Har nu tittat i min bokhylla och funnit fakta.
Då jag inte lyckas få in bilderna på Navreduktionen som mycket riktigt är helt olik 88:ans navreduktion citerar jag ur tillägget till instruktionsboken L495 tryckt 7/63.
Bakaxel: För att möjliggöra större dragkrafter men ändå få lägre påkänningar i bakaxelväxe och drivaxlar har navreduktion införts på vagnar med växellåda typ K 39. Ökning av dragkraften fordrar att varvtalet reduceras. I vanliga fall ökas då dimensionen på bakaxelväxeln, vilket medför viktökning och större utrymmesbehov. För att undvika detta har varvtalsminskningen delats upp i två steg, bakaxelväxeln och navreduktion. Den slutliga uppförstoringen av momentet sker alltså i hjulnavet dvs. så sent som möjligt i transmissionsledet. Härigenom blir påkänningarna i tidigare delar mycket små. Navreduktionen fungerar på så sätt, att drivaxelns varvtal överförs via kugghjulet, som fast monterat på drivaxeln, till axelkorset och nedväxlas till hälften. Axelkorset är förankrat i navet och förmedlar kraften till detta. Navet och därmed hjulet roterar således med drivaxelns halva hastighet (nedväxling 2:1), vilket betyder att vridmomentet och därmed dragkraften fördubblas.
Nu blev det en riktigt bra förklaring om hur navreduktionen funger samtidigt

...... men helt klart är att man på Titanen var först med detta.
Enligt bilderna i instruktionsboken så är det ett glas i centrum där man ser oljenivån. Troligast är också att det var just i samband med TD 96C motorn med sina 230 hk med 85 kgm vid 1400 v/m var något alldeles i hästväg mot tidigare 195 hästarn man oroade sig för sönderkörda bakväxlar.... tänk om man visste om 660 hästarna då

Och idag så håller motorerna, men de visslar inte lika gött som 230 hästarn med raka rör.
Med bästa hälsningar Robban