Per Thomson skrev:Inte helt tokigt, upptäckten att det är skillnader mellan hästar och hästar. Otto-motorns omvandling av bensin till rörelseenergi jämfört med hästens motsvarande från hö och havre studerades givetvis först av militären innan effektivitetsvinsten insågs och kom till civil acceptans. Vad skulle man nu göra när inte lika många havrehästar behövdes.
Skratta inte, jag har deltagit på LBC-möte där man på allvar uttalat att man inte kommer att stödja medlemmars ansökningar om att få öka trafiktillstånden omfattning för att få byta 2 axliga bilar mot tre-axliga för då skulle inte så många bilar efterfrågas. Jag har även medverkat i processen får att få till stånd 60 tons bruttovikt i Sverige och vem var då den minst engagerande medlemmen i den projektgruppen, jo åkeribranschens företrädare.
Att blunda för tekniska framsteg och möjligheter för inte utvecklingen framåt.
I början på 90-talet skaffade vi en 4-axlig lastväxlare, till denna byggde vi dels ett 4-axligt släp för två flak och dels ett 3-axligt med tipp för ett flak. Den här bilen och ytterligare några var medlammar i NS-Frakt som sedermera blev GDL.
Bilen tillsammans med den kortare släpen lastade lite knappt 40 ton vilket var ungefär dubbelt så mycket som en boggiebil med jigg.
Vid den här tiden körde vi för en skrot och återvinningsfirma så vi letade efter lösningar som passade både den nischen och traditionell LBC verksamhet. Ofta passade säsongsvariationerna bra, när det var lugnt på skrotfronten fanns det grus att transportera så målet var att anpassa sig till båda sektorerna för att ha någorlunda jämn sysselsättning.
Ett perfekt transportuppdrag för den här skapelsen var att transportera grus från täkterna till arbetsplatser inne i områdets städer. Naturligtvis fick vi inte vara med och köra den typen av transporter, motiveringen var då att "gubbarna" med jigg skulle bli arbetslösa.
Slutet på historien blev att vi ställde bilen och efter lite abrovinker sålde vi den till en åkare i Akka frakt. Vid tillfället fanns det två bilar av den här typen i Sverige så den var ganska attraktiv, det passade oss perfekt att den hamnade i närområdet och kunde konkurrera med bakåtsträvarna i centralen.
Ungefär samtidigt var vi i Danmark och fick upp ögonen för 3-axliga dumpertrailers med bakåttipp. Vi hade tillgång till stora volymer skrot från Skåne till bla. järnverket i Hagfors och även returgods som lämpade sig för en tipptrailer.
Naturligtvis föddes ideén att köpa en trailer och sätta igång, dragbilar hade vi redan så för oss tedde det här sig ganska enkelt. De perioder när skrotet sinade tyckte vi det kunde vara lämpligt att använda ekipaget för schakt och grustransporter.
De förståndiga farbröderna i centralens styrelse förklarade lite överseende för oss att: "Pågar, ni begriper väl för fan att man inte kan köra grus i en trailer". Det blev alltså inget av den ideén!
Gissa vad som hände ett par år senare. Just precis, halva Sverige konstaterade att en trailer var det perfekta fordonet för schakt och grustranporter.
Lastbilcentraler är konservatismens högborg där all kreativitet är bannlyst. Jag har varit med i två centraler med samma nedslående resultat i båda fallen.
Stina.