Ford lastbilar

[Kent Ho]

Har funderat lite runt vad som gör vissa lastbilar populära och andra inte.
Det är väl otvetydigt att Volvo och Scania är de populäraste modellerna i Sverige och kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta gamla chaffisar har rattat dessa i sin ungdom.
Men det fanns ju även amerikanska lastbilar i ganska stora mängder i Sverige tidigare. 1991 hittade jag en Ford tankbil från 1946 i Pennsylvania. Ägaren hade just dött och man höll på att rensa ägorna. Omedelbart när jag fick se den fastnade jag för formerna som var exakt som jag minns gamla tankbilar i äldre svart/vita filmer. Efter en kort förhandling köpte jag den gamle 46:an och ordnade med transport till min kompis. Nu har den stått på hans gård i 23 år och jag har för länge sedan insett att jag aldrig kommer att få tid och möjlighet att renovera den.
För några år sedan började jag att annonsera efter någon som var intresserad av att rädda denna kulturskatt.
Döm om min förvåning men telefonen har varit tyst trots att jag nu en längre tid har försökt ge bort den gratis bara någon betalar frakten hem. En sak som också förbryllar en då det måste vara en av de mest lättrenoverade märken eftersom det finns så mycket nytillverkade delar.

Så vad tror ni? Varför vill ingen ha en gammal Ford Tankbil?

[Bo Norvinge]

Beträffande just Volvo-Scania kontra importbilar tror jag andra forummedlemmar har en hel del analyser kring.

I ditt fall tror jag faktiskt att mycket handlar om bekvämlighet/trygghet.
Gratis i all ära men jag gissar att den delen att den ska hem från andra sidan Atlanten skrämmer många. Det snurrar nog många tankar om hur dyr frakten kan bli, om den ska tryckas in i en container, om den kan ramla av däck eller på annat sätt försvinna på vägen. Tillstånd, tullar, avgifter, inregistreringsmöjligheter och en massa andra frågetecken. Det är ju inte alls omöjligt att det är både enklare och billigare än vad många tror.
Bara en sådan sak som att köpa reservdelar från ett östland där priserna här bråkdelen av vad det är här. Men det är just att orka och våga.
Att släpa sig till närmaste återförsäljare och få saken i näven direkt eller att efter en bilresa själv få se Blocket-objektet och överlämna kontanterna är nog bekvämare och säkrare anser många.

Detta är mina teorier och jag kan säga att det även berättar lite av mig själv där.
Jag behöver bland annat ett plåtskal till min Cheva pickis från 1982 men vet inte riktigt hur jag ska gå till väga eller om jag ska försöka få grejerna från staterna.
Och en "Crackerbox Jimmy" skulle också vara roligt att leka med här.

[herrstina-]

En intressant detalj vid sjöfrakt över haven är att alla godsägare är solidariskt ansvariga för eventuella kostnader om fartyget tex. skulle förlisa. Det kan handla om miljöskador, bärgningskostnader, skadestånd i någonform, eller i princip vad som helst.

Det finns förhållandevis billiga försäkringar för det här, men det gäller att känna till förhållandena. Det lär vara svårt att försäkra sig i efterhand.

Stina.

[Per Thomson]

Bärgningsansvarig för ett fartyg kommer nog enbart ifråga för trampfart där man befraktar hela eller stor del fartyget och har köpt varan FOB (free on board). För att slippa bärgningsansvaret gäller det att affären inkluderar frakt, kostnader och försäkring, CIF (cost, insurance & freight).
För frakt av en enstaka bil eller lite reservdelar anlitas ett linjerederi som självt får stå för haveririsken men däremot inte skador eller ersättning för godset.

[herrstina-]

Jag plockade hem några bilar från USA för några år sedan, etablerade transportföretag anlitades och bilarna fraktades i containers. Jag tecknade försäkring dels för bilarna/godset och dels en försäkring för det delade ansvaret.

Stina.

[Bo Norvinge]

Alltså...
https://www.youtube.com/watch?v=38jDQkkaxT8

[S-V L44]

Även jag har plockat hem tre personbilar från USA i mitten av 1990-talet efter två års vistelse och tjänstgöring strax norr om Chicago.
Minns att det var ”oförskämt billigt”, förhållandevis i alla fall, att ta hem bilarna, ”en personbil per körkort i familjen”. Det var avsevärt billigare än att plocka hem två lastbilsobjekt landvägen från Norrland till Skåne, eller att köpa begagnade maskiner i Grekland och transportera hem till Skåne.
Jag anlitade Wilsons som erbjöd ”all inclusive” service för nästan inga pengar alls. De ombesörjde landtransport från Chicago till hamnen i Baltimore var en av Wallenius-rederiets biltransportfartyg tog bilarna till Göteborg. Sedan var det bara att ”tulla in” dem (tull- och momsfritt med flyttgodsstatus) och hämta ut bilarna och köra hem dem med röda svenska interimskyltar. Därefter fick man se till att konvertera bilarna till svenska bestämmelser (enklare för flyttgodsfordon) innan registreringsbesiktning. "Lätt som en plätt."

Det är mycket viktigt att fordonet är fullständigt betalt och att man får med sig fordonets s.k. ”title”, Certificate of Title of a Vehicle, i original annars kommer bilen inte att kunna exporteras från USA mer än som skrot, och det blir sedan även svårt eller t.o.m. omöjligt att kunna få fordonet registrerat i Sverige.

US Title (LR).jpg (98.22 KiB) Visad 11849 gånger

Beträffande Kent Ho’s fråga varför ingen vill ha en gammal Ford tankbil kan man nog tyvärr finna svaren bland dessa krassa faktorer:
- Bilen är alltför gammal för de flesta. Det verkar som om det största ”suget” idag efter gamla lastbilar rör bilar från 1970-talet. (Personligen tycker jag sådana är väl moderna och jag är allra mest intresserad av lastbilar från 1930-talet fram till max 1965. Men eftersom jag inte är eller har varit aktiv åkare/lastbilschaufför så är det min fars och mina släktingars lastbilar som styrt mina fordonsval.)
- Bilen är i ”skrotskick”. Skicket ser ut att vara så på dina bilder i alla fall – men jag kan ha fel.
- Märket är ”fel”. Svenskarna har tyvärr till 99 % endast ögon för Scania, Scania-Vabis och Volvo. (Personligen tycker jag att detta är mycket tråkigt, men trots det är jag själv pro-Scania-Vabis skakfyra runt årsmodell 1950, varav jag har tre objekt, men utöver en körklar sådan skulle jag även kunna tänka mig 1930- & 40-tals Volvo LV80/LV90, eller någon amerikansk bil av fabrikaten International, Dodge eller Fargo, gärna då som COE, dvs. frambyggd.)
- Sannolikt är lastbilen som står i USA försedd med bensinmotor, vilket avskräcker många när det gäller lastbilar då man omedelbart ser en hög bränsleförbrukning framför sig. Men handen på hjärtat hur mycket kommer en veteranlastbil att rulla ??
- Just detta fordon har ingen historisk förankring i Sverige. Visst, den modellen av Ford såldes i relativt stort antal i Sverige, men påbyggnaden (tanken) ser kanske inte direkt genuint ”svensk” ut, vilket jag tror är en ganska viktig faktor för de flesta när man skall ta beslut.
- Bilens nuvarande placeringsort är avskräckande då de flesta förmodligen ser åtskilliga ”orosmoln” framför sig. Orosmoln i form av kostnader i samband med transport, förtullning, momsning, etc.. Man kanske inte minst oroas av att bilen aldrig kommer att kunna inregistreras i Sverige ?! Med noggrann planering bör man kunna reda ut allt detta innan bilen hamnar på svensk mark. Det finns även möjligheter att importera fordonet via Tyskland eller Holland som trots allt har lite liberalare bestämmelser än Sverige. När den väl kommit in i EU på ett lagligt sätt är det enklare att få hem den till Sverige.

Vissa givna fördelar har ju naturligtvis objektet.
- ”Gratis”.
- Relativt sett billig och lättillgänglig reservdelsförsörjning, men det gäller kanske inte riktigt på denna sidan av ”Pölen”. Prylarna som kan behövas får återigen handlas upp "over there". (Personligen ser jag inte detta som något problem då jag själv oftast handlar mina reservdelar till min Dodge i USA. Till minst under halva priset dessutom.)
- Om lastbilen skulle komma till Sverige hade den ju blivit ganska unik.

Vad göra?

Jag tror tyvärr, och som du uppenbarligen själv märkt, Kent Ho, att bilen är tämligen "stendöd" i Sverige.
Jag skulle rekommendera att ”marknadsföra” objektet antingen i våra grannländer eller i Holland, var bilmodellen kanske var ännu större än i Sverige, och var det faktiskt finns än färre tillgängliga gamla objekt än det trots allt finns i Sverige. (Jag uppskattar att det finns 20-25000 lastbilar med veteranstatus fortfarande kvar i Sverige. Inte alla inregistrerade, men bra många.)
Alternativt skulle man kunna ta kontakt med American Truck Historical Society i Kansas City och avyttra den lokalt i USA till någon som kan ta hand om den på ett bättre sätt än de förhållanden som lastbilen står vid idag.
Ett annat alternativ är att annonser ut lastbilen på Hemmings.com ( http://www.hemmings.com/classifieds/?0= ... rangeFacet[]=1930%27s&categoryFacet[]=Trucks&sort=sort_time_desc&page_size=15&year_rangeFacet[]=1940%27s ) Klicka på "Category" och sedan "Trucks". Det finns f.n. drygt 670 lastbilar i varierande skick och pris till salu.
Om bilen skulle komma till Sverige är det tyvärr stor risk att den bara hamnar här som en skrothög, vilket vore synd och skam på ett sannolikt hyfsat bra objekt väl värt att bevara.

Beträffande Bosse Norvinges länk kan jag nämna att en kollega till mig tog hem en personbil från USA i en container var bilen inte var tillräckligt förankrad. Vid öppningen av containern var bilen ordentligt tilltryckt både fram och bak och den hade dessutom enligt vägmätaren avverkat knappt 100 miles (c:a 160 km) inne i containern på grund av fartygets rullningar på havet. Sammanfattningsvis kan man dels konstatera att se till att fordonet surras ordentligt inne i containern eller på däck samt dels att försöka undvika transport när det är säsong för orkaner, storm, etc..
Japanerna säljer åtskilligt av sina begagnade fordon till länder i tredje världen som har vänstertrafik. De personbilar som inte exporteras ”hela” skärs i halvor (företrädesvis framdelen) och säljs som ”half cut”. Jag har själv vid flera tillfällen varit inne på att köpa en ”half cut” Mazda RX-7 från Japan, men inte kommit till ”skott” att göra affär. Nu börjar det tyvärr bli för sent för just min modell av RX-7, men det finns fortfarande mycket delar tillgängliga både i USA och i Australien var modellen var omåttligt populär.

// Kjell N