Visst var det hastigheten som var orsak till olyckan, så är det ju alltid, står man still så händer ju inget, går det för fort hinner inte framförhållningen med och kör man för sakta kan man till och med vålla en olycka. En trafikpolischef i Skåne vill ha en lagändring så att de som vid Tranarpsbron körde för fort, dvs 85 km/h i stället för 80 skall kunna fällas för vårdslöshet i trafik. Vad är då definitionen på ”att köra för fort”? Har man kanske bitit sig själv i svansen med de exakta hastighetsbestämningarna från myndighetshåll som medfört att dagens biltrafikanter fjärmat sig från egen bedömning. En bedömning efter sunt förnuft vid den rådande väderleks och vägsituationen vid Tranarpsbron just vid det här olyckssaliga tillfället skulle förmodligen innebära max 50 km/h inser de flesta med facit i hand.
Då återstår att avgöra vad gränsen går mellan säker väg och farlig väg och när hastigheten skall sänkas. Den rutinerade polischefen vet det säkert exakt. Många som har varit med förr vet att man kan bli ganska överrumplad, ena sekunden fri sikt och rak väg, varm vägbana och ännu ingen varning från ESP, ASP, -systemen eller vad de nu heter. Sedan nästa sekund, en kurva i nedförsbacke och plötsligt ingen sikt, ut på en bro som nedkylts till så låg temperatur att saltet inte biter på den höga luftfuktigheten vilken genom dimman faller ner och kyls av mot den kalla vägbanan. Bron svänger, föraren som inte känner till denna förrädiska bro får hjärtat i halsgropen och försöker att sänka hastigheten. Oturligt nog har han just vid denna stund befälet över den sämsta tänkbara fordonstypen för att klara en situation som denna. Inte nog med det, hans två efterföljande kollegor har exakt samma typ av fordon och antagligen håller de alltför korta avstånd mellan sig.
Det som händer med ett försiktigt tryck på bromspedalen med ”den sämsta tänkbara fordonstypen för att klara en situation som denna” kan liknas vid att med en motorcykel bromsa med framhjulsbromsen i en kurva med lösgrus. Dragbilen kan allt för lätt ändra kurs under inbromsning medan trailern med last vill fortsätta sin egen väg. En sladd påbörjas och även fast bromspedalen släpps, förmår inte ett kompenserande styrutslag att häva dragbilens förrädiska kurs i förhållande till trailern, detta på grund av friktionen i kopplingsanordningen mellan bil och trailer och rådande halka. Denna vanliga olyckstyp benämns i USA för Jack-Knife. Enligt min mening kommer inget ESP system att klara av förrädiska vinterväglag så länge konstruktörerna inte har insett den här fordonskombinationens speciella egenheter. Fordonstypen är den vanligaste i internationell trafik och uppskattas till ca 80 procent av sådan trafik.
Kommer den föreslagna lagändringen om vårdlöshet i trafik att minska risken för olyckor av den här typen om den genomförs?
Tillägg 2013-02-10:
Nu i efterhand har vi fått veta att vänster brokörbana, omkörningsfilen, var blockerad av två personbilar och att dessa utgjorde indirekt olycksorsak. Detta förändrar inget av vad jag skrivit ovan annat än att överraskningsmomentet måste ha blivit än större än det jag antog. Märkligt nog uppger polisen att förarna till dessa personbilar inte har några efterräkningar att vänta. Polisens tolkning av "indirekt" för en stuation där man har blockerat ett körfält på motorväg och därefter smitit från olycksplatsen är svår att förstå.
Tillägg
Polisen finner inga bevis för att det skulle ha funnits olycksfordon på bron samt drar även tillbaks åtalet mot föraren av den olycksinledande lastbilen.
Text o foto:
Per Thomson
Utredning: "Vanligaste fordonstypen inom EU och dess svaghet att klara nordiskt vinterväglag."
PDF-filen hämtas till din egen katalog "Hämtade filer" eller liknande. Om fel uppstår vid nedladdning så kan utredningen erhållas via e-post förfrågan.
Se även denna bildpresentation ->
Bilder nedan främst tagna för att dokumentera vad som kan ha haft stor betydelse för olyckans utveckling, gäller de tre tyska trailerekipagen. Dessa tycks inte ha utfört någon egentlig transport utan verkar enbart ha medfört ballast av komfort eller framkomlighetsskäl inför någon okänd egen-förflyttning.
