av Malte. E » 29 jan 2016, 22:53
Måste nog göra Per besviken,
detta eftersom vetandet inte sträcker sig tillräckligt långt tillbaka i tiden. Boggilyften är ju en nog så viktig detalj men som är föga omskriven, inte så omtalad heller för den delen. Utom förstås den klassiska träkubben.
För egen del började jag i yrket 1955/56. Bilarna som gällde var LS 65, och ofta med Zeta-lyft. Pumpen var då en kvadratisk oljebehållare med handpump satt på gaveln,
en ca halvmeterlång spak med en märklig böj på toppen och krönt av en svart kula. Pumplådan kunde placeras valfritt, ofta mellan förarstol och dörr. Man kunde då
pumpa med vänster hand och försöka manövrera bilen med höger hand. Att trycka boggin tog lång tid så det gällde att ha framförhållning. Började man pumpa NÄR det
började slira var det ofta för sent. I en bil satt pumpen bredvid växelspaken, då kunde en arbetskamrat, om sådan fanns sköta pumpandet. Det stämmer att det satt
ett ventilvred på oljelådans topp, när man sedan vred upp detta sjönk boggihjulen, och returfjädrar drog tillbaka tryckstång och den gaffel som tryckte ner vågarmens
främre ände. Men en LS 65 som jag ibland körde hade en j-a anordning. Bilen hade Foco-kran, och lade man i kraftuttaget, ställde en spak i rätt läge och släppte upp
kopplingen så skötte den hydraulpumpen arbetet. MEN, det fanns ingen överströmmningsventil, så trampade man inte ner kopplingspedalen i exakt rätt ögonblick, så
sprängdes nånting. Det kan tilläggas att Zeta-lyften,(och kanske inte många andra heller för den delen) kunde lyfta boggi- hjulen på en lastad bil. Denna bedrift fick
man uppleva först med Scania Regent med Tranås-lyft. Naturligtvis måste en sådan kapacitet brukas med omdöme.
Med hälsning,
Malte E.