veteranlastbilar.se

Jag skulle för brorsans räkning åka till ett ställe på landet utanför Höör i Skåne och fotografera en Regent. Eftersom min bror bor i Dalarna och jag i Helsingborg så föll det sig naturligt att hjälpa till med detta. Väl på plats där Regenten fanns stod också den Scania L76 Super jag nu har. Jag startade den och ljudet av DS11:an ökade min puls högst påtagligt. Någon vecka senare var jag stolt ägare till 76:an.

De som känner mig vet att jag var åkare på 60-talet men sedan kom in på en annan yrkesbana. Dock har jag alltid på ett eller annat sätt haft kontakt med branschen, inte minst genom min bror. Att ha blivit "veteranåkare" känns fantastiskt stimulerande.

Jag letade efter en "nyckelfärdig" veteranlastbil i gott skick till en rimlig kostnad. Detta begränsar naturligtvis urvalet. Brandbilar och militärlastbilar är som bekant två alternativ och jag har haft båda innan.
I somras köpte jag en Scania LB81 brandbil av årsmodell 1976.
LB81:an har tjänstgjort på Björkö och Öckerö i Göteborgs skärgård vilket innebär ett lågt miltal - och det var ett skäl till köp. I skrivande stund visar mätaren 1 466 mil.
Andra avgörande faktorer var det fina skicket, det föredömliga underhållet under åren och att bilen nyligen var besiktad.
Jag ville också helst ha en bil från gruppen "yngre veteraner" (låt oss säga 1967-1977) eftersom det är dessa jag minns från mina ungdomsår.
En del har frågat mig varför man köper just en brandbil. Jag ser Scanian i första hand som en veteranlastbil - som råkar ha en brandbilspåbyggnad.

Med veteranhälsningar, Bengt Gustafsson

Var på jakt efter en hyfsad Viking för farsans räkning. Tanken var att den skulle vara i det närmaste "nyckelfärdig".
Att det skulle bli en 4X4 Viking var ju så avgjort det kunde bli(farsan hade snackat om det i nästan 15 år), enda alternativet som jag kan se hade ju varit om man hittat en fin Scania Regent, men då går ju priset upp en aning.
Började leta på annonser och tittade på ett par stycken som väl var halvt om halvt ok, men inget man hetsade upp sig för i onödan.
När jag sedan såg "rätt" annons var det bara att slänga sig i bilen mot västkusten och hämta hem den.
När vi hämtade den visade mätaren 3600 mil, nu har det ju blivit några till. Och ska förhoppningsvis bli bra många fler framöver.
Kanske inte behöver tillägga att D67;an går som en klocka. Enda jobb som behövt göras är att byta grenrörspackningarna(nån dåre som inte hade dragit muttrarna!) och en bromsslang.

Anders Ason skrev:Kan vara intressant att höra era skäl till varför ni har den eller de veteranlastbilar ni har?

Tillfället/slumpen/priset, moget val eller vad?

(hoppas nu verkligen att inta alla "veteranare" gått i ide för vintern)

För mig var det slumpen. Spårvägen bytte ut sina svetsbilar, och tyckte liksom jag att det skulle vara trevligt om något av deras historia blev bevarad. Jag råkade helt enkelt vara på rätt plats vid rätt tillfälle...och blev med F6. Dessutom så är jag lite svag för de mindre lastbilarna, jag tycker lite att de glöms bort ibland. De kommer lite i skymmundan, kanske beroende på att de inte har haft så glamorös tjänst som de större fordonen tidigare? Att de tar mindre plats är ju ingen nackdel när man ska ha uppställningsplats till dem.

Veteranarbetet fortskrider även under vintern, självklart Det består mest av arkivarbete och underhåll på företagets fordon, så man släpper inte veteranarbetet helt någon gång på året.

/Stellan

Var ute på en av mina fodertransporter hösten 2001 och råkade skymta en Scania LS långt inne på en gård. Efter att ha kört förbi ett par tre gånger till så hade nyfikenheten vuxit sig så stark så det var ju bara att åka in och kolla . Det visade sig vara en Scania LS110S42 1972. Levererad i maj 1972, alltså samma månad jag fick min tredje nya Scania. En Scania LS110S42 1972, utrustad med Hiab-Foco trevägstipp på Laxo-lås. Snabblås för att köra olja åt Stockhlms Oljetransportörer på vintrarna. Hade även en vändskiva till den, bilen gjorde faktiskt nån resa på mellanöstern med trailer. Men för att återgå till bilen som fick mig att komma in på veteranlastbilar, så är det den som syns kopplad med en tippkärra på en av bilderna från den stora hallen dit alla bilar skall. Sen var det klippt, så nu har det blivit 21 lastbilar , i olika stadier av upplösning. Man lider väl av nån bokstavskombination antagligen . Och man är ju inte sysslolös. Häsn. Reid.

Ficka veta genom min far att turbilen på SSAB skulle säljas. Hade sett den åka genom Borlänge när jag va liten, så jag fick bara lov att lägga bud på bilen. Så blev jag lycklig ägare av en Scania LB81 -1979, med 24000 mil på mätaren. Då var jag endast 18 år och hade ännu inte tunga kortet eller uppställningsplats för bilen. Och nu i dag ångrar jag ingenting.

Farsan hade köpt en scania L85 och letade delar och en annan som är lite överallt genom jobbet kollar ju överallt. Så pratade med en kille som har en firma i samma branch som brukar ha lite av varje om Scania grejor. Då säger han till mig köp min N86a i stället. Men jag behöver väl ingen lastbil men sagt och gjort jag for dit och tittade på den en tidig 66a med tipp och kran. dock inte besad dom två sista åren. Men fullt fungerande det var kört klart jag behövde en lastbil det fanns ju hur många behov som hellst . Men nu sju år senare med 3 lastbilar och en och annan traktor så känns alldeles rätt . Men i dag var jag och skulle räkna på ett jobb det första jag får syn på när jag kommer dit är en Scania LS140 som står bakom garaget. Ställer några frågor om bilen medans jag är där jo den kan vara till salu. VILL HA. Hälsn Lars

För min del var det verkligen slumpen. Jag har länge spanat efter en "yngre" veteranbil. 70-tal känns närmast till hands eftersom det är dom jag minns från min barndom.
Men jag har inte riktigt hittat rätt bil till rätt pris. Drömbilen är en LBS 140/141 flakbil. Jag ångrar fortfarande att jag inte köpte en LBS141 -79:a som låg på Blocket för 4-5 år sen, men varför gråta över spilld mjölk?!
En kamrat och jag har ett "knäck" vid sidan om, där vi har ett företag som hyr ut utryckningsfordon till film- och TV-inspelningar. Vi har ett antal polisbilar och ambulanser, och ville ta steget upp i tunga klassen med en brandbil. För 3-4 veckor hittade jag en Scania 92 -86:a på KVD som vi tänkte norpa åt oss. Men priset på den drog iväg mer än vi räknade med, och på samma dags såldes även den LB80 som vi nu köpte. Så det blev ett riktigt impuls och slump-köp eftersom "budmotståndet" var relativt mjukt.
Vi hämtade vår brandbil förra tisdagen. Vi bokade helt sonika enkel flygbiljett STHLM-Landskrona (Ängelholm), och tänkte att går det så går det, och gick gjorde det.
Vi avverkade 61 mil, inte UTAN problem, men i alla fall mycket lättare än vi trodde. Vid Gränna uppträdde ett skumt elfel som vi inte kom underfund med då, och inte sett sen dess. Men det är en annan historia.

Bilen i fråga är alltså en LB80 1974 brandbil. Släck/räddningsbil med dubbelhytt och aut-låda. Dryga 16000 mil på mätaren är ju ganska mycket för en brandbil, men den går som en dröm på vägen. Snudd på bättre än min P92 86:a jag har också. Kanske inte, men väl så bra. Kraften i maskin kan man väl inte jämföra, men styrning och väghållning är fullt i klass.
Motor & låda fungerar också utan problem.

Vi hoppas kunna komplettera med brandbilsutrustning vart efter, och vi får väl se om den dyker upp i nån film framöver. I annat fall har vi en kanonbil att åka på veteran-rallyn med

Om man vill ha en fyrhjulsdriven 6-cylindrig cabriolet med 30-talets svepande linjer i karossen till rimlig penning så måste det ju bli en Dodge WC
Skämt åsido, jag ville ha ett veteranfordon med anknytning till försvaret och det skulle vara öppet. Tanken var väl att införskaffa en kapellvalp när jag hittade Dodgen på blocket. Efter att ha tittat på henne i en skogsbacke så insåg jag att jag skulle ångra ett icke-köp mer än ett köp!

Johan i Hok

Visste inte att det fanns några alternativ vad beträffar märket, däremot fanns det flera tänkbara modeller.

Skämt åsido, men det har sedan 5års åldern varit S-V som varit intressantast för mig. Möjligen började det med att min far körde en ny B51 1956 och den åkte jag en hel i även efter att han bytte jobb. Ljudet etsade sig säkert in på nåt sätt i huvudet och förblev där. Han hämtade dessutom hem en MIL tidning 1956 och en 1957 , och dessa har studerats då och då under de gågna decennierna. En av dom så mycket att första och sista bladen försvunnit någongång för länge sedan.
Ett annat ljud som rotat sig i hjärna är från sidventil Ford V8, men en sån är kanske inte lika tacksam att äga som lastbil.

En röd tråd i den här tråden verkar vara att det är våra fäder som lockat oss in på den här banan!

Hur blev det med LS140:an Lasse Hsand . Jättenyfiken. Vi hörs, Reid.

Tjena jag har fått jobbet ska förmodligen dit till veckan. Har faktiskt varit och kikat så den står kvar. Men ska nog börja där i mitten på nästa vecka. Men det har även kommit andra saker i vägen. Har alltid velat haft en volvo bm 846 ursäkta det är ju en traktor. Men nu har jag en på kornet så jag vet inte riktigt hur jag ska göra . Vill ju ha bägge. Man kanske ska börja med frimärken istället . Hälsn Lars