Udda märken

[Thomas Almen]

Kul intiativ med bildgåta. Men vad kan det vara, rent spontant tycker jag det finns drag av Scania 4/Regent. Kan det vara nån militärmodell på ett sånt chassi?. Ja, det får bli min gissning. Sen till det Janne skrev om Henschel, Det kan nog stämma att hytterna var dragiga, men annars minns jag växelspaken tydligast, en 1-meters stång rakt upp. Handbromsen var av "Mercedestyp", alltså man drog den rakt ut. Har för för mig att bromsverkan var dålig på handbromsen, vet inte hur den påverkade bromsarna, eller om det var nån slags kardanbroms. Anders A-son, jag var nog i dina hemtrakter i tisdags. S;a Syltvik och Måmla, låter det bekant?.

[Anders]

Du är inne på rätt spår. Det är en Scania, men chassiet är helt civilt.
Det enda speciella med den här bilen är att den har en fram/backlåda, dock monterad i efterhand.

[Kjell T]

Utan att titta i några böcker skulle jag säga Scania-Vabis 350.
De olika typerna som S-V tillverkade före 1944 har jag inte lyckats lista ut vad som skiljer dom från varandra, tex vad skiljer en 335 från en 350?

[Anders]

Helt korrekt!
Detta är en 33515 från 1941. Motorn är en 7,75liters 1664 på 140 ystra kusar. Just det här exemplaret har gått som snöröjare(kan minnas fel) och efter det rangerat trailrar(det var antagligen då fram/backlådan monterades). Stod från mitten på 60-talet till mitten på 90-talet i förvar på Scania-muséet, men kom därefter till Militärfordonsmuseum i Malmköping. Då hade den fortfarande vändskiva, men gjordes iordning till nuvarande utséende under våren 1999. Flaket är handbyggt och nitat på plats(det var ett h-e att hitta ordentlig gammaldags flaknit!). Hytten är en Åtvidaberg.
Pedalerna är ombyggda någon gång(Scaniorna hade ju gaspedalen i mitten fram till L10-serien).
Bara jag får köpt en scanner så kan jag lägga ut lite flera bilder på när den gjordes iordning.

Har botaniserat runt i diverse olika böcker och aldrig lyckats bena ut vad som skiljer en 335 från en 350/380. Skulle dock kunna tänka mig att 380 var den 3-axliga varianten.
Fick kopior på chassieritningar från Scania på just 335 serien från första hälften av 40-talet och där anges både 335 och 350! Luddigt värre!

[Thomas Almen]

Jaha, då var vi inne på ett nytt år. Tänk, nu 78-orna veteraner också. Tänkte se hur kollen är på lokala påbyggare/hyttbyggare. Skulle vara kul att höra vad som funnits runt om i landet. I Jämtland hade vi Jonsson & söner i Brunflo, som gjorde både påbyggnader och egna hytter. Bytte ägare på 80-talet, men försvann helt sedan. Har ni nåt liknande, så skriv

[Anders Ason]

Jaha, då var vi inne på ett nytt år. Tänk, nu 78-orna veteraner också. Tänkte se hur kollen är på lokala påbyggare/hyttbyggare. Skulle vara kul att höra vad som funnits runt om i landet. I Jämtland hade vi Jonsson & söner i Brunflo, som gjorde både påbyggnader och egna hytter. Bytte ägare på 80-talet, men försvann helt sedan. Har ni nåt liknande, så skriv

Här är en f d hyttbyggare:

http://home.swipnet.se/lev_chassi/skaftekulla.html
Fabrikslokalerna finns kvar än och det kommer att bli ett studiebesök dit i sommar.

Min far köpte en hytt därirån i mitten av 50-talet och satte på en VOLVO Viking. Jag var med o kollade på hytten som liten parvel men minns lite av det.

De hade redan slutat tillverka hytter då det kommit nya krav på säkerhet, d v s de skulle vara helt i plåt. Den vi tiittade på (och köpte) var byggd på det gamla sättet d v s med trästomme o klädd med plåt och den förvarades utomhus under en pressening! Hytten var ny och hade aldrig varit monterad. Kvaliten var lite sådär och den byttes därför ut mot en modernare plåthytt redan efter ett par år. En vanlig lastbilshytt på den tiden var nog annars BeGe från Oskarshamn (det var innan Scania köpte upp fabriken) med dess karaktäristiska jättevev till sidorutan.

[Thomas Almen]

Satt och läste ditt inlägg Anders, och grunnar på om inte det var GN-hytterna som hade den där jättelika fönsterveven, ett drygt varv för upp eller ner.Be-Ge och Floby hade, åtminstone en period, likadana vevar och dörröppnare. GN-hytten köptes ju av Volvo sedan.

[Stellan]

Det kanske finns i tyskland. Har sett mycket bilder på fint renoverade Henschel.
Titta in på sidan http://www.lkw-restauration.de/ De säljer reservdelar online. Har inte tittat så noga, men det kanske kan ge något?

Jag tog en del bilder när en tysk karavan besökte göteborg i somras, där var några Henschel med. Bland annat den här som hade gått som reservbil från Danmark till Göteborg. Åkeriet skickade upp en trailer med den reparerade bilen, och tog med reservbilen hem igen. Sista bilden är på bilen som gick sönder.

En liten undran...den frambygda bilen har puscheraxel. Var tyskarna först med det?







/Stellan

[Per Thomson]

Fler bilder från det besöket . . .
http://www.veteranlastbilar.se/Gallery.asp?pageid=755

[Per Thomson]

Leyland 1954 med 154 hk diesel. Fotot är hämtat ur boken "Alla Våra Lastbilar". Bilen på bilden tillhör en åkare i Ronneby.

De här bilarna fick nästan Titanen och Regenten att blekna, dock inte motormässigt. Frågan var bara om det blev något utrymme för laglig last allt lägga på skivan när tjänstevikten var borträknad. Den var nog dimensionerad för helt andra vägar än de svenska.

Det fanns en eller två stycken identiska ekipage som detta i Avesta. Det var en storbyggmästare som använde bilarna i sitt eget byggföretag "Ernst Sund". Denne byggmästare hade även bilar av fabrikat AEC.

Är det någon som vet mer om dessa Leyland i Sverige? Vilken var generalagenten?

[Stellan]

Kom de bilarna till Sverige utan hytt, jag tycker att hytten ser väldigt svensk ut. Kan man gissa på att det är en BE-Ge hytt?

Ni får förlåta en ynglings okunnighet i dessa detaljer

[Per Thomson]

Helt rätt, Be-Ge 1450.

[Thomas Almen]

Gällande puscheraxel. Det kanske är ett tyskt fenomen ifrån början. Jag minns att Landbergs snickeri i Hammerdal hade en större Mercedes med dubbla framaxlar på 60-talet. Dom som körde hade förmodligen SM-titeln i att lägga på kedjor, för den drog aldrig på minsta halka. Vansinnig konstruktion egentligen, men det kanske fanns nån skatteregel som tvingade fram konstruktionen.

[Stellan]

Gällande puscheraxel. Det kanske är ett tyskt fenomen ifrån början. Jag minns att Landbergs snickeri i Hammerdal hade en större Mercedes med dubbla framaxlar på 60-talet. Dom som körde hade förmodligen SM-titeln i att lägga på kedjor, för den drog aldrig på minsta halka. Vansinnig konstruktion egentligen, men det kanske fanns nån skatteregel som tvingade fram konstruktionen.

Erland talade om att han hade en sådan Mercedes som gick på Norge, och den var inte så populär att köra på varken vinter eller sommar efter vad jag kunde förstå. På sommaren var den trögstyrd och varm, på vintern var det problem med att ta sig fram när det var halt. Så det var nog kjetting av och på med jämna mellanrum Men det kan ha varit tyskarnas idé om dubbla framaxlar, de har ju haft många lustiga idéer genom åren.

Men det är ändå inte samma som en puscher, mercans andra axel gick ju inte att varken hissa eller släppa trycket på. Fördelen med puscher är ju, som jag uppfattat det, att få boggiebilens fördelar men med längden som en tvåaxlad. Någon som vet?

En tysk Mercedes med dubbla framaxlar från i somras.



/Stellan

[Per Thomson]

. . . Men det kan ha varit tyskarnas idé om dubbla framaxlar, de har ju haft många lustiga idéer genom åren.

Men det är ändå inte samma som en puscher, mercans andra axel gick ju inte att varken hissa eller släppa trycket på. Fördelen med puscher är ju, som jag uppfattat det, att få boggiebilens fördelar men med längden som en tvåaxlad. Någon som vet?
/Stellan

Fin bild, GF Trilex hjulen syns tydligt. Intresant kontstruktion, ekerhjulen i stålgjutgods, fälgen utan låsring men i 3 delar.

Kan informera om att idén med dubbla framaxlar i Tyskland "provoserades" fram av att dåvarande Västtyska regeringen sänkte totalvikterna för lastbilar till endast 32 ton samt begränsade fordonslängden till 16,5 meter (kommunikationsminister Herr Leber) för att skydda den tyska järnvägen (DB). Tidigare hade "landsvägstågen" ibland två släpvagnar.

Tillsammans med en sådan bil enigt fotot med dubbla framaxlar hade man ett två-axlig släp med totalvikt 16 ton.

De större bilarna som var med i "tyskkaravanen 07" och ej var frambygda, (däribland flera Krupp), var alltså från tiden innan "Leber".

En personlig tanke är att våra svenska lastbilsmärken tekniskt sett avanserade förbi de tyska under "Lebereran". Före kriget hade nog tyskarna ett kapacitetsmässigt försprång gentemot våra svenska lastbilar.

När jag började köra på kontinenten 1964 hade bestämmelserna i Västtyskland justerats till maxlängd 18 meter och 38 tons tågvikt förutsatt att ekipaget hade vikten fördelad på 5 axlar. I samband därmed försvann intresset för dubbla framaxlar, vanligaste ekipaget blev i stället 3-axligt släp om 22 ton totalvikt och 2-axlig bil med 16 tons totalvikt.