Nyinköpt lastbil

[Henrik E]

Nu har jag äntligen blivit ägare till en lastbil för första gången i livet, det blev en Volvo Starke -63 års modell.
Kanske lite sent då jag fyller 50 om två veckor.
Jag köpte den igår och körde den från Ludvika hem till Fjärås i ett svep (46 mil), det underlättade klart att den var utrustad med en fungerande Norrlandsväxel.

Frågan är om och hur jag skall renovera den?
Jag hade först tänkt att plocka ner den i småbitar och svetsa, blästra och lacka tills den ser ut som ny.
Men jag tvekar lite, då allting är original den är aldrig ombyggd, omlackad eller ändrad på något sätt sedan den såldes.
Den har använts som bruksbil ända tills nu, vilket jag gissar är ovanlig för en sådan gammal bil.
Den har servats och saker som gått i sönder har lagats, motorhuven är rostlagad och omlackad.
Allt maskinellt fungerar bra (nybesiktigad utan anmärkning) men finnishen är oerhört sliten och patinerad.

Hälsningar
Henrik E

[Anders Roger Larsson]

Grattis till en lite lagom stor bil. Ang renovering så är det ju så att han eller hon gör ju precis som han eller hon vill med sin egen bil.

Men mitt förslag är att ändra så lite som möjligt! Skruva absolut inte isär bilen i smådelar - då kommer den troligen aldrig att bli bil igen.
Nej, gör rent i hytten, tvätta, smörj och bättringsmåla "försiktigt" tex med en matt färg där färgen är borta. Underredsbehandla med lämpligt medel
och "pyssla om den" lite varje år. Kom ihåg att original är bilen och dess beståndsdelar bara en gång!

[herrstina-]

Jag gillar när det ser prydligt ut, samtidigt är det nästan synd när föremål som slitits på ett naturligt sätt genomgår en förvandling för att betraktaren ska få intrycket att det aldrig använts. Själv har jag en bil från 1951 som ska få behålla sin naturliga patina.

Gör vad som behövs för att bilen ska förbli i det skick den har idag.

Vill du bygga en utställningsbil kräver det ungefär samma arbetsinsats att restaurera ett vrak som en fungerande bil, jag har provat båda alternativen.

Var rädd om norrlandsväxeln, delar växer inte på träd till den. Har du inte koll på hur den ska användas ska du förkovra dig i ämnet. Erfarenhet kan bli dyrköpt.

Stina.

[flak]

Personligen så föredrar jag det orörda skicket iallafall lackmässigt där den så långt det är möjligt behåller sitt ursprung, vilken härlig patina och tänk på att den går knappast att återskapa och jag tror nog att Starken kommer bli uppskattad precis som den är för då har den personlighet
Kul och se en 465:a det var ett tag sen....

[Henrik E]

herrstina: "Var rädd om norrlandsväxeln, delar växer inte på träd till den. Har du inte koll på hur den ska användas ska du förkovra dig i ämnet. Erfarenhet kan bli dyrköpt."

Tack för varningen.
Först när jag kom hem såg jag att denna skylt fanns monterad på handskfacksluckan.
Det verkar onekligt komplicerat att växla, i alla fall om man är van vid moderna personbilar.

Henrik E

[herrstina-]

Bilen förväntas alltså ha tvåmansbesättning. En som läser instruktioner, och en som utför handlingarna.

Norrlandsväxeln var ett användbart komplement på sin tid, rätt använd. Okunskap om den här finessen ledde bla. till katastrofen då en massa barn från Kista förolyckades i tunnelolyckan i Norge för många år sedan.

Stina.

[Henrik E]

Nu blir jag nyfiken och oroad, en massa barn förolyckades på grund av okunskap om Norrlandsväxeln!
Det har jag inte hört talas om förut. Hur gick det till?

Henrik E

[Reid Hulting]

En inhyrd buss, Volvo B58, med redan dåliga bromsar i kombination med en oerfaren chaufför, polis, som hamnar i en lång utförslöpa i en tunnel i Norge. När bromsarna är överhettade och inte längre tar och farten är för hög, försöker han växla ner med norrlandsväxeln. Vilket får till följd att motorvarvtalet vid fullgas inte räcker till för att möta det varvtal som behövs för att växeln skall gå i. Han blir alltså utan både hjulbroms och motorbroms vilket till slut resulterar i en katastrof.
Jag handlade med bussar vid den tiden och hade provkört den bussen strax innan katastrofen, Stina kanske förstår vem som hyrt ut bussen eftersom vi tidigare pratat om vilket företag jag hade en del kontakt med.

Reid.

[herrstina-]

Nu ska jag försöka att vara pedagogisk!

Om du har för hög hastighet i förhållande till växeln du försöker få i där bak kommer det enda resultatet att bli ett jävla skorrande och rasslande från kugghjulen i bakaxeln. Det är alltså ingen bra ide att experimentera med norrlandsväxeln i samband med motorbroms. När den extraknäckande polisen som körde den olycksaliga bussen från Kista insåg det var det tyvärr alldeles för sent. Det gjordes ihärdiga försök att hålla både idrottsföreningen som lånat ut bussen och verkstaden som skötte underhållet ansvariga för olyckan, lyckligtvis stannade det vid elakt förtal och huvudansvaret lades på föraren, tyvärr fick han aldrig någon möjlighet att försvara sig. Samtidigt var det kanske det bästa, jag skulle inte vilja leva med det samvetet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5b%C3%B8dalolyckan

Stina.

[herrstina-]

Reid, jag ser att vi pratade i mun på varandra, eller hur man nu uttrycker det. Som jag minns det ägdes bussen vid tillfället av en idrottsförening. Var det inte så?

Stina.

[Henrik E]

Jag förstår.

Den förra ägaren av min lastbil hade råkat ut för att en bromsledning sprang läck.
Eftersom den har 1-krets vakumservo-bromsar så blev den helt utan bromsverkan.
Han klarade sig genom att använda handbromsen.

Jag har sett att handbromsen verkar på kardanaxeln så om norrlandsväxeln inte går i så har man ingen handbroms heller.
En inte helt idealisk konstruktion.

Jag tror att det är säkrast att låta bli att använda norrlandsväxeln då man kör med lass i backar.

Henrik E

[Reid Hulting]

Firman jag tänker på känner du också till, kan ha hunnit sålt den efter att jag provat bussen, men hyrde också ut bussar till bl.a. föreningar. Så en av oss har rätt, men tiden har gått och minnet, ja inte blir det bättre med tiden . Men det väsentliga i historien är att man vet ordentligt vad som gäller med den s.k. norrlandsväxeln.

Reid.

[herrstina-]

Det är rätt Reid, jag tror att budskapet nått fram.

Utan att framstå som en domedagsprofet vill jag höja ett varningens finger för din kardanbroms. Undvik om möjligt att testa den när du kör. I min ungdom jobbade jag på lastbilsverkstad, dit kom en Viking där ett sådant test gjorts.

Kardanstången såg ut som en exploderad korkskruv, alla luft och bränsletankar var omplacerade och punkterade och både kopplingskåpan på motorn och främre delen av växellådshuset var spräckta.

Trots detta önskar jag lycka till med ditt nostalgiska bilkörande.

Stina.

[carlevert]

Norrlandsväxel. I praktiken inga krångligheter som man kan tro när man läser instruktionerna.
I skolåldern åkte jag ofta med i min fars Titan med gruslass i vårat kuperade Högakusten.
På någorlunda plan väg användes inte norrlandsväxeln, då räcker de 5 växlarna till.
Men t.ex om man kommer till ett motlut där 4:an är lite för hög men 3:an för låg så är norrlandsväxeln perfekt.
Kör på 4:an tryck ned knappen på växelspaken, sen när motorvarvet har gått ned lagom mycket, ett snabbt tryck på kopplingspedalen
och du får ett halvt stegs nedväxling lika snabbt som dom växlar i Formel 1. Växla ur norrlandsväxeln, dra upp knappen och släpp upp gasen ett ögonblick när det passar så går den ur. Den användes flitigt i alla år i 3 olika Titaner och jag kan inte minnas att det var några problem med dem.

[sjömannen]

Minns oxo norrlandsväxeln som carlevert beskriver den, när man fick in snitsen som han beskriver"ett lätt tryck på kopplingen" med rätt hand(fot)lag var det inga problem,,,,beträffande den tragiska bussolyckan, undrar jag om inte polisen som körde hade tjyvbromsat för mycket så bromseffekten snudd på upphörde, en orutinerad förare med halvtaskiga grejer o noll koll på vad som kan hända speciellt i mycket kuperade områden är en mycket dålig kombination. Att en person, dessutom polis, skulle ge sig iväg med en buss med dåliga stretar full med barn, och i den typen av toppografi som råder i olycksområdet är oförsvarligt. Använder man norrlandsväxeln med förstånd så är det ett bra hjälpmedel

Sjömannen