Skakfyran

[Lars-Gunnar]

Det var roligen 1956-57 som jag åkte med en lokal åkeriägare som hämtade grus inte långt från var jag bodde. Han hade en Scania Vabis (årsmodell och typ) glömd och jag funderar på om det kunde varit en Regent eller? Vilken modell var det som fick epitet skakfyran?

Det talas ju om skakfyran och jag undrar var det yttrycket kom ifrån? Var det så att motorn skakade på tomgång eller färd eller båda delarna. Hur kunde man märka det? Hördes det eller skakade bilen?

Den var 2 axlig.

Lars-Gunnar

[Kjell T]

Det var en S-V L51Drabant eller kanske en föregångare L40 som hade 136mm i slaglängd. Motorn i L51 hade såsom Regent L71 hade 150mm i slaglängd. Speciellt på tomgång vid kall motor är gången mycket skakig, men blir något bättre när motorn blir varm.

[Lars-Gunnar]

Det var intressant. jag har ju åkt med en 50-tals Scania Vabis men inte märkt särskilt mycket då jag inte kännde till fenomenet.

[Anders Ason]

Det var roligen 1956-57 som jag åkte med en lokal åkeriägare som hämtade grus inte långt från var jag bodde. Han hade en Scania Vabis (årsmodell och typ) glömd och jag funderar på om det kunde varit en Regent eller? Vilken modell var det som fick epitet skakfyran?

Det talas ju om skakfyran och jag undrar var det yttrycket kom ifrån? Var det så att motorn skakade på tomgång eller färd eller båda delarna. Hur kunde man märka det? Hördes det eller skakade bilen?

Den var 2 axlig.

Lars-Gunnar

Under min uppväxttid var SCANIA-fyrorna ganska vanliga och det syntes tydligt att det var en sådan då motorhuven var markant kortare än på SCANIA-sexorna. De lastade dock i stort sett lika mycket som 6-cylindriga VOLOVos och Scanior. Förarna (och jag) ansåg att sexcylindriga motorer gick jämnare och bättre och att fyran skakade, vilket var tydligt mest på tomgång. Skak-karaktären var dock överdriven (min uppfattning, bilen skakade inte) och begreppet "skakfyran" var mera ett uttryck som angav vilken bil som avsågs. Modellen avlöstes så småningom av L36 och sedan L50 som fanns mest inom Försvarsmakten som flakbil.

En kuriositet; vid ett tillfälle när jag stannade med tom bil i ett mötte en bekant i en skakfyra med fullt gruslass för ett snack, stannade hans motor av misstag. Det hade ju inte varit något speciellt om inte föraren kom utfarandes ur hytten och gormade att han hade fel på startmotorn. Min replik blev (på skoj) att "jag skjuter igång dig". Då jag möttes med ett stort garv satte jag ryggen mot bilen och tryckte på för kung o fosterland. Döm över bådas förvåning började den lastade bilen att sakta röra sig och några meter räckte för att få igång motorn.

Lutade vägen något? Nej absolut inte, vad var jag sade sedan i många år om den historien.

[Kjell T]

Jag har inte haft möjlighet att jämföra skakningarna hos D420 motorn som användes i L40, men däremot D440 i L51 skakar märkbart som kall.
att l36 skulle vara bilen som ersatte L51 är jag inte riktigt överens om, eller har jag fel?
Sista L51 tillverkades 1959 och L 36 kom ut först 1964. Motorn i L36 hade endast 125 mm i slaglängd och var i uppbyggnad 2/3 av D8 motorn som användes i L56.

[Lars-Gunnar]

Det var roligen 1956-57 som jag åkte med en lokal åkeriägare som hämtade grus inte långt från var jag bodde. Han hade en Scania Vabis (årsmodell och typ) glömd och jag funderar på om det kunde varit en Regent eller? Vilken modell var det som fick epitet skakfyran?

Det talas ju om skakfyran och jag undrar var det yttrycket kom ifrån? Var det så att motorn skakade på tomgång eller färd eller båda delarna. Hur kunde man märka det? Hördes det eller skakade bilen?

Den var 2 axlig.

Lars-Gunnar

Under min uppväxttid var SCANIA-fyrorna ganska vanliga och det syntes tydligt att det var en sådan då motorhuven var markant kortare än på SCANIA-sexorna. De lastade dock i stort sett lika mycket som 6-cylindriga VOLOVos och Scanior. Förarna (och jag) ansåg att sexcylindriga motorer gick jämnare och bättre och att fyran skakade, vilket var tydligt mest på tomgång. Skak-karaktären var dock överdriven (min uppfattning, bilen skakade inte) och begreppet "skakfyran" var mera ett uttryck som angav vilken bil som avsågs. Modellen avlöstes så småningom av L36 och sedan L50 som fanns mest inom Försvarsmakten som flakbil.

En kuriositet; vid ett tillfälle när jag stannade med tom bil i ett mötte en bekant i en skakfyra med fullt gruslass för ett snack, stannade hans motor av misstag. Det hade ju inte varit något speciellt om inte föraren kom utfarandes ur hytten och gormade att han hade fel på startmotorn. Min replik blev (på skoj) att "jag skjuter igång dig". Då jag möttes med ett stort garv satte jag ryggen mot bilen och tryckte på för kung o fosterland. Döm över bådas förvåning började den lastade bilen att sakta röra sig och några meter räckte för att få igång motorn.

Lutade vägen något? Nej absolut inte, vad var jag sade sedan i många år om den historien.

Å tusan, då måste du ha varit en kraftkarl i unga dagar

[Thomas Almen]

En fördel med "skak-fyran" sas vara, att när man tvättat den, skakade den sig torr själv

[arnfinn]

[S-V L44]

Jag satt och gick igenom gamla trådar och kom till denna som jag tycker behöver återupplivas lite.

Min far hade en Scania-Vabis L44 1950 års modell med en 90-hästars direktinsprutad D420 motor.
Här nere i Skåne var det vanligare att vi kallade dessa motorer för rickefyror snarare än för skakfyror. Ricka på skånska betyder just skaka eller rista.

Jag vet att farsan klagade en del på bilen under de sex år han hade den mellan 1950-56. Han hade tidigare haft både ett antal bensinmotorförsedda Volvo och amerikanska Dodge och Fargo, så Scanian och dieselmotorn var en ny bekantskap för honom och kanske också lite större än hans tidigare bilar.
Farsan klagade dels att han fick ont i ryggen när han kört Scanian några år, men detta kan ju ha berott på den allmänt spartanska hyttkomforten jämfört med dagens bilar och/eller stumma fjädrar i kombination med lätt belastad bil snarare än på motorn.
Dels sa han att han jämt fick ligga under bilen på kvällarna och efterspänna bultar som skakat loss.
Bilen användes till allehanda närtransporter men han körde också mjölkskjuts. Därför hade han bilen igång sju dagar i veckan året om. Vägarna på den tiden var ju oftast grusvägar eller som Rikstvåan, stensatta. Oljegrus förekom också men asfaltsbelagda vägar var tämligen ovanliga. Inga av vägarna var väl direkt släta, så detta kan ju också vara en bidragande orsak till att skruvförband skakade loss. Det berodde kanske inte enbart på motorns vibrationer.

Det var i alla fall intressant information som Kjell T anförde. Jag har inte tänkt på det tidigare utan antagit att åtminstone 40- och 50-talets fyrcylindriga motorer varit baserade på samma block, men studerar man det närmre ser man avsevärda skillnader.
Därför har jag nu försökt sammanställa kända uppgifter i nedanstående tabell.
Tyvärr har jag försökt få in tabellen i Excel format men vi har hittills inte lyckats med detta. Därför är tabellen knappt läsbar i ett JPG format med max 640 x 480 pixlar. Jag har även försökt skriva in tabellen i textformat i forumet men det redigeras automatiskt till löpande text.
Kanske någon kan ge tips hur man får in en tabell i forumet?

Samtliga listade motorer är fyrcylindriga och samtliga är dieselmotorer.
D401 och D402 är förkammardieslar medan alla efterföljande motorer är direktinsprutade.
DS5 är överladdad, dvs. försedd med turbo.
Uppgifterna är hämtade dels från Scania-Vabis instruktionsböcker samt dels från följande länk
http://www.truckerjohn.nl/motor_type%27s.htm

Observera att det finns utvecklingsvarianter på de flesta motorserierna.
Listan upptar samtliga motorer, dvs. inte bara de avsedda för lastbilar utan också industrimotorer, fartygsmotorer, etc..

D401 förekom troligen endast i SKP samt TGB m42/LT
D402 finns i modellerna L10 och F10
D420 finns i modellerna L40 och F40
D440 finns i modellen L51 (Drabant)
D5 finns i modellen L36 och AL36
D5S finns i modellen L36S (AL36S tillverkades väl inte ?)
Jag har hittills endast upptäckt en enda L50 med sugmotor, alla övriga som jag identifierat har överladdade motorer. Har L50/L50S motorn oförändrade specifikationer jämfört med L36/L36S?

SKP, Terrängbil m/42 LT samt L10 och F10 fanns enligt flera uppgifter inklusive Scania-Vabis instruktionsböcker även med en bensinmotor, men vilken beteckning hade denna motor?
Däremot beskrivs inte bensinmotoralternativet i allmänt broschyrmaterial för L10 och F10 tryckta t.ex. 1946.

Det fanns väl inga bensinmotorer från Scania-Vabis tillverkade efter senare hälften av 40-talet?
Hur många bensinmotorer tillverkades det t.ex. efter 1945?

Bensinmotor nämns sedan överhuvudtaget inte i samband med L40 och F40 modellerna.

Min tanke är sedan att vi tillsammans i forumet skulle bidra med uppgifter så att vi till slut får tabellen helt komplett inklusive bensinmotorerna.
Och varför inte därefter fortsätta med de sexcylindriga motorerna, etc. ?

// S-V L44

[bilobuss]

Förutom 4-cyl.bensinmotorer från Scania-Vabis till SKP och L10/F10 gjordes ett litet antal 6-cyl. bensinmotorer under slutet av 1940- och
början av 1950-talet. Troligen användes dessa fåtal motorer uteslutande i brandbilar av L20/L60-typ. Har minnen av dessa brandbilar
från Stockholm, Västerås, Karlstad, Sandviken, Karlshamn och Malmö m fl städer. Tror att Göteborg hade någon sådan bil också. Någon/några bilar kan ha gått på export till bl a Finland. Har ett speciellt minne från mitten av 1980-talet vid besök i Karlshamn. Visste att brandkåren där hade en sådan bil. Besökte brandstationen och fick bese denna märkliga skapelse. Brandmannen och jag öppnade huven och där sitter en Scania-Vabis motor av typ B 604. Med förgasare, tändkablar och allt som hör till en förgasarmotor. Motorn är i princip, med de skillnader som erfordras. en D 604 i bensinutförande. Motorn startades upp och jag minns att jag tänkte på någon 1930-tals Scania-V när man hörde ljudet. Tyvärr fick jag inga bilder på denna bil. Har tänkt på denna händelse i bland på senare år. Tog därför nyligen och ringde upp brandkåren i Karlshamn för att höra om denna unika ScV bensindrivna brandbil fanns kvar. Tyvärr fick jag klart för mig att denna bil och ytterligare någon brandbil från 1940/1950-talet skickats till skrot i början av 1990-talet. Dock finns hos en samlare kvar Sandvikens gamla ScV L64 -51 med ch nr 82039, drivmedel bensin, bevarad. Motorn i denna bil är troligen också av typ B 604. Karlstads gamla brandbil av samma typ lär ha exporterats till något museum ute i Europa - ev. Holland. Hur länge Scania-Vabis tillverkade bensinmotorer är okänt. Troligen inte längre än till 1952 möjligen 1953. Man måste ha klar för sig att det rörde sig om ytterst få antal tillverkade 6-cyl bensinmotorer under sent 1940- och tidigt 1950-tal. Troligen max. 15 - 20 st. Kanske färre. Orsaken till att dessa brandbilar fick bensinmotorer i stället för dieselmotorer sägs vara snabbheten vid start (utryckning).

[Ove]

Bensin scanian finns hos Anders Näslund Hofors Scaniamuseet hade den som lån närdom hade brandbilar som tema Ove .t

[S-V L44]

Intressant att vissa Sc-V brandfordon hade bensinmotorer ända in på början av 50-talet.
Bara man läser och tolkar informationen som finns att tillgå på Vägverket så lär man sig alltid något nytt.
Det finns en liknande L64 från 1951 ch nr 81998 som varit med i den svenska filmen Leif från 1987, men den bilen är enligt Vägverkets register utrustad med dieselmotor.

Jag undrar vad det är för motor t.ex i den L62 från 1952 - reg nr AZ61 - som Helsingfors Brandförsvar har eller hade?
Eller L23:an från 1949 som Malmö Brandmmuseum har?

Jag vet inte chassinumren på dessa två.

// S-V L44

[Kjell T]

Den första Scania-Vabis från 50-talet som jag såg var på Svendinos bilmuseum nära Falkenberg sommaren 1988. I Vasa finns en L60 med Magirus stege registrerad 1954 som också från början varit utrustad med bensinmotor, men motorn blev utbytt till en D7 motor i början av 70-talet. Det har funnit ett chassi med bensinmotor som varit till salu på www.nettikone.com för ca ett alvår sedan. Den bilen torde som ny ha varit brandbil med dubbelhytt och flak i Björneborg.

[bilobuss]

L62 -52 i Helsingfors har förmodligen, även den motortyp B 604, om den nu är bensindriven. Är det diesel är det nog
D 622. Museibilen i Malmö (L 23 -49) är bensindriven och har då motortyp B 604.
Motorlistan (över Scania-Vabis/Scania dieselmotorer) i truckerjohns hemsida är intressant. Dock inte helt komplett.
De 8-cyl. motorerna för rälsbussar tillverkades längre än listan anger. En bit in på 1960-talet bör det nog vara. Likaså nytillverkades, för ombyggnad av bussar, ett antal högermotorer av typer D 641 (busschassi BF 71) och D 648 (busschassi BF 73). Dessa motorer levererades 1966-1967 inför helombyggnader (rattflyttning) av nämnda busschassier. Det gick inte att använda de ursprungliga vänstermotorerna i dessa busschassityper, utan motorerna fick slopas - D 631 (BF 71) och
D 635 (BF 73). Blev ej plats i chassiet vid ombyggnad till vänsterstyrning. Orsaken till dessa ombyggnader var ju den kommande högertrafikomläggningen i Sverige 3 sept. 1967.

[Lasse Hsand]

Vilken bil satt den här i? Den verkar finnas i grannskapet. http://www.blocket.se/vasternorrland/Di ... m?ca=4&w=1