Jag måste få berätta om en händelse som inträffade på senhösten i fjol kom att tänka på den nu när allt tinar fram.
Detta är inte för att försöka klaga utan det blev helt enkelt bara en rolig historia att berätta
Jag besökte en Volvo lastvagnar verkstad/butik (Wist last) i en stad i Norrbottens län.
Jag kliver in söker mig till en skylt där det står reservdelar.
Bakom disken sitter en yngre man bakom en en dator, i företagets profilkläder med en felvänd keps på huvudet.
Jag säger hej.
Inget svar men får en blick ungefär som varför hälsar du på mig jag känner inte dej.
Jag frågar ungefär så här, jo jag har en veteranlastbil en volvo f84 från 1971.
Är det möjligt att det kan finnas reservdelar till en sån att få tag på?
-mmmm
Jag behöver en handbromswire till den och jag har ett gammalt reservdelsnummer till den.
Lämnar fram en lapp med numret till grabben och frågar.
Kan du kolla om det stämmer eller är bytt?
-mmmm
Han skriver något på datorn och läser en liten stund varpå han säger
"det finns ingen Volvo lastbil som har handbromswirar de är luftassisterade"
Jag säger igen men det är en nästan 50år gammal bil.
Har du någon kollega som är mer hemma på veteranbilar?
-Nää
Jag tappade väl lite av mitt fokus då grabben går tillbaka till den dator han satt vid när jag kom in, då frågar han.
-va´he nå mer?
Jag svarade Nää rent instinktivt fast jag skulle ha lite fler delar.
På väg ut ur butiken tänkte jag att här skulle man ha haft en video kamera.
Väl tillbaka i bilen säger min sambo det där gick ju snabbt.
Jo sa jag och använde ett bevingat ord från en känd alpin skidåkare.
He lönsch int man förklar för nån som ingenting begrip.
Eje
