Halkigt värre OBS Flyttas till Eldfängt & Halkigt Utför

[Thomas Almen]

På admin. uppmaning inleder jag väl ett nytt ämne. Vill man det ska gå fort utför i livet, bör man pröva att köra på Norge. Sent -70 tal körde jag timmer till Norge, främst massa till Skogn, utanför Levanger, men även sågtimmer till Trones brug i Verdal och Van Severn i Namsos. Vinterväghållningen på den tiden, höll långt ifrån svensk standard. Eller rättare sagt, den höll ingen standard alls. Närheten till Golfströmmen gjorde klimatet nyckfullt. När man passerar in i Norge från västjämtland, ska man först ner för Skalstufjället, sedan en lång utförslöpa med berg på ena sidan, och en älv på andra sidan. Som grädde på moset, ett par ställen där man inte borde mötas. En kväll gjorde vi sällskap 2 bilar. Som vanligt användes kom.radion flitigt, när man visste att man inte fick nåt möte. Väglaget verkade strävt och bra, och min kollega var inne i en lång utläggning i nåt ämne, när jag märker att varvräknarn på LBS 110:an sjunker mot noll. Det hade blivit rejält halare längre ner i backen. Nu gällde det dels att få tyst på min kollega, innan han hade hunnit för långt, dels att få stopp på grejerna innan det bar iväg för långt. Några ynka korn med snö på högerkanten hjälpte något, och äntligen släppte kollegan mikrofonknappen. Snabbt som ögat förklarade jag läget, och får då se i spegeln att han är nästan ikapp. Så det var bara att släppa på en bit till, för att han inte skulle dundra in i släpet. På tullgården i Ådalsvollen fanns lite upplogad snö, som jag med Gud i hågen stödde mig mot. Puh!, äntligen stod båda still. Efter att ha plockat på en styrkedja fram, en dubbel och två enkelkedjor på driven, samt ett antal enkelkedjor på boggien och släpet, gick det att rulla vidare. Försökte man klaga hos vevesenet, så hade dom ett standardsvar, nämligen;"bruk kjetting". Men man fick i alla fall en god utbildning i att köra utför på vettigt sätt. En norsk som jag frågade hur han kunde åka så fort på halka, svarade; Det är ju bart inunder! .

[Stellan]

En norsk som jag frågade hur han kunde åka så fort på halka, svarade; Det är ju bart inunder! .

Jag såg på norsk tv för många år sedan, där frågade de en ansvarig på Veivesendet varför de inte saltar på norska vägar. Svaret reportern fick var: Salt, det har vi på maten och inte på vägarna Sensmoral...bruk kjetting.

Det är inte utan att man känner igen sig lite i din berättelse. Så det skulle verkligen vara trevligt att se fler berättelser från förr. Det kanske var dåliga bilar och dåliga vägar på den tiden...men det var gudabenådade förare i alla fall, med en hel massa tur (hell)

/Stellan

[arnfinn]

Veldig interessant tema!

Visst er det så at den norske standarden er dårligere enn den svenske og den finske. Om man krysser på grensene om vinteren i snøvær vil man se forskjeller man ikke trodde var mulig. Det her gjelder ikke bare brøyting og skraping som vedlikehold om vinteren men hele vegbyggingen.

Når det gjelder salting er det dog en sannhet med modifikasjoner. Det saltes på det sentrale Østlandet og rundt større byer i Sør-Norge. I Nord-Norge har det tradisjonelt blitt strødd med sand. Aldri har man strødd mer enn nu, men klimaet gjør behovet enormt. Derfor har vi på tross av dette fortsatt elendige vinterveier.

Våre kjære politikere har ignorert behovet for vedlikehold av veier i så mange år nu at en nylig utredning konkluderte at det ville ikke være mulig å ruste opp vegnettet innom de nærmeste 50 år med den bevilgningstakten som finnes nu. Dette til tross for at bevilgningene de siste år aldri har vært større. Forstå det den som kan. Vi vet at de dårlige veiene tar liv. I Norge aksepterer vi at det går liv. Man anvender en femtedel av alle de avgifter som dras inn relatert til trafikk til veger. De øvrige 40 milliarder går til andre ting.

[Thomas Almen]

Som jämte har jag saltmotstånd i generna. Det var väl snarare sand vi velat se på vägen. När jag på senare tid kört på Norge, har dom ju saltat på vissa vägar så man kunnat ha kanottävling på vägen