veteranlastbilar.se

Detta är kanske inte direkt åkerihistoria, men inlägget kan förmodligen platsa under denna rubrik i alla fall eftersom det definitivt finns lastbilar inblandade.
Anledningen till att jag kom att tänka på nämnda makadamfabrik belägen utmed den gamla Riks-2:an strax norr om Tågarp utanför Landskrona är att jag, på http://www.webshots.com av någon anledning råkade se en bild på en gammal Volvo med M-registreringsnummer, troligen inlagt av en holländare av texten att döma. Bilen var visserligen ljusgrön och dörrtexten var i princip oläsbar, men den påminde ändå rätt starkt om en blekgul “trött” Volvo boggie som Rönnarps Makadamfabrik hade på 1950-talet.



När jag checkade upp bilen på bilden så visade det sig vara en Volvo L389 Z från 1953 tillhörig Göran Bengtssons Byggnads AB i Råå.

Rönnarps Makadamfabriks boggiebil, som också den förmodligen var en av de tidigaste L385:orna, kördes av chauffören Erik Svensson (allmänt kallad “Röde-Erik” eftersom han var rödhårig). Erik bodde i Asmundtorp inte många hus ifrån vårt hus.

Senare under början av 1960-talet så fick Erik en ny bil. Även om han då också hade en tillkopplad enaxlig jigg så var detta ekipage betydligt piggare än den gamla bilen. Detta borde med säkerhet betyda att den nya bilen var en L495:a med turbo.

Min faster och farbror (Gunnar Eriksson, också han lastbilschaufför/åkare) bodde näst intill grannar med stenbrottet. Här är ett par bilder av Gunnar och några av hans bilar. Min kusin är också med på en bild.




Gunnar tog så småningom anställning på stenbrottet och det kom tyvärr också att förändra resten av hans liv totalt då ett varjerspel eller block/talja en dag släppte och krossade hans skalle så illa att han aldrig mer blev mentalt återställd.

Eftersom man ofta passerade förbi stenbrottet så kunde man inte undgå att lägga märke till dumpersbilarna som normalt sett gick djupt nere i brottet, men som då och då också letat sig upp intill kontorsbaracken. Det fanns bl.a. en lite risig Regent (L20, L60 eller L71 – jag vet inte riktigt) med borttagen motorhuv och vidare fanns det en (eller t.o.m. två tror jag – det är möjligt att den ena kanske var en Volvo LV290 s.k. långnos – jag minns inte helt), som jag tyckte då i alla fall, lite märklig Scania-Vabis treaxlig bil med ovanligt lång nos och aningen snedställd kylargrill. Denna Scania-Vabis långnos måste ju ha varit en L33520 med 8-cylindrig motor.
Dessa bilar bör ha gått i stenbrottet fram till sent 1960-tal.

Makadamfabriken och stenbrotten har numera stängt grindarna för gott men man kan ju undra vart t.ex. deras idag kanske lite udda fordon tog vägen. Förmodligen har alla fordon och övriga maskiner som uteslutande användes nere i brottet hamnat hos någon mer eller mindre lokal skrot och är därmed borta för alltid.
Men det kunde ju vara intressant om någon visste lite mer detaljer om makadamfabriken än de jag själv minns. Det hade ju också varit riktigt roligt att få se något foto från den gamla verksamheten och/eller deras fordon.

// S-V L44

Det här är väl åkerihistoria i allra högsta grad!

Intressant som du skriver om att det funnits både LV290 och en åtta cylindrig scania i brottet.
Man undrar ju som sagt vart de här bilarna tog vägen, men antagligen var de helt slut och sönderkörda den dag de ställdes av.

Väldigt roligt att läsa texten och bilderna till.


Anders

Efter jag skickat inlägget kom jag att tänka på att det är kanske så att alla maskiner och fordon står kvar på botten av det numera vattenfyllda stenbrottet?
Om makadamfabriken lades ner på slutet av 60-talet så brydde man sig inte så mycket om vad man lämnade efter sig.
Man skulle kanske fråga någon dykare för att se om det skulle visa sig vara så?
Lite undervattensbilder på en gammal 8-cylindrig Scania-Vabis hade kanske varit en lite udda bildupplevelse för oss här i forumet?

// S-V L44

Det blir nog svårt att dyka där, hålet används eller har använts för sopdeponi.

Stina.

Bravo S-V L44!

Verkligen gedigen berättelse om tidigare åkerihistoria. Mycket glädjande minst sagt. Mer sådant av fler som känner sig manade och har kunskapen.

Lars-Gunnar

Hur vanligt var det att man gjort som på Volvon och skyddat kranen med överdrag?

Nej, det var nog inte vanligt att skydda kranen på det sättet. Det kunde stänka rätt bra särskilt vid lastningen, när man körde lösbetong på vanligt flak vilket det är fråga om här. Att köra lösbetong på flak hände nog mest undantagsvis när de ordinarie betongbilarna inte räckte till. På fotot kan också ses att man provisoriskt ökat höjden på framstammen för att skydda hytten mot betongstänk. Cauffören på denna firmabil kan också ha varit av det noggrannare slaget.

Jag har själv varit med och kört lösbetong på flak och minns att man fick vara väldigt försiktig såväl vid inbromsning som vid kurvtagning då det i båda fallen kunde bli en avsevärd förskjutning av lastens tyngdpunkt. Vid lite för kraftig inbromsning kom betongen att rinna över lämmarnas framkanter och även framstammen om den inte var tillräcklig hög. Framaxelbelastningen som redan vid en normal inbromsning överstiger den tillåtna belastningen får nog nära dubbel belastning i sådana här situationer så det gällde att helst inte bromsa

Den betongen jag var med och körde användes till förstärkningsarbete av gruvgångar vid Garpenbergsgruvan i södra Dalarna. Det behövdes stor transportkapacitet så de ordinarie betongbilarna räckte inte till.

T.o.m jag med min ringa ålder har varit med att köra lösbetong på flakbil, nämligen av märket VW Transporter!. Vore väl egentligen inget problem, om betongstationen kunnat göra mindre satser än 1 kbm. Men nu fick man ta det som maskinisten släppte ner. "Kort fjädringsväg" skulle nog SBP uttryckt saken. En byggfirma i Östersund hade gjutjobb inne på en trång bakgård i centrala stan, tror nästan jag fick vika in speglarna för att komma genom porten. Jag misstänker att jag var först i Sverige med en "lowrider" av pickupmodell. Max.lasten vill jag minnas låg på 960 kg, så det var bara 12-1300 kg för mycket. Men även tidigare, när man åkte "masäck", minns jag dom använde vanliga tippbilar att köra betong med, när ordinarie bilar var upptagna på dammgjutning eller liknande. Lite svårt att tänka sig när man ser vilken vetenskap betongkörning är idag.

Per Thomson skrev:Nej, det var nog inte vanligt att skydda kranen på det sättet. Det kunde stänka rätt bra särskilt vid lastningen, när man körde lösbetong på vanligt flak vilket det är fråga om här. Att köra lösbetong på flak hände nog mest undantagsvis när de ordinarie betongbilarna inte räckte till. På fotot kan också ses att man provisoriskt ökat höjden på framstammen för att skydda hytten mot betongstänk. Cauffören på denna firmabil kan också ha varit av det noggrannare slaget.

Jag har själv varit med och kört lösbetong på flak och minns att man fick vara väldigt försiktig såväl vid inbromsning som vid kurvtagning då det i båda fallen kunde bli en avsevärd förskjutning av lastens tyngdpunkt. Vid lite för kraftig inbromsning kom betongen att rinna över lämmarnas framkanter och även framstammen om den inte var tillräcklig hög. Framaxelbelastningen som redan vid en normal inbromsning överstiger den tillåtna belastningen får nog nära dubbel belastning i sådana här situationer så det gällde att helst inte bromsa

Den betongen jag var med och körde användes till förstärkningsarbete av gruvgångar vid Garpenbergsgruvan i södra Dalarna. Det behövdes stor transportkapacitet så de ordinarie betongbilarna räckte inte till.

Hur bar du dig åt för att undvika att cementrester torkade fast. Hade du stål i botten med trälemmar så att allt rann av relativt lätt och sedan spolade du av med flaket tippat? Det var väl till att jaga cementstänk som kommit på utsidan eller sådant kanske inte hände.

Ja, att köra cement som täcker hela baljan från hörn till hörn är ju en grannlaga uppgift för chauffören som du Per poängterar. Framaxeltrycket var ju mer moderat med grus som hade det mesta av tyngdpunkten på bakaxeln och denna massa ligger ju konstant där den är lagd. Förvånar inte om det togs 1 ton mer än tillåtet. Det är ju inte som idag att traktorn som lastar har våg i skopan så man kan bedöma när "måttet är rågat" så att säga.

Ja, Volvo Vikingen visar den tid då man fick ta vad som fanns till buds och försöka få något positivt ut av detta. Det var väl sent 50-tal då de verkliga betongbaljorna började dyka upp? Minns i Stockholm 1964-1972 och de som körde cement hade alla 2-axliga bilar, sällan boggie med balja. Det var först när man började köra med tombolan som boggiebilarna fick bekänna färg.

Lars-Gunnar

Bosse Norvinge har en lastbil med en tidig betongbalja på SLAB-sida 2 på sin hemsida. http://www.norvinge.se/nostalgi.htm

Den måste väl nästan ha varit tidigare än en lös och lite högre bulkformad kupa som de satte på ett tippflak ibland? Jag hittade ingen bild på just det, men det är den kupan jag menar. Den är scannad ur en broschyr från Volvo.


/Stellan

Jo du har rätt Stellan. Det har jag sett med egna ögon. Vet inte om det var i Stockholm.

Det var ju en kombinerad grus och betongbil men själva baljan kunde man ju transportera grus i om man ville.

Bilden du skannat påminner precis om Stockholms bilarna som oftast var Scania-Vabis och Volvo Viking. De var nog smidiga att köra på trånga byggarbetsplatser.

Lars-Gunnar

Carlssons Åkeri i Östersund körde en hel del betong, och dom löste problemet med ojämn sysselsättning väldigt enkelt. Man skaffade en flakram till ett tippflak, på det byggde man en betongbalja. När det skulle köras betong, lossade man tippkolven från flaket. Sedan öppnade man samtliga tipplås och lyfte av flaket, samt satte den andra flakramen med balja i tipplåsen och drog fast hela härligheten. Sist av allt satt man i en hydraulslang i släputtaget bak på bilen, och voilà, så hade man en betongbil. Det gällde dock att komma ihåg att ställa om ventilen för hydrauloljan så den gick till släputtaget, annarts blev det hål i botten på baljan när bilkolven började stiga istället.

Thomas Almèn skrev:Carlssons Åkeri i Östersund körde en hel del betong, och dom löste problemet med ojämn sysselsättning väldigt enkelt. Man skaffade en flakram till ett tippflak, på det byggde man en betongbalja. När det skulle köras betong, lossade man tippkolven från flaket. Sedan öppnade man samtliga tipplås och lyfte av flaket, samt satte den andra flakramen med balja i tipplåsen och drog fast hela härligheten. Sist av allt satt man i en hydraulslang i släputtaget bak på bilen, och voilà, så hade man en betongbil. Det gällde dock att komma ihåg att ställa om ventilen för hydrauloljan så den gick till släputtaget, annarts blev det hål i botten på baljan när bilkolven började stiga istället.

Smart och snillrik påbyggnad som säkert inte tog allt för lång tid att skifta om,Jämtar dom kan dom