Tiden före våra timmerbilar

[Stellan]

Den här bilden kanske är lite of topic, men den är så härlig tycker jag. Som vanligt har jag ingen aning om var eller när kortet är taget, det låg i en hög med gamla fotografier. Fast lite kan man väl säga att det har med "vår bransch" att göra ändå...timmerbilarna övertog ju transporterna senare.



/Stellan

[Per Thomson]

Jo, visst övertog timmerbilarna transportena helt men flottningen höll på längre än vad man kan tro. Visserligen har jag glömt det definitiva årtalet men jag rekommenderar starkt ett besök på flottningsmuseet i Gysinge och där finns bl a mycket sevärt även årtalet för när lastbilarna tog över även den sista flottningen.

Nu kan man tro att alla transporter av timmer och ved skedde från inland mot kust men så var inte alltid fallet. För att timmer eller ved skulle komma till rätt sågverk eller pappersbruk och kunna mottagas på det enda tillgängliga hanteringsförfarandet så blev det ibland fråga om lastbilstransport "motströms" och sedan tipp i älven för transport "medströms" för att på så sätt nå rätt slutadress och hantering. Låter detta förvirrat, låt följande reseberätteslse förklara:

Jag var nog bara 12 år när jag fick följa med storebror Ove på en nattkörning från Avesta till Vansbro med massaved. Avesta till Vansbro, denna färdriktning innebär motstöms Dalälven. Scania-4:an W6083 med en-axlad kärra tillkopplad var lastad med två rejäla travar ved, en trave på bilen och en trave på släpet. Trött var jag men att sova gick inte ty jag förundrades av 4:ans klgande motorljud trots att det ibland gick så sakta i uppförsluten att jag säkerligen hade kunnat promenera förbi ekipaget om jag klivit ur och testat.

Väl framme i Vansbro sidotippades bilens trave som rullade ner i Västerdalälven och resulterade i enorma vattenkaskader. Jag minns att bankarna var av fabrikat Laxå och man kunde utlösa motstående stake från säker sida. Staken hölls kvar av toppkättingen som förband motstående stake. Kärran hade ingen tipp men om jag minns rätt så räckte det med ett litet underlag för ena sidan hjul för att bli av med nästan alla stockarna.

Nu började stockarna flyta iväg i motsatt riktning som de nyss transporterats landvägen. Vitsen med detta var att veden nu kom till rätt mottagare som var belägen fel i förhållande till vad veden hade avverkats. Jag tror att mottagaren hette Kvarnsvedens pappersbruk. Man skulle kunna tycka att det hade varit rationellare att köra veden direkt med bil till mottagaren men si det var ej möjligt ty materialhanteringen var inrättad så att inleveranser av råvara endast kunde ske från älven. Detta var en variant på flottningslogistik.

[Stellan]

En härlig berättelse...några fler här som känner för att skriva ner lite om vår bransch och hobby?

Just det där med att köra upp ena sidan av fordonet på en kil och släppa stolpen på sjösidan såg jag ofta i Bovallstrand i Bohuslän i mitten av -70 talet...och blev lika fascinerad varje gång att ekipaget inte for i sjön. Men jag undrar ju lite nu vart de drag iväg timret, något man inte funderade på när vid den tidpunkten.

Ser man på lastbilsutvecklingen så har den ju varit enorm. En stuv på bilen och en på kärran, hur många ton kan det ha varit? Idag kör de ju med 60 ton, och funderar väl antagligen att höja den totalvikten också.

Detta är väl en mer ovanlig kombination här i Sverige? Jag provade att scanna direkt från filmremsan, och resultatet blev väl sisådär. Bilden är tagen på IAA 1987 i alla fall

IAA 1987_b.JPG (143.95 KiB) Visad 16255 gånger

/Stellan

[herrstina-]

Nu blev jag sentimental! Bovallstrand, dit körde jag allra första lasset med min egen bil 1978. Bilen var en LS110 av 1970 års model och godset var takpapp från Höganäs. Färden till Bovallstrand gjordes samma dag som Ronnie Pettersson kraschade på Monza, jag såg smällen på TV innan jag körde hemifrån.

Från Bovallstrand körde jag till Bureå och hämtade ett st släp så ekipaget blev komplett, det var en Bureå-vagn 4-axl med två tippflak från 1974. Fina grejor alltihop. Jag minns tom. regnr på fordonen, bilen GAJ 412 och släpen HLY 278.

Det var 24M lastbil som körde i hela Sverige, 260 hästar och ingen sovhytt, försök få någon till det idag.

Stina.

[Stellan]

Jag hade ett treaxligt kort skåpsläp från Bureå efter F88-an jag körde på Norge med då...fast släpet hade boggien i fel ände, den satt fram. Hela släpet var väldigt underligt konstruerat tycker jag. Det var små hjul med en väldigt hög ram så att lasthöjden vara samma som på ett vanligt släp, jag förstod aldrig vitsen med det. De var otroligt stabilt, men rullade otroligt tungt. Första lasset med det släpet bestod av likkistor från Dalsland till Skåne

Kortminnet försämmras när man blir äldre, det har jag märkt tydligt...men F88-an och skåpsläpet jag hade före Burevagnen kommer jag ihåg numren på: DHJ 491 och AHN 617

/Stellan

[herrstina-]

Bureå verkstad byggde lite annorlunda släpar, min var i motsats till din ovanligt låg. Tippbalkarna var infälda i ramen och fungerade även som tvärbalkar, det innebar ju att min tippsläp hade samma flakhöjd som en vanlig flakvagn. Min bror hade en utan tipp så vi kunde ju jämföra. Min släp hade två flak varav det främre hade trevägstipp, framåt och sid tipp, det bakre var enbart bakåttipp. Flaken var 5.5 m långa och mellanrummet mellan flaken var 1.2 m. Framstammen på det bakre var 1.2 m hög, och baklämmen på det främre var två dörrar. Man kunde lägga framstammen som då blev truckbärande golv och dörrarna knäpptes i det bakre flakets främre hörnstolpar, resultatet blev en vanlig släp 12.2 m lång och körbar med truck. En ganska fiffig lösning, redan då.
Den var dessutom ovanligt lätt, lastade 20.880 kg och det var mycket då.
Konceptet med boggien fram ("baklängan") var dom först med, nu tror jag det bara finns några Härryda släpar kvar med den lösningen.

Stina.

[Stellan]

Jo, de hade ju vanliga låghjulingaar också, men vrför de hade kombinationen låga hjul och högt flak fick jag aldrig reda på. Klippans åkeriförening köpte det släpet efter EJAB hade bytt bort det, men jag undrar om det fortfarande rullar ännu...det är ju över trettio år nu i så fall

Nu för tiden så undrar jag om inte Parator är ensamma om att tillverka baklängan.

/Stellan

[herrstina-]

Jag tror Jönsson har några Härrydabaklängor, jag kan ha fel så det är Paratorsläp. Större under har ju skett.

Jag anade att du kört för EJAB, med tanke på din lilla symbol. Jag bor 100m från Uno.

Stina.

[Stellan]

Då får du hälsa Uno så gott nästa gång du ser honom.
Nu för tiden så är man konsult, så det är lite skillnad från att köra...men det är ju fortfarande lastbilar som gäller

Jag hade faktiskt lagt undan en åkeridekal upptäckte jag för något år sedan när jag städade i ett skåp, gissa om nostalgin bredde ut sig

/Stellan

[Ove]

Jadu Per året var 1955 och det var inte massaved utan det var hellångt timmer, groft efter storfällningen 1953, sågarna i stormfällningsområdet hade inte kapacitet, därför kördes timret till Vansbro sågen. Jag körde ett lass varje natt från 15 april till midsommar. Bilen gick ett skift på dagen med grus, kom hem kl 1630, av med lämmar, på med bankar och släp + en gubbe till hjälp att lasta med Hiab vajerkran. Hela natten gick åt, åter hemma kl 06, på med lämmar, av med släp och slutligen tanka så var det åter klart för dagskift. Lördag och söndag hann man med två extra lass då körde man skift med sig själv.
Ove T.

[Lars-Gunnar]

Den här bilden kanske är lite of topic, men den är så härlig tycker jag. Som vanligt har jag ingen aning om var eller när kortet är taget, det låg i en hög med gamla fotografier. Fast lite kan man väl säga att det har med "vår bransch" att göra ändå...timmerbilarna övertog ju transporterna senare.



/Stellan

Vad man ser på fotot är en klassisk s.k. bröt, ett jättelikt "plockepinn". Det uppstod när någon stock satte sig på vären p.g.a. något hinder. Sedan kom alla andra stockar och en del fastnade en del gick förbi. Till slut ar det en enda hop med timmerstockar som satt fast. Ibland lyckade flottarna lösa upp bröten utan hjälp av dynamit men ibland satt det så avigt och hårt så man använde dynamit för att lösa upp knuten.

En bild på hästkört timmer som ligger på Vindelälvens is i väntan på tumning och isens smältning: http://www.vindelalvsbyar.se/default.asp?pageid=10002

En länk på en sida om flottningen, dess uppkomst och fall i Umeå och Vindelälven: http://www.umea.se/download/18.4410ccd1 ... ladden.pdf

Lars-Gunnar

[Lars-Gunnar]

Hej!

Det här var ett intressant, bekant och nostalgiskt minne. Det är nog som per säger. Jag som var 6 år 1955 har inga minnen av dylikt, däremot hur man hämtade timmer vid särskilda avlägg i skogen och körde det direkt till sågverket. Det var inga små mängder och min far hade inget släp så han kunde bara ta ett lass men köra flera per dag. Denna väg gick som sagt i skogen och över myrar som då var hårdfrusen. Detta innebar att det kunde bli körning natt och dag för att få ut all timmer och massaved innan marken blev för mjuk av töandet och alla värmegrader.

På den tiden använde man mycket maskiner typ MB Viktor halvbandare för att köra ut virket från olika platser till avlägget där lastbilarna hämtade det. Hästen fanns fortfarande sida vid sida. För att underlätta vid stöttingkörning med häst/traktor hade man en lådformad anordning med monterad på 2 stöttingar. I denna fanns en värmepanna omgiven av vatten som hettades upp med nämnda panna för att vattnet inte skulle frysa. Sedan körde man efter den bestämda rutten och bevattnade vägen. På så sätt blev den både hållbarare och stöttingarna gled lättare på isen.

Du Per det är som du säger vad gäller bankarna. Vet inte om det var Laxå som man hade på sågverkets bilar. Kan i alla fall berätta om när jag följde med min far till Obbola utanför Umeå. Han hade massaved på bil och 2-axligt släp av okänt fabrikat utan flak utan enbart 2 bankar. När vi kom till Obbola blev det till att ”sno” en grövre kätting om båda massavedsbuntarna. Minns att jag var uppe på lasset och tog emot kättingen som var för tung att kasta över. Sedan fanns där 2 ramper som var utsågad av någon mycket grov tall. Min far körde upp släpet och jag skrek ”stopp” när båda hjulen var uppe. Sedan kom min far och lättade lite på spaken åt mig som höll stolpen på motsatta sidan. Sedan vid ett givet ögonblick öppnade vi samtidigt spaken fullt och flyttade oss från släpet medan lasset gled i havet och stolparna kom tillbaka med ett väldigt skrammel tillbaka så man måste vara ur vägen. Sedan backade han ner och jag tog undan rampbumlingarna. Sedan sidotippade han. Dessa bankar och stolpar var så konstruerade att man kunde fälla ner stolpen på halva höjden ungefär och lägga spetsen mot banken. Detta fick till följd att det såg ut som två ”M” på flaket. Han körde aldrig med bankarna uppe om han tomkörde.

Varför tippade vi massaveden i havet? Jo i närheten fanns en sulfitfabrik (Obbola) som tog in timret och gjorde det till sulfitmassa alltså inte papper.

Lars-Gunnar

[Lars-Gunnar]

Jag hade ett treaxligt kort skåpsläp från Bureå efter F88-an jag körde på Norge med då...fast släpet hade boggien i fel ände, den satt fram. Hela släpet var väldigt underligt konstruerat tycker jag. Det var små hjul med en väldigt hög ram så att lasthöjden vara samma som på ett vanligt släp, jag förstod aldrig vitsen med det. De var otroligt stabilt, men rullade otroligt tungt. Första lasset med det släpet bestod av likkistor från Dalsland till Skåne

Kortminnet försämmras när man blir äldre, det har jag märkt tydligt...men F88-an och skåpsläpet jag hade före Burevagnen kommer jag ihåg numren på: DHJ 491 och AHN 617

/Stellan

Du Stellan, Jag tror att det är mycket bättre för minnet att skriva i detta forum än att slötitta på TV. Här får man tänka till medan TV:n inbjuder till passivitet.

Lars-Gunnar

[Lars-Gunnar]

En härlig berättelse...några fler här som känner för att skriva ner lite om vår bransch och hobby?

Just det där med att köra upp ena sidan av fordonet på en kil och släppa stolpen på sjösidan såg jag ofta i Bovallstrand i Bohuslän i mitten av -70 talet...och blev lika fascinerad varje gång att ekipaget inte for i sjön. Men jag undrar ju lite nu vart de drag iväg timret, något man inte funderade på när vid den tidpunkten.

Ser man på lastbilsutvecklingen så har den ju varit enorm. En stuv på bilen och en på kärran, hur många ton kan det ha varit? Idag kör de ju med 60 ton, och funderar väl antagligen att höja den totalvikten också.

Detta är väl en mer ovanlig kombination här i Sverige? Jag provade att scanna direkt från filmremsan, och resultatet blev väl sisådär. Bilden är tagen på IAA 1987 i alla fall

IAA 1987_b.JPG

/Stellan

Stellan!

Detta var vad som hände när tippade stockar nådde vattnet åtminstone där älven flöt fram med en viss hastighet:

Vid flottning kunde timret som hade många olika ägare gå långa sträckor. Före de nådde havet kom de till ett timmersorteringsverk. Det var spärrat med bommar och så gjort att timret styrdes mot sorteringens intag. Där stod folk med båtshakar och sköt stockarna till rätt fålla och destination. När denna blev "full" buntades den med kättingar både bak och fram och föstes åt sidan för lagring. Så fortsatte det med alla andra "destinationer". När så ett visst anta buntar fanns kopplades dessa ihop till en längre bunt med timmer. Dessa kopplades till en större bågserbåt som drog dessa vidare till resp. destination. Det kan också tänkas att alla buntar skulle till en och samma mottagare. Dessa timmerbogseringar kunde bli mycket långa och tunga att dra. Det gick mycket sakta framåt. Ibland måste de vara 2 bogserare. Mottagaren hade intag mot vattnet och kunde ta in det via ett kedjeverk. Det var mycket vanligt när timret flottades.

När lastbilarna tog över byggdes sågverken om så de fick intag fr¨ån landsidan. Då gick stocken först genom en barktrumma och sedan direkt till in i såghuset där för- och hjälpsågaren väntade. Detta var alltså i början. Sedan behövdes bara sågaren.

Lars-Gunnar

[BURTRÄSKARN]

Jadu Per året var 1955 och det var inte massaved utan det var hellångt timmer, groft efter storfällningen 1953, sågarna i stormfällningsområdet hade inte kapacitet, därför kördes timret till Vansbro sågen. Jag körde ett lass varje natt från 15 april till midsommar. Bilen gick ett skift på dagen med grus, kom hem kl 1630, av med lämmar, på med bankar och släp + en gubbe till hjälp att lasta med Hiab vajerkran. Hela natten gick åt, åter hemma kl 06, på med lämmar, av med släp och slutligen tanka så var det åter klart för dagskift. Lördag och söndag hann man med två extra lass då körde man skift med sig själv.
Ove T.

Och idag klagar en del chaufförer om dom är utan aircondition i några timmar eller måste lägga på kedjor,och lyfta dit en bakbalk,ja då behövs väl en fyra fem man,konstigt