Torkarmotorn,
En liten tingest som man inte funderar mycket över så länge den fungerar.
Men krånglar den, ja, då inser man hur viktig den är. De flesta chaufförer håller med mig om att torkarbladen helst bör sitta i rutans
underkant för att göra bästa nyttan. Motorn kan ju vara driven av elektricitet, vacuum eller tryckluft. Jag har stiftat bekantskap med
alla dessa varianter. De kan vara en eller två till antalet. Men var ska motorn(motorerna)sitta?
Kungl. Postverket på sin tid hade sin uppfattning klar: Motorn,(på postbussarna i äldre tid var den elektrisk), ska sitta skyddat inne i
karossen, helst på mittstolpen, och driva torkarbladen med ett utvändigt länksystem! Alltså axel genom mittstolpen.
Jag har roat mig med att titta på foton av Scania-Vabis lastbilar av typen 345, den frambyggda modell som introducerades 1935 och vars hytter
i flesta fall byggdes av Hägglunds. Motorerna var så långt jag vet alltid elektriska, men placeringen!
På somliga bilar satt den i rutans överkant, alltså tvärtemot vad jag anser vara bäst. Men, bladen var ju korta, och svepytan bör väl förstås vara
i siktfältet, de där hytterna hade stora rutor, svepytan blir då vid förarens ögon kan man tänka.
Men somliga bilköpare gillade inte detta. Några hade anammat postverkets idé med motorn på mittstolpens insida. Många föredrog bussmodellen,
dvs ett dryga decimetern långt skaft, på detta satt en fästplåt med behövliga urtag, och på plåten satt motorn. Då kom torkarbladet rätt högt upp
men svepte ändå vattnet neråt.
Extremfallet: Motorn placerad högt upp på rutans insida, axeln passerar genom en packbox monterad på glaset!
Funderingar en torr och varm dag utan ett moln i sikte.
Malte E.