Vintertid

[S-V L44]

Den här stämningsfulla bilden brukar ibland figurera i olika medier. Tro det eller inte, men dylika snömängder kan förekomma i Skåne enstaka år. Jag har själv upplevt det flertalet gånger.
Observera att vägen sannolikt är skottad för hand.

Jag vet inte vem som är den rättmätige ägaren till bilden, men den förekommer även i denna länk http://www.massingnickel.se/orgchevrolet.html

M10615 - Chevrolet - 1927 - Motor # T2906485 - (Sedan L3744) - Oscar Noren Svalöv - orgm10615.JPG (45.76 KiB) Visad 32783 gånger

M10615 - Chevrolet - 1927 - Motor # T2906485 - (Sedan L3744) - Oscar Noren Svalöv - Detaljfoto.JPG (19.94 KiB) Visad 32783 gånger

Lastbilen är en Chevrolet som inregistrerades den 3/3-1927.
Bilens chassinummer är t.v. okänt, men motornumret är T2906485.

Bilen ägdes gemensamt av tre chaufförer i Svalöv, nämligen Erland Jakobsson, August Åkesson samt Oscar Norén.
Samägda fordon var inte helt ovanligt vid den här tiden.
Den sistnämnde minns jag som en åkarkollega till min far.
Jag tror t.o.m. att Oscar Norén var med att bilda Åkericentralen i Landskrona under början av 1960-talet.

Chevan, som hade en totalvikt av endast 2900 kg (en ganska normal åkarbil vid den här tiden i slutet av 1920-talet), avyttrades i augusti 1930 till en ny ägare i Malmö. Efter ytterligare en ägare i Malmö, en kvinnlig sådan, hamnade bilen vid årsskiftet 1932-1933 i Kristianstads län och fick då ett nytt registreringsnummer, L3744.
För de tre chaufförerna ersattes Chevan av en något större Ford AA av årsmodell 1929.
År 1933 fick Forden i sin tur ge vika för en ytterligare något större Volvo LV70 D, som man behöll tills 1940.
Efter kriget hade chaufförerna blivit åkeriägare, och Erland Jakobsson och Oscar Norén ägde då gemensamt bl.a. en Volvo L249 X av årsmodell 1950.

// Kjell N

Kompletterande uppgifter införda 5/9-2018
Bilen är en Chevrolet LM och chassinumret är XBLM514.
Bilen blev brandbil hos Vittsjö Frivilliga Brandkår i december 1932 och såldes vidare till en fabrikör Levi Carlson i Markaryd i juni 1936.

[Anders Ason]

Jo, var nere och körde lastbil i Skåne när det såg ut precis som på bilden. Det var besvärligt att mötas när oftast enbart en sida av vägen var öppen. Detta drabbade ju alla skåningar men för mig var det mycket exklusivt. Volvo Viking 9-hundra någonting, men halvcivil och ganska ny. Vi hade två st. på jobbet (jobbat med spanings- och stridsledningsradar i 12 år i Flygvapnet). Snygg ljusgrön blank lack skilde från armens. P g a lasten med hemlig radarmateriel övernattades bilen under övervakning på polisstationerna. Hade en säkerhetsvakt med på resan. En mycket spännande resa Stockholm (där det inte var särskilt mycket snö) södra Skåne t o r och där driv på båda axlarna användes flitigt. Drog upp några efter vägen också. Minns inte exakta året men snöläget var extremt den vintern.

Skillnaden är ju enorm mellan denna Viking och Chevan från 1927.

Uppskattar mycket återblickarna från lastbilarnas barndom. Tack Kjell.

[Per Thomson]

Bilden väcker minnen,
ungefär liknande snöskärningar i höjd var det på huvudvägen mellan österrikiska Graz och Maribor i forna Jugoslavien i stigningarna upp mot gränspasset, dock kunde man mötas om man tog det mycket försiktigt, i vart fall på vissa ställen. Utmed snöskärningssidorna kunde man se ordentliga rispor i snön på ca en meters höjd. Ove var med denna gång, jag hade glömt detta men blev nyligen påmind av honom, risporna i snösidorna visade sig komma från personbilars sidobackspeglar. Mera utrymme var det alltså inte.

För övrigt så kom vi ifatt en österrikisk tradare som inte lyckades komma vidare på grund av halka. Ofta, nästan regel, hade dessa bogserstång och en enkel sprintkoppling bak på släpen. Med förening av våra båda ekipagen så lyckades vi skjuta igång österrikaren, inte bara igång utan hela vägen upp till passets topp. Boggilyft, diffspärr och sandaggregat gjorde susen. Båda ekipagen var tomma bör tilläggas, inga snökedjor behövde tillgripas. 1967.

[S-V L44]

Här är en annan skånsk vinterbild (källa http://bilderisyd.se/) som visar hur snön mobiliserade åtskilligt med handkraft förr i tiden.
Nyfallen lätt snö kan plogas bort relativt enkelt. Gammal eller blöt snö i drivbildningar oftast i kombination med jord och grus som blandat sig in i snön p.g.a. starka vindar, blir nästan hårt som betong och kunde knäcka både starka plogbilar och från Norrland nedkallade snöslungor (gällde även för järnvägen).
Då var det bara handkraft som kunde hålla farlederna fria från snö.
Idag om det blir extra besvärliga snösituationer används stora lastmaskiner som skyfflar undan snön långt ut på åkrarna, just för att man skall försöka undvika djupa ”snödiken” som försvårar för trafiken.
Snön driver också och korkar snabbt igen de djupa dikena.

M4950 - Volvo LV112 DS - 1940 - Ch # 110-1332 - (Förut Mil 28750) - Vinter Håslöv.JPG (71.08 KiB) Visad 32745 gånger

Lastbilen är en Volvo LV112 DS av 1940-års modell.
Fotot är taget 1946 eller senare eftersom bilen ursprungligen tillhörde den svenska försvarsmakten.

// Kjell N

[Per Thomson]

Var det så sent som vintern 77/78 som motorvägen mellan Malmö och Helsingborg begravdes i "betongsnö". Naturen återtog sin ursprungliga form vid skärningar. Efter en helg, Jul eller Nyår?, kanske bara en vanlig helg i januari, jag minns inte, mobiliserades det såväl hjullastare som grävmaskiner, ja just grävmaskiner med djupgrävningsaggregat, i vart fall minst en, då hjullastarna gick bet fick minst en grävmaskin i höjd med Lund placeras ovanpå snömassorna och djupgräva, vad fann man, jo många begravda bilar, i en av dessa fanns en död herre i finkläder, koloxidförgiftad förmodligen.
Detta kan hända även idag om naturens makter gäckar oss, kom ihåg det. Det räcker inte med spade, ta med ett metspö så att du kan gillra ett syreinsläpp, och för guds skull, stäng av motorn och frys hellre om livet är dig kärt.

[herrstina-]

På 60-talet när jag var liten och snäll gosse skötte mina föräldrar alla skolskjutsar i kommunen. I princip varje vinter hände det vid något tillfälle att några av barnen i kommunens utkanter inte kunde transporteras hem, lösningen blev då att dessa ynglingar bäddades ner i mitt föräldrahem i väntan på bättre väder.

Stina.

[S-V L44]

Nyårshelgen 1978-1979 var ganska besvärlig.
Svärföräldrarna utanför Landskrona ville att vi skulle komma upp en dag mellan jul och nyår.
När vi sa att det kunde vi nog inte eftersom det snöade kraftigt, så tyckte de ”vad gnäller ni för – här snöar det ju inte”.
Avståndet mellan Staffanstorp och Landskrona är bara 4 mil, och vi hade en liten son, men vi lastade in extra filtar, en kaffekorg och snöskyffel i Sabb 99:an och tog med oss extra varma kläder. Vinterdäck körde man ju inte med på den tiden, men vi gav oss iväg i alla fall ”i ren och skär trots”.
Jag brukar inte ”banga” för lite snö och vad andra betraktar vara ”besvärligheter”.
När vi närmade oss motorvägen vid Arlöv så stod utposterade polisbilar och meddelade att motorvägen från Malmö och norrut mot Landskrona/Helsingborg var helt avstängd. Då körde jag gamla vägen förbi Alnarp och Lomma istället. Lastmaskiner hade då byggt upp snövallar som var 4-5 meter höga och endast en körbana var framkomlig. Färden som normal brukar ta en halvtimma tog naturligtvis mycket längre tid i anspråk, fastän inga andra ”idioter” än vi var ute på vägarna och blockerade för oss. Mobiltelefon hade man ju inte heller så det var inte tal om att meddela sig med omvärlden om det skulle hända något. Men fram till Landskrona kom vi.
I höjd med Löddeköpinge fanns det knappast någon snöflinga i sikte, så inte undra på att svärföräldrarna hade tyckt att vi var ”gnälliga”.
Och efter avslutad söndagsmiddag på begav vi oss iväg hem igen på kvällen. Då var motorvägen öppen igen. Vid Borgeby stod en man på motorvägen i snöyran och viftade med armarna. Han hade följt dikt efter en annan bil i snöröken och båda bilarna hade naturligtvis hamnat i diket. Vi tog upp honom och körde honom till Malmö. De sista kilometrarna innan Malmö körde jag efter en väghyvel i maklig takt och fick ett ånglås som frös så bilen tvärdog mitt på motorvägen. Efter lite uppvärmning med en cigarettändare fick jag smält isen och vi kunde fortsätta hem.
Till nyår tilltog snöandet igen och allt planerat nyårsfirande fick i princip ställas in av alla i regionen. Min kusin körde plogbil den helgen och hade planerat sin förlovning, men nyårsnatten spenderade han i hytten i sin plogbil istället. Och det blev naturligtvis ett ganska impopulärt om än ofrivilligt beslut.
Det var den vintern ”katastof-Karre” blev berömd och rapporterade i lokalradion om alla besvärligheter, speciellt på Österlen och Söderslätt.
(http://www.expressen.se/kvp/katastrof-k ... -i-kaoset/ )
(http://hd.se/mer/2010/02/01/karre-katas ... i-studion/ )

// Kjell N

[Lars-Gunnar]

Det stämmer att Skåne kan få vansinnigt mycket snö men det är väl mycket drivsnö också. Under andra världskriget då det var så himla kallt då körde SJ:s ånglok och fastnade i drivorna som var väldigt höga. Tog flera dagar att skotta loss det.

Med vänlig hälsning. Lars-Gunnar

[Per Thomson]

Det hände även Skåne-vintern 78/79 att tåg blev stående fastsnöade och fick evakueras.
Hemtjänsten fick hjälp av militärens bandvagnar att nå vissa äldre på landsbygden.
Själv bodde jag då i en liten by strax utanför Helsingborg, Gantofta, och min granne och jag drog upp ett skidspår på de intilliggande åkrarna på ca 3 km längd. Spåren höll sig länge och man behövde inte ödsla tid för att åka till Hallandsåsen eller Söderåsen för att få motion.

En historia som berättades för mig av min dåvarande chef vid Boliden handlade om ett vinteroväder på 60-talet. Min chef hade då ansvaret för 70-tonsekipagen som körde svavelsyra till Landskrona, på grund av det dåliga vädret hade han den aktuella morgonen avbrutit dessa transporter. Vid ett möte anlände en medarbetare från Landskrona och chefen frågade denne; kunde du ta dig hit, ja som du ser svarade medarbetaren, chefen som ibland hade en tendens att förivra sig, skyndade ut från mötesrummet och meddelade transportplaneringen att omedelbart återuppta transporterna. Efter en halvtimme knackade det på dörren till sammanträdesrummet och transportplaneraren som visade sig i dörröppningen lät meddela att; nu sitter dom fast i Glumslövsbacken. Chefen vände sig då till medarbetaren; du sa ju att du körde hit. Svaret blev: du frågade aldrig hur, jag åkte skidor.

[Anders]

På den tiden när samhället hade resurser att ta hand om sådana händelser.

Anders

[Anders Ason]

P g a av konkurrensfriheten får inte försvarets bandfordon och helikoptrar användas numer. De stjäl levebröd från företagen menas det. Men att ha monopol på alkohol går väldigt bra (ett tag till).

[herrstina-]

Är det så? I extremsituationer sitter alltså människor i strömlösa hus för att man inte får lov att använda samhällets räddningsresurser??? Det låter som ännu ett påfund från Brüssel.

Stina.

[Anders Ason]

Är det så? I extremsituationer sitter alltså människor i strömlösa hus för att man inte får lov att använda samhällets räddningsresurser??? Det låter som ännu ett påfund från Brüssel.

Stina.

I stort sett, ja. Efter en lång och krånglig beslutsväg där man nog behöver deklarera en katastrofsituation kan det gå. Det har skrivits mängder om det här och mycket tydligt blev det i Norrland när ett privat flygfjällräddningsföretag fick konkurrens av "gratis" räddningstjänst från Försvarsmakten. Samma sak med ambulansflyg i skärgårdarna. Jo, det bottnar i EUs fria marknad där staten inte får konkurrera. (Före vårt inträde fanns inte den här typen av frågor.)

[Bo Abrahamsson]

Jag slutar aldrig att förvånas.
Hälsn. Bosse

[Thomas Almen]

Det var väl samma fenomen som ställde till det vid den stora skogsbranden utanför Sala i somras. Försvaret hade väl sålt dom helikoptrar som hade kunna gjort nytta där. Istället fick man ta hit liknande maskiner från Frankrike.