Framtiden - kan vi se framåt?

[Anders Ason]

Vi ser ju ofta bakåt - men kan vi se lite framåt?

Citat från en annan tråd:"I övrigt så får vi nog tyvärr acceptera en viss export så länge köpkraften är större utomlands än här hemma."

Visst är det så, och det kan också bero på att grunden för en affärsmässig verksamhet inom området skiljer sig på grund av en annan (större) efterfrågan på veteranlastbilar. Om jag nu förstått det hela rätt är det i länder som Tyskland, Holland, Belgien och inte minst England (utanför Europa finns förm. samma förhållanden) så att veteranlastbilar är en egen bransch? D v s med köp/försäljning, renovering, tillbehör och allt annat som hör till.

Räcker då våra inhemska/nordiska bilmärken till för att försörja våra egna entusiasters behov? Har priserna även i norden börjat knalla uppåt och hur mycket (och vad?) importerar vi?

En liten jämförelse med den populära bilen sportisen Corvette där vi importerade denna modell i stor omfattning under många år och vi var ju inte det enda land som gjorde så. Till sist blev USA mer eller mindre dränerad på denna modell och bilarna skeppades tillbaka i stort antal (och till höga priser).

Åter till sak: hur kan då behovet av veteranlastbilar se ut framöver? Hur många ägare går ur tiden och hur många nya intresserade tillkommer, hur många bilar ligger bortom all räddning, förstörs på ett eller annat sätt och finns det "nya" att upptäcka i ladorna? På forumet kan man då och då se att det dyker upp glömda o gömda "fornfynd".

Vi kanske skulle hjälpas åt att få lite kött på benen, bl a för att se på rekryteringen av både nya intresserade och bilar till vårt intresseområde? Här måste ju även de organisationer som finns både ha ett stort intresse och ansvar, men framförallt att kunna ha en överblick inom området genom sina register.

Det här är ju inte så mycket (som jag erfarit) vi pratar om, vad säger ni?

[Thomas Almen]

Exporten, och intresset för våra veteraner, lär vara svår att stoppa. Samtidigt så kan det vara bättre med en renoverad "utlänning", än ett svenskt vrak, för det är inga dåliga renoveringar som görs. Det är ju om inte annat en bekräftelse på vilka bra produkter Volvo och Scania har varit genom åren. Sen är nog den krassa verkligheten den, att vi är nog för få intresserade för att ta vara på alla objekt.

[Anders Ason]

Fortsättning på tråden om veteranlastbilsintressets framtid.

Hur ser åldersfördelningen ut på forumbesökarna och sker det någon påfyllning underifrån? Vore intressant om så många som möjligt vill lämna uppgift. (Tyvärr fångar vi inte upp många av de äldre som valt att inte gå in i datorvärlden)

Här kan vi även ta upp vad som kan göras för att få med nya intressenter.

[Anders]

Kan ju bara dra en paralell till en annan förening jag är med i. Där är jag(snart 30) den enda som inte är pensionär.
Frågan är ju vad som egentligen har hänt eftersom många i min egen ålder inte har något som helst intresse av äldre föremål?

En annan aspekt jag märkt av inom föreningslivet är en mycket utbredd misstänksamhet/avoghet till yngre personer. På många håll verkar man vilja ha en medelålder på 55-60 år.

Anders(som varit veteranfrälst så länge jag bara kan minnas)

[Lars-Gunnar]

Veteranklubbarna i Europa har ju så nära till varandra för träffar och sådant. Att intresse finns för Volvo och Scania är ju tack vare att Volvo har verksamhet i Gent och Scania i Svolle om jag nu inte har fel. Deras pengar är mer värda än vår sketna krona så de har råd att kosta på sina veteranbilar. De låter bygga kök, sovrum, vardagsrum och toalett på bilens flak och även i släpen och så tar de med en liten bil som de kan färdas med.

Deras träffar är som en skolträff där man har sett varandra tidigare. Man sitter utanför sin veteran och dricker en öl och mår gott och de hjälps säkerligen åt om det blir problem med någon lastbil.

Europa har ju så mycket fler människor än Sverige ensamt så chansen att någon har gott om pengar och rätt intresse är större där då chansen är större. Sedan arbetar de säkert aktivt för att få lokal för deras fordon. Möjligen går man samman och köper en stor byggnad och färdigställer den med egna krafter mer eller mindre. Sådant samarbete finns ej här utan här är vi ensamvargar med det resultat det medför. Men också ekonomin spelar roll. Om 10 st satsar 10,000 kr kunde man köpa en lokal för 100.000 kr och där ha bilarna under den kalla årstiden. Men sedan tillkommer taxeringsvärdet som måste betalas. 10 betalar broderligt men sedan dör en av dem. De 9 får då ta över den avlidnes kostnader för man kan inte räkna med att deras barn skall ställa upp.

De 10 har sina bilar från Skåne upp till Gävle. Lokalen ligger i Löddeköping. Olika lång väg att köra för samtliga. I Berlin kanske det finns 10 st med veteraner. Lättare träffas och komma överens?

Vi ser att det inte är någon fördel att vara få på olika platser i landet p.g.a vi saknar flera mångmiljonstäder. Stockholm har inte ens 1 miljon utan det är med alla sovstäder ihop 1 milj. uppnås.

Måhända jag resonerar åt skogen men det vet vi alla att vore vi 5 med samma intresse inom i mils radie vad skulle man inte kunna uppnå då? Skulle det betyda att man slapp ha sin lastbil ute året om övertäckt med en presenning? Skulle man då måhända kunna gå samman och rädda en veteran från utlänningarnas glupska händer?

Lars-Gunnar

[Anders Ason]

Om en verksamhet ska kunna fortgå behövs det ju självklart påfyllning med yngre personer så därför borde ju den kategorin vara välkommen. Själv var jag för några år sedan på en föreläsning av en professor i pedagogik från Uppsala Universitet som hade studerat hur värdegrunderna påverkades på oss människor. I vilket åldersintervall grundas våra värderingar, hur ser omgivningen ut vid den tiden och går det sedan att påverka m m.

Detta och mina egna erfarenheter säger, i generella termer, att personer som inte har någon egen historia mest ser framåt, d v s unga. Mellan 30 och 40, eller däröver har de en egen historia och börjar då ofta att fundera över den och intresset väcks. I den här bilden finns även ett minskat intresse i samhället att organisera sig. "Fruktstundsgenerationen" med inlärningen "kan själv" ser heller inte föreningar och sammanslutningar som lockande. Nya verktyg/communitys som Facebook m m har dykt upp och som till del ersätter den gamla föreningskulturen. Jag menar inte att det är sämre utan att det kan vara en förklaring.

Även Mekanot har försvunnit i stor sett och Lego kan inte på något vis matcha kreativitetsutmaningen. "Hårda" intressen som skruv och mutter har ersatts av "mjuka" som resa, umgås och mera mindfactory.

Ursäkta utdragningen, men för att gå på sak: hur många intresserade av veteranbilar finns det som inte på något sätt kommit i kontakt med stora maskiner i sin ung-/barndom?

Om rekryteringen till veteranlastbilsintresset ska fungera måste "nycklarna" hittas för vägen in.

[Anders Ason]

Skitbra skrivet, typ - Lars-Gunnar, för att nu uttrycka sig lite ungdomligt!

Du slog mitt på spiken!
Sverige är obebott.

[Stellan]

Veteranbussfolket går ju ofta ihop i en förening eller klubb och renoverar bussar. Det innebär att man bli flera om ett projekt, det är lättare att finansiera både renovering och garagering av av fordon.

Då kan man sammanföra de som har fordon men ingen plats och inte klarar av en renovering själv...de som vill skruva, men inte har något eget fordon får en möjlighet till det. En annan fördel är att de äldre kan dela med sig av sin kunskap till de yngre så att våra veteranfordon tas väl hand om även i framtiden.

Kanske det skulle kunna vara en väg även för vår intresseinriktning?

[Stellan]

Lite lustigt...jag skrev ett inlägg i den andra tråden om framtidsfrågan med samma andemening som Lars-Gunnar. Sammarbete är en väldigt bra metod att få saker och ting gjorda, plus att man kan föra kunskap och kompetens vidare till nästa generation.

/Stellan

[Anders Ason]

De båda trådarna om framtiden visade sig vara ganska lika och är nu hopslagna till en - den här.

Hälsn. Anders Ason

[Anders Ason]

Lite frågesvar kvar att hösta! in. Forumet har 929 registrerade användare.

[Thomas Almen]

Hur skulle det vara med aktivare lokalklubbar inom Åkerihistoriska?. Eller ska fristående lokala föreningar bildas?. Marknadsföring är väl en lösning. Ser man till hur mycket folk som kollar på rallyna, utan nån aggresivare marknadsföring, så går det väl göra en del där. Problemet kan väl vara att lastbilarna inte är "rumsrena" nog för att vara med vid andra klassikerträffar.

[Anders Ason]

Det finns mycket att göra Thomas:

> bättre organisation och organisationsgrad, ger ökat inflytande
> stötta eldsjälar (annars blir det inget), undvika "tappade sugar"
> jobba med förmåner som rabatt på delar och tillbehör
> verkstadsträffar på märkesverkstäderna där vi kan åka in och fixa lita knepigare saker, 1ggr/mån?
> hjälpa till med lite roligare marknadsföring för åkerier och försäljare
> "kompisar" med skrotar (bra exempel inom fordonsgrupp Syd)
> + 1000 andra saker!


Det är bara att fylla på ...

Vårt intresse är ju lite speciellt, våra objekt går ju inte att sätta in i en pärm, kräver kunskap och utrustning för att hålla igång och det är dyrt, ibland med mycket framför o s v.

[Bo Norvinge]

Hur skulle det vara med aktivare lokalklubbar inom Åkerihistoriska?. Eller ska fristående lokala föreningar bildas?. Marknadsföring är väl en lösning. Ser man till hur mycket folk som kollar på rallyna, utan nån aggresivare marknadsföring, så går det väl göra en del där. Problemet kan väl vara att lastbilarna inte är "rumsrena" nog för att vara med vid andra klassikerträffar.

Personligen tror jag på att aktivera de befintliga grupperna inom ÅHS. Hur man än vänder och vrider så är det medlemmarna som bestämmer och gör sammanslutningen/föreningen/gruppen. På samma vis som det är NI som gör detta forum.
Det gäller att alla som vill tar tag i saken och inte förlitar sig på att "någon annan kanske gör det".

Fordonsgrupperna verkar inväntat besked om vad som ska hända inom ÅHS vilket nu har kommit. ÅHS kör på i det närmaste som vanligt. Nu gäller det att både fordonsgrupperna och ÅHS centralt tittar på Anders Asons punkter.
Jag vill särskilt citera denna punkt: > stötta eldsjälar (annars blir det inget), undvika "tappade sugar"
ÅHS bör hålla en god kontakt till alla fordonsgrupper (om de inte har företrädare i styrelsen). Bara att höra hur det går ger en fordonsgrupp lite bränsle till aktivitet.

Har jag fel?

[Thomas Almen]

Nej Bosse, du är inne på nåt där. Som jag upplever det så skulle det behövas nån form av strukturering på fordonsgrupperna. Kvartalsträffar kanske, lite riktlinjer för verksamheten, o.s.v. Sen är väl de flesta föreningar som en dagstidnig; det är många som läser/prenumererar, men få som engagerar sig i innehållet. Men kanske vi satt nåt i rörelse som ger resultat.