veteranlastbilar.se

Hej !

Jag undrar ni som körde som lastbilschaufförer under 1970 -talet.
Vilken färg hade ni på era träskor??
Symboliserar valet av färg på träskor något?
Jag har hört att..Exempelvis :Nån körde mjölk i vita träskor... Och jag även hört att svarta var chaufförernas träskor , och storåkarna hade bruna ??..
Är det någon här som körde i vita träskor?..och isf när var de populära?..
Eller är det så att "Träskorsmodet" under 1970 -talet ,var lite olika var i landet du bodde elr körde?.

Jag vet att de flesta hade svarta träskor...

jag vet också att "Scania" kom ut med bruna chaufförsskor med snöre på ist för träsko.

Någon som vet något om det här?
Vänlig Hälsning Mari Berglund

Träskor har många namn.
I Skåne säger vi oftast bara tofflor, men även trätofflor och ute på vischan hör man kanske också träbonnar eller tollor.
Det var övervägande svart läder som gällde, men pastellfärgat läder var populärt under en kort period.
Vita tofflor har jag nog bara sett i hygienzonerna i livsmedelsindustrin och inom sjukvården. Vitt i hygienzon och svart utanför, med ett obligatoriskt byte av skodon vid inträde/utträde i de olika zonerna.

Själv använder jag alltid svarta tofflor numera.
Under 1960-talet brukade jag ha en trätoffeltyp som kallades "Flintatofflor". Ovanlädret var av brunt koskinn med håret kvar på lädret.
Jag är inte helt säker på om toffeltypen var gängse förekommande i hela landet eller om det bara var den lokala toffelmagaren (träskotillverkaren) tillika cykelhandlare som tillverkade denna typ.
Våran toffelmagare var namne med min far som var åkare och därmed anledning till att vi bytte efternamn 1952.
Eftersom båda var näringsidkare och det inte fanns gatuadresser på den tiden och posten sorterades och delades ut i postboxar hos specerihandlaren i byn så blev det ofta fel i postgången.
På 1950- och början av 1960-talet satt vår toffelmagare själv och täljde träbottnarna i sin verkstad så tofflan blev helt tillpassad till foten. Han tillverkade oerhört sköna trätofflor på detta sätt.
När han blev äldre började han köpa in träbottnarna färdigtillverkade, men spikade fortfarande själv på ovanlädret. Med de färdigproducerade träbottnarna förlorade tofflan avsevärt i komfortkänsla.

På tal om post och träskor. I mitten av 1960-talet fick vi enskilda postlådor i byn och därmed delades också posten ut till varje hushåll. Vår trätoffelförsedda brevbärare, Henry som hade kommit till åren ledde alltid sin tjänstecykel och han lyfte inte sina fötter helt utan släpade fötterna i varje steg han tog och slet därmed ut ett stort antal tofflor årligen.

I garaget hos vår toffelmagare stod en Ford modell T som även på den tiden var lite ovanligt förekommande till vardags. Det var hans enda bil och han och hustrun Frida brukade söndagsköra med den svarta Forden när det var fint väder.
Jag vet faktiskt inte vart Forden blev av när han dog 1972 (hustrun hade avlidit något år tidigare) och de hade inga barn vad jag vet. Men jag tror att bilen bevarades, och det kunde vara intressant att veta vart den tog vägen.
Farsan köpte åtminstone ett rejält, stort och väldigt tungt kassaskåp på dödsboauktionen. Detta skåp besitter jag idag. Jag tror att det väger minst 1000 kg.
Skåpet följde också med min flytt till Chicago i USA. När jag skulle flytta hem till Sverige igen så försökte 6-7 flyttkillar få upp det i 40 fots containern för hand. Containern i USA stod på trailern (till skillnad på den containerlyft som använts i Sverige), och jag tror att de höll på nästan en hel timma i den 35-gradiga värmen och knäckte flera lejdare innan skåpet var uppe på trailern, och det var rejäla svordomar som hördes det kan jag lova. Synd att man inte filmade spektaklet.



// Kjell N

Trevlig blandad berättelse om träskor, kassaskåp och t-ford m m. Själv har jag alltid körd med mörkblå eller svarta träskor utan att förstå att det möjligen skulle stå för något.

Mari, en riktig långtradarchaufför har/hade svarta träskor. Vita, nja, kanske i början av 80-talet då. Det bl a fanns en kille med en F12:a som var i reportage i trailer, jag tror han körde för Z-liften och hade vita(!!!) verktyg i sin blanka verktygslåda...Själv hade jag vitt underrede på min EPA-traktor vid samma tid. Hu.

När jag började köra i slutet på 70-talet var det svarta tofflor som gällde. Jag förknippar inte tofflorna specifikt med lastbilar, redan som barn var tofflorna huvudalternativ och är det fortfarande. Dock är träbottnarna utbytta mot mjukare material av komfortskäl.

Stina.

Menar du att det finns ett förbud? Många har föreslagit det men jag har aldrig hört att beslutet fattats.

Stina.

Nu vet jag inte vad som gäller längre men de blev sura miner när fiskalen såg jag körde barfota vid ett stopp av många..
Det gillades inte orsak vid hård bromsning kan man lätta på trycket mot pedalen barfota men om man har skor känns det inte om man inte träffar rätt med tassen å kan trampa till hårt ändå..
Sen klart ska det vara rent runt pedalerna sett allt från lyft stroppar å släggor rulla runt på golvet.

Tack för alla svar!

Och framför allt tack för den intressanta historien och fina bilder

Jag fann häromdan när jag gogglade på 1970 -talet och träskor det här:

http://gd.se/folkfamilj/folksant/1.1045 ... et?m=print

När jag läste detta så blev jag "Extremnt" nyfiken ..på dessa träskor

Vänlig Hälsning
Mari Berglund

Repotaget i Trailer gällde Br. Erikssons Åkeri i Lidensboda, på gränsen mellan Jämtland å Medelpad. Jan Olof som visade verktygen är dessvärre borta, men brodern Nisse åtnjuter väl sitt otium som pensionär numer. Hade alltid klass på bilarna, och var dessutom riktigt trevliga.

jag körde också med trätofflor när jag körde lastbil även buss
i slutet av 60-talet och i början av 70-talet
de svarta tofflorna var det kraftigare material i
de var spikade med tråd och en typ av spik som
såg ut som kramper
det var för att de skulle tåla lite större påfrestningar
jag råkade ut för att ett företag som begärde läkarintyg
på att få köra med trätofflor annars var det inte tillåtet

"Repotaget i Trailer gällde Br. Erikssons Åkeri i Lidensboda, på gränsen mellan Jämtland å Medelpad. Jan Olof som visade verktygen är dessvärre borta, men brodern Nisse åtnjuter väl sitt otium som pensionär numer. Hade alltid klass på bilarna, och var dessutom riktigt trevliga."

Nja för några år sedan träffade jag "Boda-Nisse" på Swedol i Sundsvall som då berättade att han sålt linjen men han åkte omkring i en
Linjegodslackad Mercedes Sprinter så pensionär tror jag inte han är även om han inte har någon linje eller stor lastbil desutom är Nisse yngre än far så
han har några år kvar till 65

/Kalle