Gammal tidning luktar!

[Anders Ason]

Men ... var uppe på vinden på ett av våra gamla uthus i dag och fann en bunt tidningar (som luktade illa!).
De var av typ familje- bonde- och lite krigstidningar, d v s inte särskilt mycket med lastbilsinriktning. Men i en av dem, Östgöta Correspondenten, Måndagen den 30 juli 1945, fanns det tre annonser enligt nedan:

annonscorren.jpg (70.31 KiB) Visad 11043 gånger

annonscorren2.jpg (110.29 KiB) Visad 11043 gånger

annonscorren3.jpg (32.39 KiB) Visad 11043 gånger

Den 8:e maj samma år skrevs fredsavtalen på (i Japan krigades det fortfarande), så det rådde fortfarande krigstillstånd i samhället (bensinbrist, ransoneringskort o s v ).

På biografen Royal var det premiär på filmen "De dog med stövlarna på", med Errol Flynn och Olivia Havilland

Ganska lite i övrigt om kriget i detta nummer men i en artikel beskrivs det att de är klart med försäljning av krigsmaktens bilar under augusti.

Några axplock ur artikeln:
"Det är omkring 2 700 personbilar och 14 000 lastbilar ska säljas"
"Priset bestämmes av den bilköpande allmänheten, på så sätt att spekulanterna få lämna anbud."
"Kronan säljer blott mot kontant betalning".
"Köpare av lastbil eller personbil, som har körtillstånd, får köra den från kronan köpta bilen så länge däcken räcka ..."
"Bilarna får inte skrotas utan tygavdelningens medgivande ..."
och lite andra villkor som hade med landets gummiförsörjning att göra.

Slutsatser?
> Åkerierna var fortfarande i huvudsak hästanspända
> Lastbilar var dyra och det lönade sig att renovera från grunden
> Däck var en bristvara.
> försvaret litade inte på medborgarnas soliditet, eller hade själva dåligt med pengar?
> alla dessa bilar som kom ut i samhället vid försäljningen måste ha påverkat stadsbilden ordenligt.


Var det bättre förr?

[Lars-Gunnar]

Vad fordom var går igen idag!

Inte visste jag att Försvarsmakten redan 1945 sålde ut sina bilar och 14,000 st var ju inte lite. Tydligen var försvaret bättre utrustad med fordon än flygplan. Per-Albins uttalande om att "Sveriges försvar är gott" inkluderade väl bilarna mer än flyget som ju var ålderdomligt och helt chanslöst om tyskarna med sina moderna bombare och jaktflyg fått order att ockupera landet.

Så gott som alla bilar skrotades, blev epatraktorer och släpvagnar till bonden. Det är ju nästan ofattbart som om allt skulle ha fallit i ett enormt hål. Det var ju många Volvo rundnosar och vart tog alla vägen? Onödig fråga egentligen men det känns som en "förlust" att så mycket blev skrot. Men man kan ju inte skylla på någon/något då nyare/kraftigare/starkare bilar lanserades.

Erlandssons i annonsen är det den Erlandsson som har storåkeri idag?

Ja, gamla tdningar har ingen angenäm doft men innehållet kan vara högintressant.

Lars-Gunnar

[Anders]

Intressanta annonser!

Undrar just hurdant skick det var på bilarna som krigsmakten sålde ut? Antagligen var väl det mesta helt utslitet och sånt som man inte ville befatta sig med längre på tygavdelningen.
Tyvärr finns det väl inte längre så många som kan berätta hur det var...
Tror knappast att allt skrotades, utan mycket var nog sådant som man fick reparera upp så gott det gick. För de flesta lastbilarna var väl mer eller mindre utslitna 1945.

Anders

[Anders Ason]

Skulle tro att det var mycket blandat, det fanns nog både skrot och bilar i mycket gott skick och hel hel bilar var nog inlösta åkerbilar - många av dem fick ju ändå inte köra med dem. Så sent som på -80 talet "upptäcktes" det i mina hemtrakter, i samband med ett dödsfall en -39:a DKW med spånkaross i ett garage. Bilen hade gått ytterst få mil och stod uppallad, men utan däck på fälgarna. Ägaren hade, enligt uppgift, blivit så förbenad på att däcken konfiskerades av kronan under kriget att här skulle det inte köras mer.

Respekten för överheten var stor. I en lada stod det även en Fort T ombyggd till EPA som var "hemlig". Den var anmäld som skrotad så ägaren vågade knappt använda den. Står förm. kvar där än. Det var böter på att behålla ett fordon i körbart skick om den anmälts som skrotad. Den skulle skrotas så att det aldrig gick att få ihop den igen. Jag har en skrotad 98 cc (från samma år som ovan-men med däck!) i bon och i hyfsat skick!

[Anders]

Så sent som på -80 talet "upptäcktes" det i mina hemtrakter, i samband med ett dödsfall en -39:a DKW med spånkaross i ett garage. Bilen hade gått ytterst få mil och stod uppallad, men utan däck på fälgarna. Ägaren hade, enligt uppgift, blivit så förbenad på att däcken konfiskerades av kronan under kriget att här skulle det inte köras mer.

Det här är ju väldigt intressant!
Det jag undrar är om det fortfarande finns något kvar i lador och uthus, eller om allt är "hittat" redan?

Ibland när man har passerat något övergivet fd. åkargarage har man varit bra sugen på att smyga sig dit för att se om det finns något innanför portarna. Drömmen vore ju att få se en kylargrill av 30-talssnitt. Men det lär nog förbli en dröm.

Anders

[Anders Ason]

Allt är nog inte hittat, men det mesta.

Misstänker att det finns en hel del saker kvar att upptäcka - det är som gamla gravfält och mumier, det dyker upp nya fynd hela tiden.

Miljöputtarna som rensat landsbygden från skrot har nog gjort sitt jobb rejält bra, så där har nog försvunnit mycket intressant. Det som är skrot och värdelöst för någon, kan vara fynd för någon annan.

Bugattin, tillv. i 17 ex, som upptäcktes i England nyligen är ett gott exempel på ett storslaget fynd.

[Lars-Gunnar]

Skulle tro att det var mycket blandat, det fanns nog både skrot och bilar i mycket gott skick och hel hel bilar var nog inlösta åkerbilar - många av dem fick ju ändå inte köra med dem. Så sent som på -80 talet "upptäcktes" det i mina hemtrakter, i samband med ett dödsfall en -39:a DKW med spånkaross i ett garage. Bilen hade gått ytterst få mil och stod uppallad, men utan däck på fälgarna. Ägaren hade, enligt uppgift, blivit så förbenad på att däcken konfiskerades av kronan under kriget att här skulle det inte köras mer.

Respekten för överheten var stor. I en lada stod det även en Fort T ombyggd till EPA som var "hemlig". Den var anmäld som skrotad så ägaren vågade knappt använda den. Står förm. kvar där än. Det var böter på att behålla ett fordon i körbart skick om den anmälts som skrotad. Den skulle skrotas så att det aldrig gick att få ihop den igen. Jag har en skrotad 98 cc (från samma år som ovan-men med däck!) i bon och i hyfsat skick!

Ja, nu minns jag att jag hade läst att Armen konfiskerade privatägarnas lastbilar och dessa blev väl sedan tillbakaköpta eller fick ägarna igen sina bilar utan att betala för dem? För inte kunde det väl vara tal om ren konfiskering? Det var väl mera att de lånade ut dem? Men under fem åren kriget varade kunde ju en två år gammal bil vara sju 1945 och det måste ju vara en himmelsvid skillnad mellan 1940-års lastbil och 1945-års dito. Rundnosarna hade väl sett dagens ljus och var mer attraktiva samt Scania-Vabis modeller den tiden.

Lars-Gunnar

[Anders Ason]

Det användes fler metoder som att lösa in bilen till ett marknadsvärde, enligt skicket (hur nu det gick till?), att "låna" bilen och sedan lämna tillbaka den. Förekom ofta att ägaren/föraren följde med bilen in i det militära, d v s de båda skildes inte åt. En del åkare tjänade på det hela då bilen kunde vara iordningställd när de fick tillbaka den. Andra bilar hade blivit ovarsamt hanterade och hade tagit mycket stryk. Det var dock stora skillnader i vårt land jämfört med våra nordiska grannar - vi var ju aldrig med i kriget som väl var. En av mina tidiga bilar, en Bedford skåpbil som man sade då ,numera Van, var krigsplacerad.

Som lite kuriosa kan nämnas att det gjordes samma sak med hästarna (bortsett från ringarna då). De krigsplacerades också och efter kriget blev det omvänt. De s k kronhästarna gick ut till bönderna och användes i jordbruket men hade ett nummer och en krigsplacering. Ännu mera kuriosa är att systemet inte upphörde förrän en bit in på -70/- 80 talet då fodervärdarna fick hästen gratis eller lösa in den för en billig penning. Det kalla kriget gällde och hotet om avspärrning av vårt land levde. Det var Cubakris (-63 eller var det-62?) i världen och mycket nära ett nytt krig.

[Lars-Gunnar]

Ja, President Kennedy vek inte för stofilen Chrustjev som misstog sig grymt på tricket som inte gick. Han visste att Ryssland inte hade USA:s teknik och förmåga att slå tillbaka. Men visst minns man det hela. Andan i halsen, och hjärtat i detsamma kan man säga.

Lars-Gunnar

[Anders]

Det användes fler metoder som att lösa in bilen till ett marknadsvärde, enligt skicket (hur nu det gick till?), att "låna" bilen och sedan lämna tillbaka den. Förekom ofta att ägaren/föraren följde med bilen in i det militära, d v s de båda skildes inte åt. En del åkare tjänade på det hela då bilen kunde vara iordningställd när de fick tillbaka den. Andra bilar hade blivit ovarsamt hanterade och hade tagit mycket stryk. Det var dock stora skillnader i vårt land jämfört med våra nordiska grannar - vi var ju aldrig med i kriget som väl var. En av mina tidiga bilar, en Bedford skåpbil som man sade då ,numera Van, var krigsplacerad.

Som lite kuriosa kan nämnas att det gjordes samma sak med hästarna (bortsett från ringarna då). De krigsplacerades också och efter kriget blev det omvänt. De s k kronhästarna gick ut till bönderna och användes i jordbruket men hade ett nummer och en krigsplacering. Ännu mera kuriosa är att systemet inte upphörde förrän en bit in på -70/- 80 talet då fodervärdarna fick hästen gratis eller lösa in den för en billig penning. Det kalla kriget gällde och hotet om avspärrning av vårt land levde. Det var Cubakris (-63 eller var det-62?) i världen och mycket nära ett nytt krig.

Fanns det inte på 40-talet även någon variant på att man kunde få lastbilsköpet subventionerat av krigsmakten mot att de kunde plocka in bilen vid behov?
Har för mig att jag sett någon gammal Volvoreklam för TLV140-serien med det temat.

Min farfar hade åtmindstone en kronhäst vad jag kan minnas, som åkte in på repövning lite då och då.

Troligtvis löstes bilarna in mot någon schablonsumma, det är väl inte helt otroligt att de flesta förlorade på det hela.
Många av bilarna som gick i Petsamtrafiken blev ju beslagtagna av Finska staten när fortsättningskriget bröt ut.

Ja, nu minns jag att jag hade läst att Armen konfiskerade privatägarnas lastbilar och dessa blev väl sedan tillbakaköpta eller fick ägarna igen sina bilar utan att betala för dem? För inte kunde det väl vara tal om ren konfiskering? Det var väl mera att de lånade ut dem? Men under fem åren kriget varade kunde ju en två år gammal bil vara sju 1945 och det måste ju vara en himmelsvid skillnad mellan 1940-års lastbil och 1945-års dito. Rundnosarna hade väl sett dagens ljus och var mer attraktiva samt Scania-Vabis modeller den tiden.

Lars-Gunnar

Så stor skillnad var det väl egentligen inte mellan 1940 och 1945 års lastbilar. Volvos modellprogramm var ju i princip helt oförändrat(Man hade visserligen annonserat om LV140 med dieselmotor redan 1944, men det dröjde ju flera år innan någon levererades!). Och Scania hade ju visserligen presenterat de nya F/L10 bilarna, men vet inte egentligen när de första nya bilarna levererades.

[Lars-Gunnar]

Ja, du har rätt Anders, jag glömmer att det rör sig om 30 och 40-talet då det var krig i fem år och både Scania-Vabis och Volvo var sysselsatt med tillverkning av bilar och stridsvagnar till armen i första hand så aktiviteten vid ritborden var väl inte så farligt inriktad på nya modeller. Det var ju inget System-8 som kom efter kriget utan man var väl sysselsatt med fältprov av Titan och Vikingen som nog gick maskerad som rundnos och långnos.

Lars-Gunnar

[Kjell T]

Är det någon som vet vad man skall göra för att inte gamla böcker och tidningar skall lukta? Speciellt varma sommardagar kan det lukta illa från gammal litteratur.

[Anders Roger Larsson]

Är det någon som vet vad man skall göra för att inte gamla böcker och tidningar skall lukta? Speciellt varma sommardagar kan det lukta illa från gammal litteratur.

Stoppa in boken i frysen över natten eller så så luktar den gott sedan!