Enbilsåkeri - Är det också av intresse?

[S-V L44]

Man får lätt den uppfattningen när man läser här i forumet att åkerihistoria endast består av större företag i branschen.
Men branschen i sin helhet byggdes väl egentligen upp av en mängd små enbilsåkare under 30-, 40- och 50-talet?
Dessa fick ju så småningom slå sig samman i åkericentraler, lastbilscentraler, föreningar, etc. för att kunna bli riktigt konkurrenskraftiga även om enbilsåkarna ändå i sig bedrev enskilda firmor.

Jag håller själv på att skriva ihop historiken kring ett sådant enbilsåkeri, nämligen Asmundtorps Åkeri i Asmundtorp utanför Landskrona som ägdes av min far. Det finns ett par bilder på bilar han hade inlagda på andra platser här i forumet.
Farsan var sedan med att bilda Åkericentralen i Landskrona som i sin tur gick upp i någon förening eller central baserad i Helsingborg, eller var det kanske t.o.m. GDL.

Kanske någon som vet mer vad som hände med Åkericentralen i Landskrona?

Historiken kring Asmundtorps Åkeri blir lite väl uttömmande för att få plats här i forumet men den kommer att dyka upp på nätet någonstans framöver.

// S-V L44

[herrstina-]

Nästan rätt!
Åkericentralen i Landskrona köptes av NS-frakt, som efter en synnerligen krokig resa blev GDL. Nu är det också danskt.
Jag kommer inte ihåg exakt tidpunkt, det borde varit i slutet på 80-talet.
Jag hade två liftdumperbilar i Åkericentralen vid den tiden, eller möjligen tre. Var din far verksam då? Vem var han i så fall?
Jag tycker mig känna igen Asmundtorps åkeri men kan inte se något ansikte. Om din far inte finns längre och du vill ha info från Åkericentralens tidigaste år har jag en gubbe du kan få kontakt med.

Stina.

[S-V L44]

Min far var Bror Nessrup. Han gick bort 1986.
Han sålde åkeriet i slutet av april 1969 till Arne Olsson, också boende i Asmundtorp.
Arne övertog också IH Loadstaren som han behöll några månader innan han köpte en begagnad Volvo Viking som var något år äldre än IH:n. Senare köpte Arne en N10:a eller N12:a boggiebil.

Åkericentralen i Landskrona måste ha bildats 1964 eller möjligen 1965. Farsan aldrig lät måla dörrsidorna med åkerinamnet på den nya gröna IH Loadstaren med Be-Ge-hytt som han köpte i april 1964 så det var nog på gång med bildandet av Åkericentralen redan då. Han körde "inkognito" ända tills vi klistrade på de ovala blå-vita Åkericentralen-dekalerna på dörrarna.

Jag försöker skriva upp alla åkarna i trakten efterhand som jag kommer på dem, men jag är inte helt säker på om alla dessa var medlemmar i centralen. Jag har också god hjälp av min mor att få fram information.

// S-V L44

[S-V L44]

Jag ser förresten att du "herrstina" bor i Gantofta.
Då måste du ha känt eller känna till Stålfarfar eller Gustaf Håkansson som han hette.
Stålfarfar hade ett åkeri i Gantofta och hans hustru Maria hade ett kafe eller kanske bageri i byn.

Jag minns mycket väl flera historier som min far berättade om Stålfarfar, bl.a. en då Stålfarfar varit oförsiktig när han skulle passera en obevakad järnvägskorsning och tåget brakade rakt in i hans lastbil som i princip krossades totalt. Men Stålfarfar överlevde i stort sett utan en enda skråma som i ett mirakel och alla som beskådade lastbilsvraket förundrades över detta.
Stålfarfar hävdade då med bestämdhet att Gud hade hjälpt honom ut genom förardörrens nyckelhål strax innan loket träffade lastbilen.

Det hör till historien att Stålfarfar och hans hustru var mycket troende. Om det var detta som räddade livet på honom eller inte, känner jag naturligtvis inte till.

// S-V L44

[herrstina-]

Jag vill minna att det fanns två herrar som hette Arne Olsson på Åkericentralen när jag blev inblandad där. Din far känner jag inte till.

Det finns en mycket trevlig man i Vallåkra som heter Bertil Olsson, han var med i Centralen från dag 1 och var säkert bekant med din far. Det han inte känner till om åkare i Landskronatrakten är onödigt vetande, vill du ha kontakt med honom har jag adress och nummer. Vänta inte för länge bara, han bör vara runt 80 år nu.
Bertil drev tillsammans med en kompanjon OBO-grus nere i Saxtorp, det var ingen särskilt bra grus men som fyllning vid husbygge och liknande var den användbar. Jag tror man har gjort badplats i det gamla grustaget nu.

1986 bildade min bror och jag ett gemensamt bolag och köpte en N 86 liftdumperbil av Åkericentralen i Landskrona.
Vid den tiden hade vi en dragbil vardera i enskilda firmor, verksamheten gick väl riktigt bra, jämfört med branchen i övrigt.
Efter nästan 10 år dygnet runt i bilarna kom vi fram till att en lokalbil skulle vara bra att ha, därför köptes N 86:an och vår första chaufför anställdes, han heter Tom och jobbar fortfarande kvar. Tanken var att vi skulle alternera på de tre bilarna, fyra veckor i dragbil och två veckor med "sopbil" i Landskrona. Det funkade faktiskt ganska bra.

Detta var vårt första gemensamma bolag och all senare expansion har gjorts i samägda bolag. Vårt engagemang i ÅC-NS frakt-GDL blev till slut tre bilar som i huvudsak pysslade med miljö och återvinning. Av olika anledningar är den verksamheten nedlagd sen några år.
Det är svårt att förena egen kreativitet med medlemskap i lastbilscentraler, det frodas många viljor och en hel del avundsjuka inom väggarna.
Vi har kvar en FL7-90 liftdumper för egna transporter inom åkeriet.

Meningen är att det ska komma en bild på en LBS 141 här, bilen är från 1978 och är den bilen jag hade när vi köpte första bilen i Landskrona. Den bilen är som synes åter i fadershuset och ska återfå sin forna glans är meningen.
Tyvärr har jag aldrig varit bra på att fotografera så det är tunnt med bilder från Landskronaperioden.

Jag kännde till Stålfarfar men är inte gammal nog att ha varit med under hans yrkesverksamma tid. Huset han bodde i låg bara en liten bit från mitt, på andra sidan vägen. När jag flyttade hit 1982 bodde Stålis och hans fru (jag tror hon hette Maria) i ortens pensionärshus. Stålfarfar var en mycket originell person med stark fysik. Paret hade flera barn varav åtminstonde en fortsatte på åkarbanan och hade utlandsbil hos ASG.

Stina.

[S-V L44]

Jag snackade lite med min mor om när Åkericentralen i Landskrona bildades. Enligt henne var det 1963.
Farsan, som skulle ha fyllt 95 år i år var en av dem som grundade centralen.

Bertil Olsson känner jag till, men jag minns inte vad han hade för bil.
I övrigt var det bl.a. dessa herrar:
- Henning Jönsson i Halmstad By - Enligt en leveranslista som jag fått av Scania skall han ha haft en Sc-V 2L13 endast 60 chassinummer från den bil jag nu äger. Hans 2L13:a minns jag bara ytterst vagt men han köpte en ny L55:a, troligen en av de allra första. En olivgrön. Jag brukade ibland åka med honom under ärtskördesäsongen ibland för jag tyckte det var häftigt med dessa stora yviga lass av otröskade ärter. Själv brukade man springa efter bilarna och riva av revor med en lövkratta för färska ärter, det är riktigt gott det. Ärterna tröskades sedan på Findus tröskstation i Norra Möinge mellan Asmundtorp och Billeberga. (Jag skall se om jag kan utverka tillstånd att få visa lite foton därifrån här i forumet.)
- Helge Olsson i Billeberga - Jag minns att han hade en IH R-serie modellen före min fars, dvs. en 1954/55:a. Han sa att detta var "världens bästa bil" men en dag ett halvår senare så stod fronten avkapad på gården hos Håkantorps traktorvagnsfabrik utanför Löddeköpinge. En lång tid stod där säkert ett hundratal avkapade lastbilsframändor, tyvärr. Men tänk vilken guldgruva det varit om alla fronter och hytter funnits kvar. Jag tror det mesta forslades till skroten på 1970-talet.
- Allan Nilsson i Tarstad utanför Svalöv - Han hade ett riktigt snyggt ekipage bestående av en Sc-V LS71 med tillhörande två-axlat släp.
- Anders Nilsson i Tirup likaledes utanför Svalöv - Jag minns att det fanns åtskilliga, som jag nu förmodar vara Sc-V L20 och L60 runt hela hans gård. Han körde oftast med gammal material men alltid Scania-Vabis.
- Nils Persson i Härslöv - Jag tror han körde Volvo.
- ? Malm utanför Glumslöv - Jag tror han körde Volvo också.
- En åkare och lite senare hans son (jag minns inte namnen) i Kvistofta - Båda körde Volvo Viking eller Titan med boggie bl.a. för Weibulls i Landskrona.
- Harry Olsson i Tågarp.
- En åkare i Kingelstad som jag inte minns namnet på.
- En åkare Andersson i Svalöv.

Troligen var de en 12 till 15 stycken som var med att bilda centralen.
Centralen inhystes i en gammal lampaffär på Ödmanssonsgatan i Landskrona. En av föreståndarna hette Ivan Hansson, men jag tror inte att han var den allra första föreståndaren.

Det kunde vara intressant om någon kunde bidra med mer information och gärna några foton.

// S-V L44

[herrstina-]

Jag minns ärtbilarna, jag är uppväxt i Vallåkra och det tappades mängder med ärter i kurvorna i byn så vi behövde inga krattor. Gott var det! Det lustiga är att idag sälgs tomma ärtbaljor som hälsokost, dom kastade vi ju!
Ärtstationen i Möinge kommer jag ihåg, min far hade bussar och vissa år körde han utländska studenter som sommarjobbade på tröskstationen. Det var ungdomar från hela världen och dom bodde bla. på något gods i Barsebäck.

Min far flyttade till Vallåkra 1953 och köpte då Taxiverksamheten där, inledningsvis var verksamheten inte särskilt givande varför han extraknäckte bla. som ärtchaufför hos ortens åkare. En av dessa var Bertil Olsson och jag vill minnas att bilar av märket Commer nämnts i sammanhanget, mina egna minnen är från mitten av 60-talet och framåt och sedan dess har Bertil i huvudsak kört Volvo. De sista åren han var verksam hade han två bilar varav Rolf Roos körde en F 12 och Bertil själv körde Scania LS 110 och LS 111 av den enkla anledningen att det var de enda bilarna som var låga nog att passera porten i hans garage.

Det fanns en gubbe som hette Bertil Malm men han bodde i Ormastorp invid vägen mellan Norra Vallåkra och Tjutebro. Jag tror han var med i Åkericentralen.

Nils Persson var far till Stig som drivit Härslövs Åkeri, jag skulle tro att hans son Roland övertagit driften idag. Det har alltid varit Volvobilar där.

Det fanns en Gottfrid Nilsson i Gluggstorp, han eller sonen Yngve var med i centralen tidigt men om det var från starten vet jag inte. Idag drivs åkeriet av Stefan som är barnbarn till Gottfrid. Även här är det Volvo som gäller.

Kan åkaren i Kingelstad vara Rundkvist, i så fall är det Kingelstads Åkeri idag och drivs av sonen som jag inte minns namnet på. Jag borde veta det, vi var klasskamrater i högstadiet. Volvo här med. Sonen kan heta Göran.

Andersson i Svalöv hette nog Ebbe i förnamn, åkeriet upphörde när han gick i pension. Det sista jag vet därifrån är att sonen jobbade på bilprovningen i Landskrona. Under tiden vi hade kontakt var det även här Volvo.

Kvistofta gör mig lite förbryllad, jag är ju uppväxt i Vallåkra och har hyfsad koll på vilka åkare som bodde i trakten men kan inte komma på någon far o son i Kvistofta. Har du fler ledtrådar?

Stina.

[S-V L44]

Ja, ja. Nu börjar minnena komma tillbaks allt mer. Allt det du skriver är rätt. Någon Commer-bil kommer jag dock inte ihåg.

Ge mig ytterligare några dagars betänketid och ytterligare konsultationer med min mor, så lovar jag återkomma senare i nästa vecka. (Jag skall ner till södra Frankrike tre-fyra dagar på en tjänsteresa.)

// S-V L44

[Per Thomson]

. . .
Historiken kring Asmundtorps Åkeri blir lite väl uttömmande för att få plats här i forumet men den kommer att dyka upp på nätet någonstans framöver.

// S-V L44

Hela den här tråden platsar mycket väl på forumet och när det är dags att presentera det "hela" så kan vi skapa en särskild sida under huvudämnen.

[herrstina-]

Ja, ja. Nu börjar minnena komma tillbaks allt mer. Allt det du skriver är rätt. Någon Commer-bil kommer jag dock inte ihåg.

Ge mig ytterligare några dagars betänketid och ytterligare konsultationer med min mor, så lovar jag återkomma senare i nästa vecka. (Jag skall ner till södra Frankrike tre-fyra dagar på en tjänsteresa.)

// S-V L44

Frankrike låter trevligt, jag kommer.

Stina.

[S-V L44]

Kingelstadsåkaren var Axel Rundkvist, och Ebbe Andersson var rätt.
Sedan är det inte omöjligt att jag har fel angående Kvistofta. Jag tror att jag avsåg Anders Gustavsson, men enligt morsan bodde de i Vadensjö, men då kommer jag inte ihåg var. Jag minns att jag sett en av deras bilar vid en gård eller garage i Kvistofta i slutet av 60-talet i alla fall, men de höll kanske på att lasta spannmål eller det fanns kanske någon verkstad där.
Men minnesbilden har fastnat och sedan har man inte gjort korrekta avstämningar, så enkelt kan det ju vara. Det är säkert 25-30 år sedan jag körde den vägen upp mot Kvistofta, så jag får väl ta mig dit och se hur det ser ut idag.

// S-V L44

[S-V L44]

I inläggen ovan har också Gustaf Håkansson alias Stålfarfar omnämnts.
Nu har jag funnit en bild på en av hans lastbilar.
Bilden fanns med i Hembygdstidskriften Folk och Bygd nummer 1.1995 utgiven i Landskrona.

Stålfarfars Lastbil.JPG (219.51 KiB) Visad 25399 gånger

Stålfarfar är mannen med det långa skägget längst till höger.
Jag kan dock inte se vad det skulle kunna vara för bilmärke på bilen. Är det någon som kan försöka sig på en gissning?

// S-V L44

[Bo Norvinge]

Jag kan dock inte se vad det skulle kunna vara för bilmärke på bilen. Är det någon som kan försöka sig på en gissning?

// S-V L44

Gissar på en Bedford från 30-talet.

[Anders Ason]

Tro det eller inte men den här tråden har varit jätteintressant även för en "norrlänning" (vi odlar inte ärtor i storbruk här).

Historia ur levande livet så som det var och som även känns igen på likande sätt från min egen ort i norra Småland (men utan ärtor). Stålfarfar var rikskändis när jag var barn och han förekom ofta i de media som fanns då, men dök även upp i natura när han gjorde sina långa cykelfärder. Han förekom även en hel del på film så vi kunde höra hans röst också.

Bilden är intressant för att det dels läggs om tak på huset, dels att inte bilmärket är självklart men också att det var lite stil på kläderna. Det var mörk kostym eller byxor och kavaj o det var Vegamössa o hela kittet (inte så många väl som kör med slips idag bakom ratten?). Halmhattskillen ska nog i väg o ta en pilsner direkt efter jobbet.

Vilka grabbar bär vit skjorta i dag?

Mycket härlig bild.

I bland längtar man tillbaka, om än bara för några ögonblick!

(det slog mig (aj!) hur många sådana här bilder det egentligen ligger i byrålådorna runt om ilandet och hur många har redan blivit kastade av oförstående arvingar och släktingar?)

[Anders Ason]

Ett svar på rubrikens fråga - javisst.

Enbilsåkerierna måste ha varit den breda basen inom i åkerinäringen under 40 - 60 talen. På min egen hemort fanns det ett enda privat åkeri som var lite större med sina 10-talet bilar. Det hette Hjallepelles åkeri och alla hans bilar hade en bred vit rand under sidofönstren. När sedan grundaren avled och sonen tog över tog det inte så lång tid förrän åkeriet var avvecklat

Det fanns även ett antal långtradaråkerier men mera sällan med mer fler än två bilar.