Säkerheten i veteranlastbil

[Anders Ason]

... är en fråga som i lite olika former dykt upp då och då och det finns nog anledning att fundera lite på det. Bl a frågade ju någon vid ett tillfälle hur man skull rusta bilen m m. Vissa utrustningsdetaljer av säkerhetskaraktär och som tillkommit efter att bilen tillverkats har det getts dispens för och vissa andra inte. Finns exempelvis inga krav på att eftermontera bälten eller vidvinkelspeglar m m. Belysning och reflexer däremot ska vara enligt det senaste.

Själv anser jag det känns betydligt säkrare att även i en gammal lastbil spänna fast sig med bälte. Hur många har inte avlidit helt onödigtvis för att de ospända ramlat ur hytten när bilen vält och blivit krossade av det egna fordonet? Läste så sent som i dag om just en sådan olycka med en personbil där föraren högst sannolikt hade överlevt om denne använt bältet. I min LBS85 är det löst så att jag skaffat två midjebälten från baksätet på en personbil och skruvat fast i stolarnas ramverk där det t o m fanns skruvhål som såg ut att vara avsedda till det.

Det här med att spänna fast sig har nu blivit så djup inrotat att jag, efter att ha varit motståndare, nu letar efter bältet både på bågen och tåget - båda går ju betydlig fortare än en gammal lastbil!

Många veteranlastbilar körs många mil mellan hemorten och träffarna och även på hårt trafikerade motorvägar, så det är ju inte helt riskfritt att röra sig utanför egna tomten.

[Lars-Gunnar]

Väl tänkt Anders!

Å andra sidan finns det situationer då förare omkommit då bältet varit i vägen. De gamla valrossarna som kört bil halva sitt liv kanske inte finner bälte i bilen som det bästa påfundet.

Annars är jag som du, spände på mig bältet direkt 1972 då vi köpt bil och jag sätter på det även om jag bara skall köra 25 meter. Det går per automatik. Det är ofta äldre herrar som kör sina veteraner och som är skröpligare än de yngre och de skulle tjäna på att ha bälte ifall det värsta händer.

Lars-Gunnar

[Anders Ason]

Motargumentet att bälte har varit hindrande har utretts flera ggr och om jag nu minns rätt, varit ett skäl i färre än 10% av alla olyckor. I övrigt har bältet räddat liv och verkligen varit livsbevarande.

Obältade som ramlar ur bilen och skadas eller avlider är mycket vanligare än de som haft bältet som hinder.
Det är bara att välja en match mot Fortuna!

[Mats t]

Bältet är en billig livförsäkring

[S-V L44]

Bilbältet tillsammans med en bilhjälm (som bl.a. förespråkades av TV-sända trafikprogram, NTF, Ce-Ge Hammarlund, m.fl. i slutet av 1960-talet) räddade min egen livhank vid en trafikolycka i Ungern på gränsen mot Rumänien i slutet av september/början av oktober 1970.
Det var en singelolycka som jag själv var vållande till.
Jag jobbade 12-timmars nattskift (18.00 - 06.00) för Findus (som köpte djupfrysta grönsaker från ett av fryshusen i området) och ägnade en ledig eftermiddag åt lite sightseeing på landsbygden.
Som 20-åring körde man ju lite friskt och jag minns att jag körde på en ganska smal väg belagd med något oljegrusliknande beläggning kantad med många alleträd. Den låga eftermiddagssolen och träden gjorde att ljuset flimrade och detta kombinerat med allmän trötthet gjorde att jag slumrade till bakom ratten.
Men jag vaknade plötsligt till och upptäckte att jag hade en långsamt körande körskolebil precis framför mig. För att undvika att köra in i denna bil så gjorde jag reflexmässigt en undanmanöver och fick naturligtvis en häftig sladd i lösgruset i vägkanten av den relativt smala vägen. Sladden kunde jag inte häva (delvis p.g.a. bilens bakaxel, en s.k. pendelaxel, och kanske främst p.g.a. otillräcklig körerfarenhet) så det brakade rakt ned i ett djupt dike var jag tuppade av.
Innan kraschen minns jag att jag tänkte "ge f-n i att köra i ett av träden - då är det slut" och jag tror också att jag spände till det fasta bilbältet extra hårt.
När jag vaknade upp så var det fullt av folk runt ikring den totalt demolerade lilla bilen.
Min bilhjälm hade fått en stor spricka, men jag klarade mig med en liten skråma på vänster underarm. Bilens högra framhjul satt i passagerarsätet, och bilen hade studsat mellan dikesvallarna så den var även kraftigt demolerad baktill, så jag hade en otrolig tur.
Det var en nyttig läxa och jag använder därför alltid bilbälte om det finns. Och jag har själv inte orsakat någon olycka sedan dess.

Om det sedan går att göra så mycket vettig passiv säkerhet i en veteranlastbil är kanske mer tveksamt. (Nu tänker jag på mina egna bilar från sent 1940tal och tidigt 1950-tal.)
Om man installerar bälte, vilket man kan göra, så är förankringen A och O. Förmodligen kan man endast använda ett midjebälte då hytterna och stolarna från den tiden inte är konstruerade för sådana krafter som trepunktsbälten kan ge.
Rattstång och säkerhetsglas kan man kanske inte göra så mycket åt, om man inte bygger om rejält.
Skall man satsa på servostyrning trots att det inte fanns vid denna tid? Tungstyrda fordon och fordon med "vevig styrning" är generellt svåra att bemästra i krissituationer.
Hur säker är hytten? Skall man förstärka utan att förstöra (dvs. göra att hytten plötsligt inte ser tidsenlig ut)?

Men visst, man kan ju försöka göra vad man kan för att uppnå hyfsad personlig säkerhet.
Sedan är det ju inte bara ens egen personliga säkerhet som gäller utan man måste också ta hänsyn till medtrafikanter och omgivning.

En av våra tyska vänner har indikerat att det är lämpligt att växla upp ekipaget så att man kan hålla ungefär samma tempo som övrig trafik. Det kan vara vettigt i sig, speciellt vid motorvägskörning, men detta ställer ju också stora krav på effektiva bromsar. Hur bra är egentligen bromssystem daterade 1940- och 1950-tal?
För mig är bromsar och väghållning allmänt sett betydligt viktigare än fart.

Myndigheter, media och den allmänna opinionen framhäver ofta fart som ett av de största problemen i trafiken.
Själv upplever jag att fart har rejält mindre betydelse än uppmärksamhet, allmänt beteende och visad hänsyn till medtrafikanter och omgivning.

Kombinationen hög fart (hög i förhållande till rådande omständigheter) och dåligt omdöme är den värsta kombinationen.

Härvidlag tycker jag att trafiken i Sverige är avsevärt sämre än i många andra civiliserade länder.

Jag brukar hävda att man kan köra i laglig hastighet eller t.o.m. lägre än så och dj-ligt dåligt, medan man kan köra hyfsat fort med koncentration och omdöme.
Då anser jag att den senare är en betydligt säkrare förare.
Sedan är omgivningens medvetenhet viktig faktor. Därför anser jag att de tyska Autobahn är säkrare än de svenska motorvägarna trots högre snitthastigheter i Tyskland. Som trafikant är man helt enkelt mer alert i Tyskland.
Det borde också vara en minimigräns för regelbunden körsträcka. Detta är naturligtvis oerhört svårt att kontrollera, men daglig körning ger generellt sett en säkrare förare än sporadisk körning.

// Kjell N

[Anders Ason]

Jag avsåg nog lite fokus på att installera midjebälten i gamlingarna som både blir enkelt, billigt och ickestörande för nostalgin. Vi tvingas ju ha de enormt stora reflexskyltarna där bak, likaså sidomarkeringsljus m m. I hytten givetvis två! varningstrianglar och reflexvästar. Fordonets egenskaper blir kanske svårare att påverka och köra i 120 på motorväg med en uppväxlad 50-talare verkar både osäkert och onostalgiskt. Bättre då att välja gamla vägen.

Intressant, lärande historia och kloka synpunkter Kjell.

Det finns f ö mycket att säga om dagens trafik.

[Lars-Gunnar]

Ja, det är som att ha ett modelltåg i skala 1:87 och skall köra i 100 km. Det går inte man får sätta vredet på 60 km för att det skall likna något.

Men du Anders, midjebälte kan innebära livsfara om föraren blir hängandes upp och ner så att blodflödet förhindras. Då måste han plockas ner medan tid är för som jag sa förut så är de inga ungdomar som kör utan merparten är väl minst pensionär fyllda. Men kanske det blir samma sak även om man har både midje och bröstbälte? Men, egentligen varför ta upp detta om myndigheterna inget sagt? Bara att krångla till det. Skall de som har gamla bilar till slut tvingas montera in Isringhausen (rätt stavat?) stol som kostar skjortan. Läser myndigheterna detta forum och får för sig att de skall interpellera i frågan?

Lars-Gunnar som talar mot bättre vetande.

[Thomas Almen]

Det kan väl få vara upp till var och en om man vill sätta in bälte eller inte?. Midjebälte tror jag inte är den bästa lösningen, då är nog 3-punkts rull att föredra. Efter att ha vart i Magnor på "Vognmannen" i helgen, slog mig tanken att största farorna verkar vara vid start- å målgång. Folk går och springer kors å tvärs, även bakom backande fordon.

[Anders Roger Larsson]

Det kan väl få vara upp till var och en om man vill sätta in bälte eller inte?. Midjebälte tror jag inte är den bästa lösningen, då är nog 3-punkts rull att föredra. Efter att ha vart i Magnor på "Vognmannen" i helgen, slog mig tanken att största farorna verkar vara vid start- å målgång. Folk går och springer kors å tvärs, även bakom backande fordon.

Jag var också i Magnor och jag slogs också av den dåliga säkerheten dvs folks beteende: Folk sprang överallt, tunga lastbilar i full speed blandades med "picknickande" åskådare, mopeder och engelska småbilar, barn i traktorer - allt detta tillsammans med backande amerikanare!!!