Intresset för lastbilar var nog långt gånget redan här. Det är jag som sitter på motorhuven och pappa Gottfrid som håller i mig. Storebror Ove har nog varit med och rattat lite redan vid det här laget. Skulle tippa att jag är 3 år och Ove 11 år.
Här fattas det nog någon bild . . .
Denna Scania 4:a var den första bil jag
körde som chaufför
Tidig sommarmorgon på väg till Kumla med papper från Fors i Dalarna.
När man är ung och otålig vill man upptäcka något mer. I mitten på 60-talet var det något extra att köra på kontinenten. På den tiden var det inga unga pojkspolingar som fick sådana jobb. De jobben var eftertraktade. Jag följde med en sådan mer erfaren chaufför på en resa till Sydtyskland under min semester. När vi kom åter till Stockholm var åkaren förtvivlad, han saknade chaufförer försökt övertala han som jag åkte med att köra ytterligare en resa direkt. Går inte jag har min semester bestämd sedan länge blev det till svar. Vet du inte någon som kan hjälpa mig sa åkaren. Hör med Per som följde med mig den här resan blev svaret och så kom det sig att jag förmodligen blev den yngsta chauffören i kontinenttrafik på den tiden, 21 år. Här är den bilen jag åkte med då och som jag kom att köra själv ett flertal resor, B9329 tillhörande Heidmarks i Vallentuna som hade ett flertal bilar i kontinenttrafik för ASG.
Det dröjde dock inte mer än ett halvår förrän en annan åkare från Stockholm fick kontakt med mig och erbjöd en helt ny Scania LB76 med ASJ-Fruehauf skåptrailer. Åkeriet hette EUROPATRAILER och 6 lika ekipage var införskaffade för att efter tidtabell köra Scaniagods mellan Södertälje och Scaniafabriken i Zwolle, Holland. Här syns den bil jag körde, A8095 längst bort i raden. 75:an i mitten tillhörde systeråkeriet IRT. Bilen närmast tillhörde en speditionsfirma i Malmö, Hillerström.
Gösta Helgesson från Lidköping framför sin Volvo Titan med Flobyhytt, jag till vänster.
Här är alla 6 bilarna samlade för en gång skull.
Samling vid Scania i Zwolle, Holland. Från höger till vänster, Ingvar Liljegren (VD Europatrailer), Theo Sierdsma, Lasse Collari, Rune Palmskog samt ???.
Returlast efter att ha lossat Scaniagodset blev ofta styckegods som lastades i Hagen, Ruhrområdet, Västtyskland. Vid Schenkers Scandinaviencentral i Hagen träffade jag ofta chaufförer som körde för Evensen o Söner i Norge. Här syns en av deras bilar med chaufför Kåre. Killen som sitter på kofångaren är min lillebror Mats som följde med på denna resa. Detta är just den bil som renoverats och börjar synas på olika veteranrallyn.
Hösten 1965 bestämde jag mig för bli egen åkare. Betställde en ny FB88 med skänningetrailer. Ekipaget stod klart våren 1966.
Min egen bil fotograferad för TIR-besiktning 1966. FB88. 2 bränsletankar om 400 liter vardera. 1967 kördes mest på Österike med rostfri plåt från Avesta.
Förmodligen Helsingfors Finland. En hel del resor kördes på Finland första året. Se artikel om 27 ton ångpanna till Finland.
På väg ner från Brennerpasset på italienska sidan. Paus strax efter solnedgången och italienska alptoppar i bakgrunden. Last bestående av 23 ton rostfri stålplåt till ett varv i La Spezia.
Brennerpasset Italien 1968.
På väg med rostfritt stål till ett varv som bygger kemikalietankers.
Kompisen Janne Boman var med på denna resa och fotograferade.
Hytten är förstorad för bättre bekvämlighet på långresor. I samband med ombyggnaden blev det också nya färger.
Motorväg håller på att byggas över Brennerpasset. Den gamla vägen var mycket olycksbelastad och ofta avstängd vintertid.
Köerna för att passera gränsen var alltid enorma. Betalade man inte mutor till de Italienska tullarna så kunde man få vänta i flera dygn. Ca 500 kr (mycket pengar 1968) reducerade väntetiden till 3 - 4 timmar. Förmodar att detta är på hemvägen med last av 24 ton marmor från Carrara.
Här syns det att hytten är förlängd.
Lübeck. Krigsskadad byggnad i bakgrunden.
Obs det uppåtriktade avgasröret - ovanligt vid denna tid.
Stolt och ung åkeriägare, 25 år. Arbetstiden räknades inte så noga men det gjorde polisen.
Enda bild som tydligt visar den förlängda hytten. Idén med verktygslucka infördes av Volvo 10 år senare. Mellan passagerarstolen sängarna blev det plats för en liten gaderob. Bakom förarstolen var en litn vägg. Sängarna var betydligt bredare än orginal samt det var betydlgt bättre med plats för överslaf genom att den nedre sängen kom bakom motorkåpan och därmed betydligt lägre än innan. Vid första besöket på Volvo Torslanda med Bosch gods från Stuttgart blev det stor uppmärksamhet och fotograf och konstruktörer tillkallades från Lundby lastvagnarr.
Polisen ja: En alltför orealistisk väglagstiftning som inte riktigt "hängde med i utvecklingen" ledde till att vi fick se lastbilsekipage på våra vägar som var korta och hade massor av axlar. Ingen brydde sig om att det skulle finnas vissa minimiavstånd mellan axlar för att svara mot en viss bruttovikt. Plötsligt hade polisen gått på kurs och lärt sig detta vilket fick till konsekvens att lastbilsekipagen på de svenska vägarna blev mycket långa. Men på kontinenten fick lasbilarna inte vara långa, max 15 meter om det var en trailer. På kontineten rådde också ett bruttoviktstak om 38 ton vilket gav en last på 22 ton. Vid tillämpning av de svenska bestämmelserna blev den lagliga lasten för min trailer i Sverige endast 12 ton. Med lite sunt förnuft från polisen borde man förstått att sådana regler är omöjliga att följa såvida inte Sverige avhänder sig möjligheten att exportera sina varor per bil till kontinenten. De svenska utlandsåkarna kom i en ohållbar situation och de utländska chaufförerna bara skrattade åt polisen om de ens blev stoppade.
Nåväl polisen gick tydligen språkkurser och lyckades väl stoppa en och annan tysk långtradare vilket snart ledde till en fråga på ministernivå. Svensk vägtrafiklag fick ändras så att internationella transporter även kunde bedrivas i Sverige. Jag tror att den ändringen infördes 1973. Vid den tidpunkten hade jag dock för länge sedan fattat beslut om att inte fortsätta vara åkare. Sommaren 1973 anställdes jag som transportingenjör vid dåvarande Boliden Kemi i Helsingborg. Från 1970 -1973 hade jag omskolat mig.
Anställningen som transportingenjör inom Boliden ledde också till samarbete med olika Bolidenbolag. På en sida här intill presenterar jag lite bilder och historik kring Bolidens gruvtransporter.
