Volvo rundnos från 1945 (LV 127 DT)

[Drängen]

Benders i Edsvära köpte för några år sen upp ett antal stenhuggerier, både i Bohuslän och Småland. Körde en period för dom, och på slutet blev det en del transporter från t.ex Hunnebostrand till Lönsboda.

[Stenhuggarn]

Var det färdighuggen sten då som transporterades ner till Småland? Eller råblock? Kanske inte var sten alls utan annan utrustning...

[Drängen]

Det var block.

[Stenhuggarn]

Livet har hållit mig ifrån renoveringen ett tag nu. Haft en sådan där period då det känns som att under tiden man har löst ett problem så har det dykt upp två nya.

Men oavsett, vad gäller melassen så har den inte haft den verkningsgrad jag hoppats på. Lite har det hjälpt men inte tillräckligt för att slippa blästra. Underlättat blästringen är väl det man kan säga. Här nere har det varit betydligt varmare än tidigare de två sista veckorna och melassen har också haft betydligt bättre verkan under dessa veckor. Så det krävs minst plusgrader för att melassen ska funka. Antagligen 10-20 grader för att den ska funka bra. Jag börjar tro att det är just bakterieodlingen som bildas i melassvattnet som är det som löser rosten. Så skall testa lite till sommaren. Ser ju att det funkar även om det är i blygsam skala pga temperaturen just nu.

Så jag behövde en annan lösning på problemet med alla dessa rostiga järn som måste lackas. Min "biltema" bläster har ju funkat bra till plåt eftersom den ändå inte går att blästra med större kraft pga sträckningsrisken. Men till dessa järn med grövre rost var den betydligt mindre effektiv. Så tog en chansning och köpte mig en bläster på Duabhuset förra helgen då jag hade ett ärende på det hållet. Inget monster utan en med 37 literstank för dryga 2000:-. Räknade med att behöva anpassa den en hel del för att få den effektiv men blev väldigt glatt överraskad vid första test. Den funkade väldigt bra precis som den var och hade en betydligt bättre avverkningsgrad än min gamla. Problemet var löst.

Så nu har jag spenderat kvällarna med att blästra. Drygt och tråkigt. Men det blir fantastiskt bra.

Så nästa helg kanske jag skulle kunna ha lackade järn klara så jag kan börja bygga ihop flakramen.

image4-5.jpeg (383.98 KiB) Visad 7099 gånger

Blästerkoja.

image1-10.jpeg (383.98 KiB) Visad 7099 gånger

image0-12.jpeg (364.94 KiB) Visad 7099 gånger

[Anders Ason]

Angående skydd och ramsågar. Besökte som mycket liten och tillsammans med min far, farfars arbetsplatser i bergen. Det var en brytningstid i flera bemärkelser. Stenindustrin blomstrade och Västerviksgraniten vid känd över världen, likaså var efterfrågan på gravstenen stor, en produkt som min far var med och levererade över en stor del av landet. Ett annat perspektiv på brytningen var hur det gick till i bergen. Redan då funderade jag på arbetsvillkoren och metoderna. Borrningen förkom med både tre man, två "släggare" och en man (fanns inga kvinnor här) som vred borret runt. Ett stycke därifrån en tryckluftdriven borrmaskin. Stora kontraster. Ingen av jobbarna hade några skydd förutom grova handskar och fetvadd i öronen. "Arbetsboden" där de åt sin medhavda kost hade mycket god ventilation, minst sagt, ett ruckel med en öppen framsida och stora springor mellan de stående bräderna, allt givetvis utan någon färg. I ett av stenbrotten fanns en motordriven kran med en mycket tidig Fordmotor. Alla andra var handvevade. Arbetet pågick året runt och den vanligaste klädseln var avlagd kostym och hatt. Det var ofta blött så det var stövlar som gällde, helt i läder och hopsatta med träplugg och rejält invaxade. Trots min ringa ålder så funderade jag över vad jag såg.

Uppväxten innebar två stenhuggerier (av 5-6) som grannar och där ramsågarna gick dygnet runt. (Ljudet etsades fast i hjärnan och finns där nu medan jag skriver.) Bröderna Nilsson och Gravkonst hette dom och finns kvar än.
När sedan mitt motorintresse vaknade så blev jag kund hos Gravkonst som ägdes av en ingift släkting. Det gällde blästring av moppe och MC ramar och till det facila priset om två kronor styck. Blästrarna hade precis lika dåliga arbetsvillkor och det limpapper som användes till maskering hade en mycket speciell lukt som spreds över nejden.

Sten var ju en stor del av min uppväxt och har t o m en kusin i livet som heter Sten, min farfar var även morfar också.

Flå´t en liten utvikning.

[Drängen]

Apropå handborrning. I trakten runt Hackås fanns två bröder som bl.a livnärde sig på brunnsborrning, för hand förstås. Av nån anledning pratade dom inte med varann. När den som vred borret kände att det nöp fast, la han därför bara tummen uppe på borränden, som en signal till brorsan att hålla upp med slagen..... Man får bara hoppas att brodern var uppmärksam.

[Stenhuggarn]

Även om de inte snackade så måste de haft förtroende för varandra...

[Stenhuggarn]

Angående skydd och ramsågar. Besökte som mycket liten och tillsammans med min far, farfars arbetsplatser i bergen. Det var...

Mycket intressant läsning och blir ju knappast något "utvik" i denna tråden. Right on spot.

Ja, arbetsmiljön var ju inte som idag. Men stenhuggarna var ju mycket drivande i fackföreningsrörelsens framväxt och med tanke på det då relativt nyligen avskaffade statarsystemet så hade ju de äldre stenhuggarna fått vara med om väldiga förbättringar av livsvillkoren.

De luftdrivna verktygen lyfte ju effektiviteten till nya höjder men arbetsmiljön blev ju aldrig densamma igen. Inte på länge i alla fall. Innan dess var ju mejslar och borrs sjungande i bergen näst intill som musik,

Den äldre herren som lärde mig grunderna i dessa gamla verktygs hantering fick själv sitta och rotera borret åt sin far redan som lite grabb. Det man ska förstå är ju att de slog med borrsläggorna från bakom ryggen. De missade aldrig men han var ändå rädd berättade han. Inte så konstigt. Så jo, arbetsmiljön och "vad som är okej" har förändrats lite.

[Bengt Dahlberg]

Ungefär 1946 följde jag med min farfar i Närsta på Alnön utanför Sundsvall till ett AK (Arbetslöshets Kommissionen)vägbygge som pågick. Det gällde då att sysselsätta folk varför det var mejsel och slägga som gällde vid bergborrning. Kring mejseln satt en krans av små grankvistar som skulle hindra att vatten och borrkax skulle skvätta upp.
Farfar och han som förde borren samtalade. Det jag minns från det samtalet är att borraren sa ungefär: "Man skulle ha en vätska att hälla i hålet så att stenen blev som ost".

Vägen som byggdes hade då tydligen diskuterats i årtionden. Den heter numera Nackavägen.

[Stenhuggarn]

Ja, många av de yngre stenhuggarna här nere fick åka på AK arbeten medans de äldre stenhuggarna fick hugga sten till statliga stödbeställningar då det började bl sämre tider för stenindustrin. Antar det var så även i andra distrikt.

Ja, den där grankransen hade ju ett lite roligt namn också...

I helgen blev det renovering av en del detaljer som fått känna på lite överlast. Otrolig vad raka och fina de blev efter en tur i ässjan. Lite svets krävdes också. Fortsatt blästring också. Lite smådelar kvar nu sedan är jag klar med alla järn.

Idag laddar jag upp bilderna ifrån chrome på mac. Kan vara intressant att veta va..?

image0 (6).jpeg (394.38 KiB) Visad 6981 gånger

image2 (3).jpeg (575.79 KiB) Visad 6981 gånger

image1 (3).jpeg (494.6 KiB) Visad 6981 gånger

image0 (5).jpeg (356.42 KiB) Visad 6981 gånger

[Per Thomson]

Imponerande redovisning, infästningsjärnen för tippskålarna var kraftigt deformerade av överbelastning
Har för mig att de funnits med på något tidigare inlägg men hittade det inte nu, letandet fick mig att tillbringa alltför lång tid beroende på att jag fastnade på varje sida som fängslade mig. En av dessa sidor var svetsklämmorna på sid 41.

Tack för rapporten om Chrome på Mac Undras om det löser problemet även för Iphone

[Stenhuggarn]

Tack, ja det var de verkligen. Tycker den övre delen som tippkolvens kula trycker mot är onödigt "lång". Gör ju att den lätt kröker sig. Men eftersom sätet har spruckit så har det ju onekligen varit ett bra tryck på den.

Ja, ibland går jag tillbaka för att se allt som hänt i renoveringen och det är lätt att fastna i alla intressanta diskussioner som varit längs vägen. Haft mycket hjälp här. Ja, hade för mig att jag nog visat dem tidigare men var inte säker så körde dem igen. Är ju kul att visa hur de var eftersom man suddar ut det när man renoverar upp dem.

Skall testa på iPhonen med Chrome vid nästa uppläggning så får vi se om det hjälper även där.

[Stenhuggarn]

Jaha, då vart allt blästrat. 95% av bultarna gick att återanvända. Gamla muttrar och bultar ger rätt stuk på grejerna.

Idag är det chrome på iPhone…

EB61A705-439B-4F85-B84F-4CFDF652227D.jpeg (383.98 KiB) Visad 6881 gånger

81930D04-AB6F-4B26-BA9B-DAD73462897E.jpeg (383.98 KiB) Visad 6881 gånger

[Stenhuggarn]

Nä, som vanligt blev jag inte så klar som jag hoppats. Dumt att planera framåt över huvud taget. Blir ju aldrig som man tänkt ändå. Men allt är i alla fall rostskyddat nu. Två lager epoxyprimer ligger det över alla gamla fina järn. Har varit lite tråkigt jobb detta moment. Dagens lackning blev den drygaste på hela renoveringen också. Fick ta en del med pensel för att det var för oeffektivt att spruta. Det mesta hamnar ju bara i luften med en sådan massa smådelar.

Har köpt trätjära, rå-linolja och balsamterpentin så får jag läge under veckan ska jag stryka ramen med roslagsmahognyn så jag äntligen kan bygga lite till helgen. Ja, det svarta ska på också men borde jag hinna någon kväll. Det blir ju som det blir, som vanligt...

image4 (1).jpeg (313.8 KiB) Visad 6812 gånger

image3 (2).jpeg (390.13 KiB) Visad 6812 gånger

image2 (7).jpeg (511.04 KiB) Visad 6812 gånger

image1 (7).jpeg (445.56 KiB) Visad 6812 gånger

[Noxcania]

Førbaskat trevlitt!