av Gösta » 24 apr 2015, 12:00
Hej! Ja så var vi hemma igen. Några äventyrligheter mad No spin, kunde inte märkas. Men det är väl mest vid slirigt underlag för ena hjulet, som det är till nytta.
Däremot så beslutade jag mig för att inte lägga in lågfarten på norrnandsväxeln, annat än när bilen var stillastående, Ljudet som hörs som ett rasslande skrap hördes inte bekvämt,och jag får nog läsa på det där lite bättre
Färden hemåt gick via Hässleholm, eftersom vi hade ett avtalat besök där,
Söder om Jönköping började det mörkna, och där ortsnamnen mestadels avslutas på Ryd och Hult hittade vi en glänta, lämpad för övernattning.
Codrivern Gunnar Persson från Kilafors,fick i rang av ålder inta det bakerst sätet som liggbrits, jag på golvet, på liggunderlag. Efter en stärkande nattsömn och frukost, i bilen, kom vi till Gränna.
Före avfärden hemifrån hade vi uttalat en önskan om att få komma dit, och än en gång bese Andre:s museum
Blev imponerad av deras sätt att själv tillverka vätgas av syra och järnsvarvspån, alltså tonvis med syra fick medföras.
Sedan blev det sträckkörning hemåt, trodde jag, men vid midnatt, nedanför Ytterhogdal, bara 8 mil hemifrån blev jag tvungen att sova en stund. Trots att jag pälsat på mig riktigt med vinterkläder blev det kallt ändå. Tordes inte pilla på, med värmereglagen, de var ställda i kallt läge och hade förmodligen stått där de senaste 20 åren. Vet ju att gammalt gummi, som inte motioneras, kan hamna i ett slags föråldringstillstånd, som gör att det faller i bitar om det belastas,och det får ju inte bara ske, bättre då att uthärda kylan. Tände det gasolkoverterade trangiaköket,som placerats på motorhuven, och med ett fönster, för ventilationens skull, på glänt, sov så en timma. Sen kunde färden fortsätta på ett säkrare sätt. Och en upplevelserik dag var till ända.
Tackar Stina och hans långe broder för ett vänligt bemötande, att Stina dessutom bemödat sig för att få bilen i driftsdugligt skick eftervinterförvaringen ger jag honom en extra eloge för.Heder och tack!
Min reskamrat Gunnar får också ett tack, utan hans karta och sitt handlag med sin GPS,hade jag säkert aldrig hittat hem igen.
Sen hälsar jag tillbaka till alla Långtradare som glatt tutade med sina brummigaste ljudstötar när de igenkännande såg Stinas fd. bil efter vägen.
Och nyss ringde frugan från sitt jobb och tyckte att bilen var söt, och inte alls så anskrämlig som mycket annat jag dragit hem tidigare genom åren.
Lyckat Va!
En kaka gör ingen fet