Stellan Johansson skrev:Jag kan bara säga...fantastiskt...
/Stellan
- Köra hem en köpt veteranbil 40 mil med körförbud (15 tvåor) o taskigt lyse (med regn hela tiden), en krafigt rödblinkade lampa mitt i panelen (som fick täckas över) och en dörr som inte gick att stänga är kanske inte så stort äventyr (jag vet en som gjorde det). Jag tror inte det togs några bilder, det gick nog inte tillräckligt fort för det/Anders
Vad gjorde du själv Anders. Hittade du bilen på gatan i Stockholm, köpte den och körde 3 km hem?
Hur du kom i besittning i din SCANIA 85 kanske är så intetsägande att det inte är ide att berätta ett skvatt? Eller saknar du med inspiration? Tänk på att berättelserna berikar forumet.
Ursäkta att jag säger det igen men jag uppskattar verkligen andras berättelser hur ringa de än må vara. Var och en skriver efter förmåga och vad som anses som berättansvärt.
Lars-Gunnar
- Okey då. Jo jag Blocket:ade o blockade... när jag väl bestämt mig för en bil, en grusbil skulle det vara - det manligaste man kan köra (ja, ja, vi tar det sedan). Under tiden jag "velat" passerade många både bra o billiga bilar förbi näsan. En affär jag högg på (var först som svarade, var den blå N10.an som beskrivs på annan plats.)
Gäller det en tippbil verkar det som om man har sekunder på sig att bestämma sig. Sökte o sökte och SCANIAN dök upp, hade legat ute mindre än en timme och jag var den första som ringde. (Var väl egentligen inne på en N7-12 bil men denna verkade också OK.) Sade att jag tar den om allt är OK enligt den beskrivning jag fick, det var ju ganska mycket hjul för pengarna.
Vi blev överens, jag köpte enlkel biljett och drog mot äventyret. Säljaren mötte upp vid busstationen (tåget gick inte ända fram i ödemarkan i närheten av norska gränsen). Under hela resan till den plats där bilen fanns ringde hans mobil utan avbrott- det hade ringt 54 samtal till dess jag klev in í hans bil!
Sista delen av tågåkandet gick genom det mest pitoreska jag sett i tågväg. Regiontrafiktåg där "hålllplatsen" kunde vara mellan två ladugårdar, med kossor, mjölkpallar o allt, trodde inte sådana platser fanns kvar i vårt land. Det såg ut som på de pappersbonader som fanns i lantköken förr, men det här var verkligt för mindre än två år sedan.
Provkörde SCANIAn (var en viss skillnad mot den gamla Vikingen vi hade förr) betalade via nätet och drog i väg. Det var mörkt, det regnade, lyset var dåligt och där fanns någon slags rött blinkande iluminationsljus i hytten och där fanns väl någon slags anmärkning från SBP på bilen också. Resan gick sedan bra alla 40 mil hem.
/Anders
