Lastbilarnas förarmiljö under åren.

[Anders Ason]

Så här började det:

mercedesfirst.jpg (81.31 KiB) Visad 7777 gånger

Hästen utbytt mot en motor.

[VolvoStar]

En sån vill jag prova på att köra, Perfekt på sommarn .

[Per Thomson]

En lagom ljum sommardag och en liten tripp på några kilometer till järnvägsstationen med några lådor skulle nog kännas härligt även med den förarmiljön.
Men vädret råder man ju inte över. Nåväl, när transportmedlen utvecklades och transporterna blev längre så kom det fram bättre lösningar och ibland riktigt lyxiga som kan ses på denna sida http://www.veteranlastbilar.se/Gallery.asp?pageid=708.

Med tanke på tråden här intill om programmet Uppdrag granskning som visade öst-europeiska förares sociala misär så kan fler av oss som är med på detta forum vittna om att även vi levt camping -liv på liknande sätt. Skillnaden mot nu var att vi hade råd att äta vid de Gasthaus och andra matställen där vi ansåg att maten var godkänd. I forna DDR var man hänvisad till medhavd mat då det som bjöds att köpa var uruselt, i vart fall under 60-talet. Ibland var det vädersituationer som gjorde att man inte kom fram till det tänkta matstället under öppet-tid och då var det också tur att man hade ett gas-kök och något i reserv.

Överlag har nog dagens stackars öst-chaufförer i vart fall lite bättre hytt-komfort än som var vanligt för 40-år sedan. Att fordons-standarden är hyfsat god, många gånger bättre än vad genomsnittet är i hemlandet, förklaras av att de inte har råd att bli reparerade utomlands.

[Anders Ason]

När det gäller både lastbilar och personbilar så är det lite av en gåta att det tog så lång tid, i stort sett en tioårsperiod, att med enkla medel skydda förarna. Sittdynor, fällar o s v var nog något man använde flitigt under kalla dagar, men mustaschen hängde fortfarande ut i kylan och regnet. Hur lätt hade det inte varit att ordna ett enkelt tygtak, men en ruta var kanske svårare. I finare kretsar skulle deras chaufför pinas längre för att kanske markera klasskillnaden?

Hastigheten var låg, vinddraget likaså men arvet från hästskjutsarna tungt.

[Per Thomson]

. . .
Hastigheten var låg, vinddraget likaså men arvet från hästskjutsarna tungt.

Så sant Anders!
Men om vi fjärmar oss lite från tider där sannolikt ingen lär komma med några egna erfarenhetskommentarer här annat än vad man kan hitta i någon bok, så borde det väl kunna hittas album-bilder från 1930-talet och senare, sätt igång och leta! Även interiör-bilder från renoverade veteraner kan vara intressanta.

På tal om böcker, Gert Ekströms bok "Alla våra lastbilar" har ett siduppslag som visar lite olika hyttinteriörer.

När landsvägstransporterna började ta över från häst-skjutsar på allvar under 20 och 30 tal så uppstod en mängd hytt-tillverkare över landet. Här på forumet har vi ju en egen kategori för detta http://www.veteranlastbilar.se/phpBB3/viewforum.php?f=29

[S-V L44]

I tidernas begynnelse var lastbilarna, som också nämnts, ett smärre utvecklingssteg från hästvagnarna då fordonen vid den tiden egentligen var just motoriserade hästvagnar.
Att det kan tyckas vara en dålig förarmiljö (sett ur perspektivet väderskydd) ända fram mot slutet av 1920-talet, grundar sig säkert i att det inte fanns effektiva hjälpmedel mot regn på utsidan av rutorna respektive imma på insidan och inte heller var värmesystemen särskilt utvecklade. Det var fortfarande lika kallt inne i hytten som ute, om inte än råare inne i hytten.
I viss mån kan man kanske jämföra lite med jordbrukstraktorer på 1940-, 50- och även långt in på 60-talet.
Få jordbrukstraktorer hade ju någon hytt. När lagen om förarskydd kom (påbudet som f.ö. inte gällde när traktorn endast framfördes av traktorägaren) så byggde man på störtbågen med diverse rutor, tak, dörrar, etc. Det fanns också enklare s.k. väderhytter som endast hade en skyddande funktion mot väder och vind, inte mot personskador i samband med vältning. Men hur många av traktorförarna behöll dessa rutor, dörrar, etc. på traktorn?
Dessa extra attribut försvårade sikten och var helt enkelt bara i vägen generellt sett. Det är först när hytterna fick ”personbilskomfort” som väderskydden som dörrar och rutor blev allmänt accepterade.
Om man berör ordet personbil, så borde vissa personbilsförare köra cabriolet vintertid med hänsyn både till sin omgivning och till sig själv. Det är skrämmande att se hur många som inte bemödar sig att skapa fri sikt genom att ta bort snö och is från rutorna innan de ger sig iväg i trafiken.

I övrigt kan man spåna vidare på andra komfort- och i viss mån säkerhetsdetaljer.

Om man tittar på sittkomforten så var det kutym med enkla bänkar som var uppbyggda på träram. Men mot mitten eller slutet av 1940-talet började man se separata och t.o.m. avfjädrade förarstolar.

Rattarna var stora för att reducera erforderlig kraft att svänga fordonet. Servostyrning blev ju inte vanlig förrän i mitten av 1950-talet.

Ljudkomforten (och i viss mån värmekomforten) upplevdes ända in på tidigt 1960-tal som bättre i trähytter från t.ex. Be-Ge och Floby jämfört med ”oisolerade” stålhytter från t.ex. Nyström och Mercedes-Benz.
De förra upplevdes helt enkelt mera "ombonade" fastän de var lika funktionella.

// Kjell N