Lastbilens betydelse för samhällsutvecklingen (långtextvarning! Området kan lätt bli en bok)
Vi har alltid haft behov av att förflytta material, till o börja med enbart biomassa (oss själva) och lite handverktyg. Efterhand ökade behoven att förflytta större massor på grund av överlevnads-, krigs-, ekonomiska eller kultskäl m m. Det bästa exemplet på stora tyngder och en omfattande logistik är väl byggande av pyramiderna. Långt innan dess och fram till 1800-talet var det enda sättet att transportera större laster på längre avstånd via vattenvägar. Till lands var det väl klövjedjuren som lastades för att sedan avlösas av häst o vagn vid större laster som upp till omkring 4 ton. Vägnätet handlade mest om två hjulspår och ett hästlass förflyttade sig omkring 4 mil per dag/dygn.
Det svindlar om man sedan tänker på hur många ton som förflyttades med hjälp av häst och vagn ända in på 40-50 talet. En intressant betraktelse är att kanske betydligt mer än hälften av världens monumentala byggnader är byggda med materialtransporter per hästkraft som Kungl. Slottet, Operan, Dramaten, kyrkor o domkyrkor som rejäla exempel. Och så är bilden i stort sett över hela världen.
Lastbilen gör sitt intåg lite försiktigt som en motoriserad hästvagn för att sedan utvecklas till en egen fordonstyp - men det tog tid. Det som transportmässigt utvecklades snabbast var till sjöss och det genom de båda världskrigen. Världen fick skåda de allra största pansarkyssarna på haven (och som nu endast är överäffade av de moderna hangarfartygen). Pansarkryssarna var tekniska under med ångturbiner, styrmaskiner, transmissioner, hjälpaggregat, tryckluftsdrivna kanoner, avancerade riktinstrument och mycket mer. Hur dessa pansarmonster kunde byggas ter sig som en verkligt hög prestation då ett av de väsentligaste verktygen var lastbilen. En lastbil som utvecklingsmässigt stod i stark kontrast till de skepp de transporterade material till. Vad var en lastbil runt 1910? Ett öppet litet flak, en svag motor och öppen förarplats och egentligen ingen teknik alls som motsvarade den som fördes in i de skepp som byggdes.
Lastbilen började nog inte utvecklas i någon större omfattning förrän runt 1960-70 då tekniken började dra iväg med tryckluft och avancerad hydraulik för att fortsätta med processorstyrda insprutningar och högteknologi. Trots detta har den tekniska utvecklingen (läs elektroniska) varit något återhållsam, främst kanske beroende på en tuff driftmiljö och hårda driftskrav – bättre att använda beprövad teknik.
Vart vill jag då komma med alla dessa ord? De allra flesta lastfordon som betytt så mycket för vårt moderna samhälles utveckling är upprostade, nedskurna och möjligen till del återanvända. Men….det finns några kvar från olika tidsperioder i form av veteranlastbilar, d v s något som alla bilar kan bli om det är någon som bryr sig. D v s inte enbart en lek för stora pojkar (oftast) utan bevarande av en synlig och påtaglig kultur som direkt har haft en avgörande betydelse för var vårt samhälle står idag.
Så – gubbar o gummor hur ser ni på ert intresse för en sån udda företeelse som veteranlastbilar där bl a arkiveringen inte är av det enklaste slaget (svårt att sätta in sitt samlarobjekt i en pärm!)
Detta var en liten? uppstart på denna tråd.
.............
Här är två jämnåriga konstruktioner, till vänster det engelska slagskeppet Sovereign, byggt 1914 och skrotades 1949 (byggdes om många gånger under tiden. Överlevde två världskrig). Vikt (deplacement) ca 25 750 ton och en fart på 21,5 knop. Längd 189m och 30 m brett. 18 ångpannor, 4 turbiner med en sammanlagd effekt på 40 000 hkr. Besättning 920 man (ingen uppgift om kvinnor!)
Lastbilen är en SCANIA av en modell som byggdes i början av 1910-talet. Just denna bil levererades 15 oktober 1919 och är nog den enda som finns kvar. Kedjedriven, 2-tonnare, 30hkr motor. Bilen hade faktiskt hytt vilket inte var direkt vanligt.
De båda representanterna ligger mycket långt ifrån varandra i teknikutveckling.
. Skulle tro att 50- 60-talet var genombrottstider för lastbilstransporter. Allt mer folk flyttade in till städerna. Hus skulle byggas, allehanda varor skulle fraktas till konsumenter. Tidigare fanns ju mejerier och slakterier på landsbygden, så transportbehovet var inte lika stort. Det s.k miljonprogrammet krävde ju också en hel transporter, allt från timmer och grus, till färdiga betongelement, fönster m.m. Även livsmedelstransporterna ökade av samma skäl, folk bodde inte där maten producerades. Samtidigt hade väl inte SJ så stort intresse av godstrafik. För kunderna var lastbilar smidigare, man fick hjälp med lastningen, godset kom fram i tid, oftast oskadat. "Felet" vi har gjort, är väl möjligen att vi ansträngt oss för att göra jobbet så effektivt som möjligt. Lite ironiskt kan man tycka, är att samtidigt som statsmakterna har fattat beslut som i olika grad ökat transporterna, så har man också gjort vad man kunnat för att begränsa dessa tranporter. En gammal åkare sa en gång:" SJ har svenska folkets kärlek, men vi har svenska folkets transporter", och det kan det väl ligga en hel del i.
Men då blev det liv i luckan, vänta vi måste ringa speditören i Stockholm. Det slutade med att det kom 5 man från en flyttfirma i Falun och lossade lasten medan jag tog en slummer i förarhytten. Så skulle nog lite fler av inrikeschaffissarna ha handlat men så fanns det kanske en "gniden" åkare emellan som bestämde.
