Första fotot i den här tråden väcker ett minne, det är 76:an med maskintrailer jag syftar på. Minnet: På väg hem från Italien med ett lass marmor hände det att vattenpumpen på min FB88:a gick sönder i höjd med Mjölby. Jag lyckades ta mig till Linköping och få den utbytt trots lördag. Marmorn skulle till Katrineholm och lossning var bokad och ankomsttid aviserad. Vad göra, dessutom en trailer med 3½" KinPin
Jo, fick låna en telefon på Volvo och Bloms ställde upp med kanske just denna 76:a, eller en precis lika. De 25 tonnen marmor kom fram till Katrineholm nästan på utlovad tid och när jag kom tillbaks till Linköping stod 88:an klar utanför verkstaden.
Lite mer för den som orkar läsa "Off-Topic", utanför ämnet: Denna resa var en riktig otursresa, det räckte inte bara med vattenpumpen. Marmorlasset till Katrinehom blev lastat inte mindre än två gånger. Det första kom bara ca 30 km på grund av att en liten Fiat 500 tvärbromsade därför att föraren blev osäker på om han hade valt rätt fil. Trailerns last blev omfördelad så att de 25 tonnen upptog de första 6 metrarna + 0,3 meter genom en krasad framstam. De två tonnen polerade fönsterbänkarna som ursprungligen var placerade på trailern mitt blev marmorgrus på grund av att ett 12 tons paket med stående marmorskivor gled rakt igenom dessa. Tull måste tillkallas för eftersom det var plomberat (TIR) så kunde ju förödelsen inte beskådas annat än det som syntes sticka ut genom framstammen. Marmor-fabrikören kom också. Vända och tillbaks till fabriken för att lasta av, byta ut det som skadats och lasta på. Vid vändningen krängde trailern över mot boggihjulen och rev av slitbanan på ett nästan nytt Michelin. Vid dessa lastningar var man nästan aldrig med utan det vanliga var att "kom igen om tre timmar". Detta var första gången de lastade en trailer med genomgående rambalkar och de två marmorpaketen om 12 ton vardera var paketerade på järnställningar. Järn mot järn glider bra och fortsättningsvis blev man mer uppmärksam på hur det lastades. Fiaten då? Jo den skyndade sig snabbt från platsen när man insåg att det var två centimeters marginal. Sedan blev det lite mer pappersexercis då det inte gick att plombera utan längre utan för varje land som skulle passeras måste det utfärdas det landets transitdokument och godset räknas.
Inte nog med detta, vid gränsen Österrike Västtyskland blev det dryga böter för överlast.
Varför kommer man ihåg sånt som hände för 45 år sedan men inte var man har lagt telefonen idag?
