Hågkomster

[Thomas Almen]

Tänkte kolla lite hur intresset är för gamla chaufförsminnen. Inte mina egna, dom håller knappt själv jag reda på. Näe, jag tänkte snarare från såna som var med när det formades det vi har idag. Genom min sambos orienteringsintresse, har jag träffat 2 gamla chaufförer. Den ena, som för någon vecka sedan fyllde 85, tilhörde den exklusiva skara som kört Tidaholms 3-axlade, frambyggda lastbil. Bland mycket annat, ska kanske sägas. Hade förmånen att sitta och prata med honom vid olika tillfällen, och tanken var att jag skulle skriva ner och dokumentera hans bedrifter. Som vanligt när man skjuter upp nånting, så blev det förståss försent. Fick för en stund sen reda på att han gått bort. Hade ett långt samtal med honom för bara nån vecka sen, och då såg han fram emot ÅHS evenemang i Svartå, som han tänkte besöka. Hursomhaver, så ska jag försöka sammanfatta lite av det han berättade, och ev. göra nåt inlägg om det. Det vore lite illa om det bara skulle glömmas.

[Anders]

Oj!

Undrar om det finns någon mera kvar som har kört de bilarna yrkesmässigt?
Läste någonstans att de sista skrotades ungefär 1950, så det är ju ett tag sedan.

Men skulle vara vansinnigt intressant att få höra om det!

Anders

[Stellan]

Det är inget att snacka om...självklart är ju chaufförsminnen otroligt intressanta. Speciellt andras, det man har gjort själv tycker man inte är så märkvärdigt. Men det svåraste är nog ändå att verkligen sätta sig ner och skriva om det man har varit med om.

/Stellan

[S-V L44]

Ofta kommer minnesfragmenten fram när man man pratar med eller läser om andra som har likartade erfarenheter.
Men minnena försvinner så lätt och individer faller ifrån fortare än man anar. Därför är det viktigt att sätta ner berättelser på pränt även om det bara blir handskrivet eller stolpar.
Om vi inte tar tag i detta så är det risk att vi förlorar mycket värdefull information för kommande generationer.

Jag har i min enfald trott att internet skulle vara en guldgruva för dylik information, men alls icke.
Här sitter var och en med förmodligen massor av minnen som alla tror är oväsentligheter, men även en bagatell kan vara oerhört intressant för någon annan.

Jag är själv snart 60 och försöker skriva ned lite av sådant man upplevt utan att det för den skull blir någon dagbok, för så mycket tid har man inte.
Ibland önskar man att man kunde filmat hela sitt liv, men tyvärr så åtgår det ju ytterligare ett liv att titta på hela filmen.

// S-V L44

[Anders Ason]

Ofta kommer minnesfragmenten fram när man man pratar med eller läser om andra som har likartade erfarenheter ...

Jag har i min enfald trott att internet skulle vara en guldgruva för dylik information, men alls icke.
Här sitter var och en med förmodligen massor av minnen som alla tror är oväsentligheter, men även en bagatell kan vara oerhört intressant för någon annan. ...

Ibland önskar man att man kunde filmat hela sitt liv, men tyvärr så åtgår det ju ytterligare ett liv att titta på hela filmen.

// S-V L44

Känner igen detta med minnet! Det är ju först med datorernas intåg som information blivit så lätt lagrings- och sökbar och i den här världen finns i regel inte de gamla åkarna och chaufförerna. Det vi kan hoppas på är deras barn (läs barnbarn) som får ett intresse av tekniken men inte vet vad de ska göra med den, skriva om! Yngre medlemmar på forumet ("vit rattkillen") kanske kan sporra sina kompisar? Nu när jag själv börjat spåra historien så visar det sig att "idolerna" från mina unga år är avlidna.

Om jag skulle filma mitt liv och visa, skulle mycket vara bortcensurerat och barnförbjudet.
De övriga delarna skulle kanske var tråkiga och gäspframkallande?

[jonas a]

Får väl säga att jag tillhör de yngre generationen med mina 34 år. Har dock aldrig kört lastbil själv men man var ju med farsan på 80 talet i hans Volvo F12 -82a.

Man var för ung för att fatta att en kamera ger bestående minnen men mycket skoj såg man. Tex en vinter möte vi en Liaz från Deutrans Utan vindruta.
Stackars chaufför.

Det märks att det var ett annat jobb på den tiden utan vare sig mobiltelefon eller internet. En 20 åring med färskt kort idag hade Aldrig tagit ett lastbilsjobb om det såg ut som på 80 talet.

Jonas

[Anders Ason]

Får väl säga att jag tillhör de yngre generationen med mina 34 år. Har dock aldrig kört lastbil själv men man var ju med farsan på 80 talet i hans Volvo F12 -82a.

Man var för ung för att fatta att en kamera ger bestående minnen men mycket skoj såg man. Tex en vinter möte vi en Liaz från Deutrans Utan vindruta.
Stackars chaufför.

Det märks att det var ett annat jobb på den tiden utan vare sig mobiltelefon eller internet. En 20 åring med färskt kort idag hade Aldrig tagit ett lastbilsjobb om det såg ut som på 80 talet.

Jonas

Hmm... från blåställ till vit skjorta? Från hårt kroppsligt arbete till några veckopass på gymmet. Från olja o skit till EU-regler, körtider och blanketter till f-b:else? o mer ändå. Bättre förr?

Farsan svor redan då (50-60 talet) på alla papper, polisens mobbning, höga skatter och bränslepriser. Det fanns ingen A-kassa, ingen körning = inga pengar. Det var nog tur/nödvändigt att morsan jobbade, de flesta morsorna var annars hemmafruar.

Men... trots allt var nog det som numera kallas livskvalitet högre, även om livet var kortare. (omkring år 1900 var medellivslängden 55 år såg jag häromdagen= mer än halva forumet borta?)

[Thomas Almen]

Jag var ju bara liten pys när man började hänga i lastbilar. Redan då var det "bättre förr". Det man kommer ihåg, det är ju att stressen inte var lika omfattande. Men redan då fanns ju dom som skulle hinna ett lass till, förvånande ofta anställda chaufförer. När jag hade åkeri, så skulle vi som hade plogkontrakt köra grus en hel sommar för VV`s räkning. Ansvarig vägmästare erbjöd oss en timersättnig för bil+släp, 4 x 10 tim. i veckan. Några höjde rösten för att det skulle köras på ackord, som brukligt, men timersättningen gick igenom. Dessutom gjordes en lista upp, så "förstaplatsen" varje dag byttes mellan bilarna. Följden blev att inte ett tillbud inträffade på hela sommarn, tidsplanen som var uppgjord hölls nästan på klockslaget, samt att stämningen var god genom hela projektet. Ingen behövde jaga för att hinna mer, när klockan blev rast, så stannade man där man var. Hela det projektet påminde lite om "bättre förr". Totalt inkl. alla maskiner, basar o.s.v var väl ca: 50 personer inblandade. Årtalet var 1993.

[Åkarns Kalle]

Jo flera har doge innan jag masat mig dit för intervju eller förhör som morfar säger när man ber honom berätta nåt från åkartiden.
flera gånger har svurit över mig själv när folk dött innan man pratat med dom
men jag har svårt att börja ge gärna tips hur jag ska göra.

Såg igår i MIL att det stog om en kvinna som kört då hon var ung, kom då att tänka på att jag själv ringt upp en kvinna i samma generation för att hjälp två tjejer i klassen som skulle skriva om kvinnliga chaufförer i ett arbete i skolan
(bara för att höra om dom kunde prata med henne och efter som morfar kände henne på den tiden fick jag ringa jättetrevlig dam med positiv inställning till det hela )
i alla fall blev det inget arbete om kvinnliga chaufförer för tjejerna så nu funderar jag om jag ska fara och prata med henne själv.

Berätta gärna era egna och andras minnen !!!

/Kalle