Petsamo

[S-V L44]

Just nu visas "Den enda vägen västerut", en kort film om Petsamotrafiken 1940-1942 på SVT Play.
Kika gärna på filmen innan den försvinner i februari 2028.
Den intressanta filmen genererar en del information om tidigare, åtminstone för mig, okända bilar från södra Sverige som deltog i uppdraget, bl.a. en bil från Inge Nilssons Åkeri i Perstorp.

// Kjell N

[Per Thomson]

Mycket bra rekommendation. Filmen borde ingå i högstadiets historieundervisning om WW2.
Lennart Persson (Kalmarbilen) har gjort en bra PP_presentation om om Petsamotrafiken. I den förklarar han att den vanligaste lastbilen i den svenska trafiken, finnarna bedrev också trafik på Petsamo, var Volvos LV90.
Jag hakar på en bild om det hämtad från Lennarts presentation. Även om bilden visar en två-axlig bil fanns det flera LV90LF med som var treaxliga, alltså boggibilar. LF i beteckningen står för "LongFrame" vilket var benämningen på ett danskt patent som Volvo förvärvade exklusiv rätt till. Boggin var av typ enkeldrivning och kom senare när patenttiden hade gått ut att användas av även Scania och Rydhs och bli den vanligaste typen av boggi i Skandinavien. De stora flygplanslådorna lastades på boggibilar. I filmen framgår att det även fanns någon boggi-Scania med, men då var den säkert med drivning på den bakre axeln vilket var en lösning för att kringgå patentet.

LP_present_LV90.jpg (402.23 KiB) Visad 1146 gånger

[Bengt Dahlberg]

Hur breda var Volvo LV 90? 2,2 m?

[Per Thomson]

Det var inte bilmodellen som styrde bilens bredd utan respektive länsstyrelse som hade bestämmelser för olika vägar. Påbyggnaderna, iregel flaken, var/är alltid den bredaste fordonskomponenten. Ett AI svar ger följande historik:

En nationell standardiserad fordonsbredd på 235 cm för lastbilar/bussar infördes successivt i Sverige under 1940- och 1950-talet, innan den senare höjdes till 250 cm och därefter 260 cm (nuvarande maxbredd)
.

Historisk bakgrund: Innan 1940-talet var den generella högsta fordonsbredden ofta begränsad till 220 cm.
Utveckling: Under efterkrigstiden (slutet av 1940-talet) började diskussioner om att öka bredden för att anpassa fordonen till internationell standard och ökad godstrafik, vilket ledde till en utbredd användning av 235 cm, ofta med länsstyrelsernas godkännande.
Övergång till 250 cm: Under mitten av 1960-talet började 235 cm-bredden ersättas av en nationell bredd på 250 cm för att möta krav på bättre transportkapacitet.

Idag är den generella maximala bredden för fordon (inklusive last) på allmän väg 260 cm.

[S-V L44]

Bengt Dahlberg skrev

Hur breda var Volvo LV 90? 2,2 m?

Per replikerade

"Det var inte bilmodellen som styrde bilens bredd utan respektive länsstyrelse som hade bestämmelser för olika vägar. Påbyggnaderna, i regel flaken, var/är alltid den bredaste fordonskomponenten."

Troligen stack speglarna ut lite längre än den uppmätta fordonsbredden.
Vid tiden för Petsamo-trafiken verkar det som att fordonsbredden var maximerad till 210 cm (i Sverige, skall tilläggas) avseende de, då, nyare deltagande bilarna.
De äldsta svenska bilarna (företrädesvis av amerikanska fabrikat) som deltog i Petsamo-trafiken stammade från mitten av 1930-talet. Fordonsbredden på dessa var 200 cm.
Huruvida de svenska breddbestämmelserna gällde i Finland, vågar jag inte spekulera kring. Det rådde väl dessutom mer eller mindre krigstillstånd under transporterna.

// Kjell N

[Per Thomson]

Backspeglar räknas aldrig in i fordonsbredd, ej heller blinkers på gummiarm, tex Fixlight.

Kjell, de 'besiktninsinslakanen' jag fick av dig visar att båda Scaniorna som var med i Petsamotrafiken hade 220 cm bredd. Men de var bland de allra nyaste bilarna i trafiken, 1941 och 1942.

[Åkarns Kalle]

Intressant både filmen och tråden

[Bengt Dahlberg]

Har hört eller läst att det förekom att det fästes brädor på bilens vänstersida för att minimera skador vid möten.
Sant eller osant, ingen aning men påminner om hur lågt hängande kablar och trådar som korsar vägen trots allt kan passeras med hög last om det finns lämpligt uppsatta brädor som "lyfter" trådarna under framfarten.

[Per Thomson]

Bengt, det du nämner är säkert sant. På bilder från Petsamotrafiken framgår att bilar har 'avbärarlister' på lämmarna. Särskilt finska bilar hade det. Avsikten var att inte att utstående detaljer som lämlås skulle haka i mötande bilar. Dessa lister blev vanliga i Sverige långt fram till 1960 talets början. Svenska åkare insåg säkert fördelarna med finnarnas avbärarlister och snickrade förmodligen på provisoriska lister. Att listerna efter 1960-talet försvann berodde på att lastpallar infördes. Medans fordonbredden inskränktes till 235 cm passade inte pallmåttet 80x120 cm särskilt väl och då kunde listerna fortsatt vara kvar. Men när måttet 250 cm successivt infördes på allt fler vägar insågs att tre pallars längd blev 240 cm eller tre pallars bredd också blev 240 cm, då strävade man efter så tunna lämmar som möjlig, lämlås fälldes in och låset Kinnegrip såg dagsljuset.

Hur utvecklingen av fordonsbredd och hjultryck utvecklades kan läsas i det här AI resultatet https://share.google/aimode/mBYsg1dfxGFCz6qnH
Motion nr 278 från 1946 är verkligen intressant. Av texten framgår att fordonsbredden 235 cm inte var någon nationell bestämmelse utan att det var länsstyrelser som bestämde.
Samma AI sökning gav även den här träffen, känns den igen? http://www.veteranlastbilar.se/phpbb3/v ... =1&t=10237

På den här bilen från 1960 framgår att såväl bilen som släpet har avbärarlister.

2023-05-15-0007.jpg (284.34 KiB) Visad 1007 gånger

[Anders Ason]

I stort sett hade nog alla Scania L36 och L50 (och även en del andra lastbilar som köpte) som Försvarsmakten köpte både rundade hörn på flaken fram och avbärarlister på flaksidorna.

[Drängen]

I Norge var avbärarlist i stort sett standard i många fylken till på 70-talet åtminstone.