Dessa släp byggdes av Kockum Interconsult AB i Falkenberg. Konceptet är egentligen hämtat från Italien. Sista axeln är ihopkopplad med den första. När Sverige införde maxlängden 24 m 1968 och polisen började med stenkoll på dåvarande §54, idag §106, den s k broformeln, medgav detta släp ett bra totalt avstånd för kombinationens första och sista axel och det särskilt om en Volvo G88 eller G89 framför släpet. Släpet kunde levereras med en "rangerdragstång" vilken kunde kopplas mot den sista axeln. Ett användningsexempel av denna dragstång var att släpet inte behövde vändas på trånga skogsbilvägar utan det kunde kopplas och dras baklänges ut ur skogen. Släpet var försett med en led på mitten för att klara nivåskillnader i vägbanan, t ex backkrön. Leden medförde att lasten måste vara fördelad i två moduler, det gick t ex inte att lasta en 40 foots container.
Att släpet skulle vara svårt att backa tror jag inte, lite annat tänk bara. Den styrande sista axeln medgav en liten sveparea vilket var bra ur framkomlighetssynpunkt. Konceptet fick dock ingen framgång, en utredning gjord 1973 av VTI visade att dess egenskaper i högre hastighet var direkt farliga och det intygade även de förare som körde med dessa släp. Att det sedan kostade mycket i underhåll för justering och slitage av styrmekanismen gjorde inte saken bättre. Förare som var vana med traditionella långa släp fick tänka om, det gällde att inte hålla ut på vanligt sätt i korsningar då släpet följde bilen ganska väl. Om man höll ut på vanligt sätt fanns risk att man mejade ner trafikdelare eller mosade en personbil i den intilliggande filen.
Ja backspeglarna var "söta"!