Även om min kopia blev väldigt lik originalet så gjorde den att plåtarn kom några millimeter högre upp i sitt viloläge och detta gjorde hela skillnaden vad gällde mitt tidigare problem. Vips så försvann alla spänningar och de bägge huvplåtarna la sig lugnt och fint till ro mot torped och nos.
Lustigt att det som ibland känns som ett jävla problem istället blir vägen framåt...


Huven är inte så prefekt som jag önskat i underarbetet men kan inte visa det. Försökte få det på bild men det är jättesvårt att återge med kamreran. Men jag får ändå vara nöjd känner jag. Eftersom jag inte är någon lackerare så tycker jag nog att jag gjort ett gott jobb. Varje del blir bättre och bättre i alla fall så hytten kommer bli kanon! Den har dock en stor buckla i taket som jag bävar lite för.

Det enda problem som kvarstår nu vad gäller huvarna är att det ena panelgapet mellan huv och nos är för tajt. Har hållit på och grejat jättemycket med det men får det ändå inte tillräckligt. Problemet har funnits där tidigare också för det fanns tydliga tecken på huven att den har nötts emot nosen. Så min lösning kommer bli ett litet sne-stag mellan kylare och ram. Det är enda vettiga lösningen och kommer att försvinna bakom sidoplåtarna så det kommer inte att störa något tycket jag. Det känns i all fall viktigast att inte plåtarna nöter mot varandra och skapar rostproblem.
Har börjat att banka bucklor i skärmarna nu. Igår när jag tog kväll så var jag så trött i armarna att jag inte orkade trycka mothållet med någon vidare kraft längre. Förstod då att det var dags att ta kväll.

Men när bilen står där ute i solskenet så får jag så mycket motivation och arbetslust av att titta på den. Tycker det är en fantastisk skapelse Volvo gjort här. Kan inte låta bli att undra om det är en enskild individ som formgett den och vad han i så fall hette. För i mitt tycke så har han skapat det vackraste Volvo gjort.
