganska udda grej när jag körde trailer. I Föllinge, 6 mil från Östersund, fanns en skogsentrepenör som p.g.a diabetes var så gott som blind. Han var av den sort som inte låter sig begränsas av ett handikapp. Den här dan skulle jag traila en Kocckumskotare från Föllinge till Fisklösa. Min erfarenhet av att lasta skotare på trailern var begränsade, men det löste sig. Entrepenören tog sin grabb med i hytten på skotaren, sen körde han på den själv!. Inte nog med det, innan Olden fanns en spannbro som var för låg, men då fick jag köra skotaren, medan han satt bredvid och talade om hur jag skulle göra. Det här var ingen liten pjäs, skulle tro att den var 30-50 cm bredare än trailern. Senare utbildade den här karlen till kotknackare, samt konstruerade stenskottskydd för extraljus med perfekt passform. Såna människor är inspirerande, att inte låta sig nedslås så lätt.

[Stellan]

Det finns fantastiska människor, som tur är. En kompis i Dingle som hade lastbil blev av med ett ben, men inte slutade han att köra lastbil för det. Jag bruk skylla på en felaktig uppfostran att man inte har vett på att ge upp

På tal om ämnet...jag var med och körde väghyvlar från Mattssons i Uddevalla runt om i landet på -80 talet. Ofta så hade vi med en lånehyvel, och tog hem en gammal som skulle renoveras. Jisses vad spakar det är på en väghyvel...och som Magnus & Brasse sade på sin tid: rör inga spakar, då störtar vi

En bild från Malgomai från den gamla goda tiden, med lagom storlek hoppas jag

[Per Thomson]

Härlig gubbe Thomas och
härlig bild Stellan

[Stellan]

Du tänkte nog på Stefan när du skrev Thomas...Stefan Svanberg, Uddevalla Specialtransporter heter det idag.

/Stellan

[Thomas Almen]

Kanske dags för ett nytt ämne?. Profiler?

[Stellan]

Profiler och namn kunde vara ett ämne.Det verkar som om alla gamla åkare och chaufförer hade öknamn eller smeknamn...beroede på om man tyckte om dem eller inte

Vi hade en "gubbe" på EJAB när jag började som hjälplastare där. Han hette Henry Johansson, men alla kände honom som "Henry slipsen", eller bara "Slipsen". Ett plomonstop, paraply och en tidning under armen kunde han ha varit urtypen för en brittisk gentleman...och så körde han lastbil

Han hade ofta något lurigt för sig, så åkaren visste aldrig var de hade honom. En gång så skällde Lasse (Erlands son) på honom för att han aldrig rlngde och hörde av sig, och gav Henry en tia en kväll när han skulle till Norrköping. Det skulle han aldrig gjort...

Det var på den gamla goda tiden innan mobiltelefoner, och med telefonautomater man matade med småmynt. Jag tror att tioöringar var det minsta valören. Innan Henry passerat Mariestad hade han ringt upp nästan halva tian. Efter det så sa de aldrig något om hatt han inte hörde av sig

/Stellan