av gjutarleif » 13 jan 2018, 19:57
Hej.
Under Julhelgen tog jag mig tid att skriva ner några tankar och synpunkter på mitt och andra veteranlastbilsentusiasters missnöje med "utvecklingen/avvecklingen" av Scanias museum.
Jag har besökt museet flera gånger och hoppats få göra det i samband med deltagande i evenemanget Åkarsvängen. Som ni vet har ju detta inte varit möjligt då det stängts på grund av diverse omständigheter. Jag gjorde mig till tolk för detta missnöje och skickade in mina tankar genom en kanal på Scanias hemsida.
Sände min skrivelse på remiss till Anders A.son för utlåtande och lade in några av hans synpunkter. Vill genom detta inlägg höra era synpunkter och kommer naturligtvis att redovisa den respons som förhoppningsvis kommer från Scania.
Hoppas ni orkar läsa hela texten.
Till ansvariga för verksamheten vid Scanias museum.
Jag har vid ett flertal tillfällen besökt museet och haft stort utbyte av detta, senast vid evenemanget Åkarsvängen 2017 (trots att det meddelats att museet inte skulle vara öppet!). Att få möjligheten att studera lastbilarnas och transportbranschens utveckling genom en tillbakablick på de historiska fordon som samlats i museet är mycket värdefull. Tyvärr kan konstateras, att en beklaglig och märkbar förändring till det sämre har skett de senaste åren. Om minnet inte sviker, är samlingen av fordon och motorer starkt reducerad till ett minimum.
Åren 2015 och 2016 var museet stängt på grund av förändringar och ombyggnad eller har varit uppbokat för annat ändamål. Detta har upplevts som mycket negativt av många besökare till Åkarsvängen.
Jag har i många år haft stor passion för nyttofordon och framförallt bilar tillverkade i Södertälje. Genom mitt stora intresse för äldre lastbilar tillverkade under perioden med företagsnamnet Scania-Vabis har jag därför införskaffat 2 bilar från 50- och 60- talet. Den första av modell L 56 är helrenoverad under tiden 2002-2010 och en modell L 75 är under renovering. Med min 56:a har jag deltagit i många trivsamma träffar och senast Åkarsvängen vid fabriken i Södertälje.
Vill genom denna kontakt göra mig till tolk för många SCANIA och veteranbilsentusiaster som med förundran och besvikelse ställer sig frågan, vad ska ske med museet, fordossamlingen och fortsatt verksamhet? Som jag uppfattat är Scanias filosofi att, genom långvariga och goda relationer med kunder och brukare, bevara arvet av den tradition och prestige, som det innebär att äga och köra en (Scania-Vabis) SCANIA. En viktig del i detta arbete borde vara att fortsatt vårda det starka varumärke som SCANIA och dess produkter representerar genom att slå vakt om dess historia och värderingar. Ett fortsatt bevarande av historiska fordon, genom ett aktivt och utvecklande museum, är därför väldigt viktigt. Med det (beklagliga) utländska ägarförhållande som skett är det ännu viktigare att slå vakt om den gamla ”Vabisandan” med dess uttalade värderingar som uppskattats av så många.
Hur ser fortsatt verksamhet ut? Var har alla gamla ”veteraner” tagit vägen? Kommer det finnas möjlighet att i framtiden kunna besöka museet och beskåda en SCANIA XT eller en L distributionsbil? Underskatta inte heller den stora betydelsen av att historiska lastbilsfordon rör sig synliga för allmänheten och vars långa tekniska utveckling kan ses på museet. Fordonen påminner om den stora betydelsen lastbilarna har haft och fortfarande har för samhällets utveckling och försörjning.
Allmänheten påverkar politiken och som då också medför en större förståelse för
lastbilstransporternas stora betydelse för ett fungerande samhälle. En viktig faktor för
Scanias 125-åriga historia och framtida förutsättningar.
Ett viktigt skäl för att värna om Scanias varumärke och dess stora förtroende är att dess historia syns -inte att då gömma den.
Jag/vi hoppas att SCANIAS framgång som fordonstillverkare fortsätter. Det är ju en förutsättning för att museet skall kunna bevaras o utvecklas och inte reduceras till ett minimum eller avvecklas.
Leif Eriksson.
Veteranlastbilsägare.