Volvo rundnos från 1945 (LV 127 DT)

[MorganLeij]

Jag gillar den där lyftkranen.
Smart i sin enkelhet.

[Anders Ason]

Min farfar och pappas farfar var stenhuggare vilket innebar att jag som liten blev van med stenbrott.
Min far blev åkare och körde ut en hel del från stenbrotten till stenhuggerierna.
När jag började köra vår Viking körde även jag ut sten på sammas sätt.
Västerviksgraniten var världsberömd men när jag kom in i bilden hade efterfrågan redan minskat.
Vi hade fem stenhuggerier på orten och nu är två kvar.

I dagens läge var arbetsmiljön och säkerheten både i stenbrotten och stenhuggerierna rent urusel.
Massäck (matsäck) med smörgås och mjölk åts på båda ställena i glest hopspikada skjul utan uppvärmning året om.
Min farfar lade ner stor omsorg på de höga läderstövlarna som var tvungna att vara vattentäta. De lagades med träpliggar.
Endast i ett stenbrott av 8-10 fanns det en A-Ford motor för vinschning. De flesta hade inte heller tryckluft när jag var riktigt liten utan alla borrhål krävde tre man, två som slog med slägga och en som vred borret och det byttes om. Ett stort problem var att hålla bort vattnet i brotten med handpumpar av diafragmatyp. Klädseln var byxor, kavaj d v s slitna gångkläder och tjocka tumvantar i läder (har en kvar)

Kranarna var i sin enkelhet flyttbara när de följde en åder eller bytte plats. Ursäkta utviket.

En typisk skojbild i allvaret med min far. Vajern syns bättre på originalet.

007.jpg (145.9 KiB) Visad 111 gånger

[Stenhuggarn]

Jag gillar den där lyftkranen.

Ja, de var kluriga förr. Löste mycket med enkla medel. Dess enkelhet gör ju också att den kräver väldigt lite service.

Min farfar lade ner stor omsorg på de höga läderstövlarna som var tvungna att vara vattentäta. De lagades med träpliggar.

Intressant utvik! Just arbetsförhållanden vintertid måste varit hårt prövande. När jag huggit ihållande vintertid är det sprickorna i händerna som varit det värsta gisslet. Förstått att den detaljen plågade stenhuggarna förr också. Hört att de smörjde in händerna med tjära och till och med öronvax insamlat från övriga familjen. Så ja, någon dans på rosor var det ju inte vintertid. Men en varm försommardag i en skogsbacke med fåglarna kvittrande runtom var det nog inte så illa. De var ju byggda för jobbet de gjorde, fysiken fanns ju där.
Tryckluften ställde ju till lite både vad gäller vibrationer och stendamm. Underlättade och förstörde på samma gång.