Okända typer från 1941

[Kjell T]

I boken Scania-Vabis 50år i samfärdselns tjänst, 1941, finns bilder på två fordon som båda har typnummer som jag aldrig tidigare sett någonstans.
Det är en lastbil och en buss som finns på ett utvik med färgbilder i slutet av boken.
Lastbilen: Typ LT-41-BG med 4,1 meters hjulbas, specialkonstruerad för väghållningsarbeten, snöplogning o. dyl.

Bussen: Omnibuss för trafiken Jönköping-Gränna-Ödeshög, med 41 bekväma sittplatser.
SCANIA-VABIS´CHASSI: typ B-59-DG-8 med 5,9 meters hjulbas.......

Finns det någon som vet mera om dessa typbeteckningar ?

[S-V L44]

Kjell, jag känner inte till de typbeteckningar som du nämner.
Men jag kan belysa ett annat exempel.
I Björn-Eric Lindh's Scania Fordonshistoria 1891-1991 visas en bild på ett fordon som benämns som prototyp med modellbeteckningen FS24. Dessutom med sexcylindrig motor.

Scania-Vabis 360 Boggi - 1944 - S1469 - Prototyp - LR.JPG (128.95 KiB) Visad 23733 gånger

Man skall kanske ta viss information som man finner med en nypa salt.
Men bilen på bilden är (eller snarare var) registrerad som en Scania-Vabis 360 av årsmodell 1944. Dess chassinummer var 75008, vilket ligger i samma serie som F10, 2F10 samt F40.
Chassinumren för denna serie börjar enligt Scanias sammanfattande tabell på 75003.
Bilen kan ju fortfarande vara en prototyp eller förserievagn. Modellbeteckningen 360 har jag aldrig tidigare stött på, och den nämns inte heller i boken. Men det var kanske så att man inte hade bestämt den officiella modellbeteckningen när denna bil registrerades första gången.
Bilen hade en ovanligt lång hjulbas 550 cm (+ 110 cm för boggin). Hjulbasen 550 cm existerade sedan inte på serievagnarna, men om den hade gjort det så torde bilen kanske ha kallats F14 ombyggd med boggi.
Bilens historik var i alla fall sådan:
- Bilen registrerades första gången den 4/7-1944 och första ägare var Värmlands Skogsarbetsstudier i Filipstad. Bilen var som nämnts utrustad med boggi, men det står inget om fyrhjulsdrift. Motorn var ursprungligen en fyrcylindrig 110 hk bensinmotor med tillverkningsnummer 15004. Tillverkningsnumret antyder att motorn bör ha varit en B402.
- Motorn byttes ut mot en 90 hk D402 diesel med tillverkningsnummer 25520 troligen någon gång mellan 1946-47. Bilen bytte också ägare till Uddeholm AB.
- Den 31/10-1957 såldes bilen till AB Gylner i Karlstad och stod avställd några år innan den slutligen avregistrerades den 7/12-1960.

// Kjell N

[Stellan]

Det är verkligen kul att både få se och veta mer om lastbilar från den här tiden. Jag hann bara se dem som barn, och då var man lite mer "lättimponerad" av allting som var stort och rörde på sig. Idag är man lika imponerad av den tidens lastbilar, men av helt andra orsaker

En sak som jag undrar över på bilden är vad den lilla burken bredvid grillen är för något... kan det vara någon slags motorvärmare?

/Stellan

[S-V L44]

Jag noterade också burken, men har ingen aning om vad det är eller vilken funktion den skulle kunna fylla.

// Kjell N

[Stellan]

Om det var en prototyp eller förseriebil av någon modell så kan det vara vad som helst, men jag tippar på någon slags motorvärmare av den typen som kronan hade. Kanske någon annan har svaret?

/Stellan

[S-V L44]

Dessa känner jag inte till Stellan. Jag tycker att jag studerat många bilder på militärfordon från 40-talet men ännu inte hittat något liknande.
Värmdes dessa motorvärmare med sprit, eller?
När kom egentligen de elektriska motorvärmarna? Det sitter sådana på min snöslunga från 1949, men de har säkert kommit till vid något senare skede.
Vi borde kanske öppna en ny tråd specifikt för motorvärmare, kupevärmare, etc.. För det var ju inte heller självklart att kupevärmarna ingick i standardleveransen.
Jag tänker då närmast på de som var fast monterade och drogs igång först när man startat motorn. (Eller de drevs av starkström, dvs. 110 Volt på den tiden?) Det var kanske främst de som körde dieselbilar som behövde dessa för att få hygglig värme i hytten.

// Kjell N

[Stellan]

Kronans motorvärmare hade en blåslampa som eldade på det ordinarie vattensystemet till motorn, men det kan säkert militärhistorikerna berätta mer utförligt om. Tänkte att detta kanske var en ny slags värmare som gick på bensin eller någon annan vätska, ungefär som de första värmarna man hade på lastbilarnas flak.

En tråd med utvecklingen om lastbilarnas komfort och tillbehör skulle vara intressant. Eberspächer och andra brännare var ju väldigt stora i början, och gasolvärmaren som kom i mitten av -70 talet fungerade bäst på sommaren. Så det finns nog en hel del att utforska även där

En början på den militära biten av detta finns här viewtopic.php?f=31&t=4427 och det är bara att fylla på med olika minnen och kännedom om den biten

/Stellan

[Reid Hulting]

I min första nya Scania 1971, en Scania LS110S42 -70, monterades det en gasolvärmare i form av en fyrkantig metalllåda med "skorsten" på. I den satt det en brännare och en pump som värmde och cirkulerade vattnet. På ramen under flaket satt det en 20-liters gasolflaska monterad. Jag har tyvärr inget minne av om den gjorde ngn nytta.
Reid.

[Thomas Almen]

Blir lite brydd över kritiken ang. gasolvärmarna. Flera Jämtlandsbilar var utrustade med såna, å dom var allmänt ansedda som pålitligare än Ebersprächerna. Dessutom tömde dom inte batterierna lika effektivt. Enda knep jag minns var att ruska om gasolflaskan då och då. Möjligen att dom servades oftare, p.g.a klimatet.

[herrstina-]

Det fanns minst två sorters gasolvärmare, jag tror det var Primus som gjorde Reids model med skorsten den värmde vattnet och därmed även motorn. Fick dom lite kärlek då och då fungerade dom oftast.
Den andra jag känner till var thermotronvärmaren som var en liten gulorange eländig sak som sällan fungerade, ändå mer sällan exploderade dom och spred gaslukt i hytten. När den fungerade värmde den bara luften i kabinen.

Den största förtjänsten med Thermotronvärmarna var förmodligen att man oftast hade två P11 tuber på ramen, eftersom dom sällan fungerade var behovet av gas inte överdrivet stort, därför modifierades extraflaskan för att smuggla alkoholhaltiga drycker.
Numera behöver vi inte smuggla brännvin, därför finns Thermotronvärmarna inte längre.

Stina.

[färingsösoljeätare]

[S-V L44]

Jag träffade på en annan lite märklig Scania-Vabis-typ.
En bil som är benämnd L215 från 1946.
Bilens chassinummer ligger inom L20-seriens (80072) men motorn är angiven som 90 hk diesel.
Man kan ju fråga sig om det är felskrivningar, eller vad ....?

// Kjell N

[Per Thomson]

Jag fick brev från Malte Eriksson som förklarar en hel del om Scania Vabis beteckningar. Brevet ger också lite mer fakta kring fordonet på den intressanta bilden. Jag har delat upp innehållet i två inlägg.

Hallstahammar Fredag 10/2 2012
Hej Per.
Återknytande till telefonsamtal...
I forumet har nyligen framförts funderingar och undringar över företeelser som kan förefalla svårbegripliga idag, vilket de faktiskt också är. Kanhända jag kan sprida lite ljus över någon eller några av dem. De återfinnes under rubriken Scania-Vabis Historik.

För att börja med den enklaste, "Den konstiga burken" som sitter fram på skogsbilen är mycket riktigt en motorvärmare. Den är av märket Punker som marknadsfördes av Aktiebolaget Svensk Sprit och den drevs med rödsprit. Den användes på både militära och en och annan civil bil under krigsåren.
Vidare om de märkliga typbeteckningarna som Scania-Vabis använde en kort period kring 1940.
Scania-Vabis typbeteckningar under förkrigstiden var högeligen krångliga och svårförståeliga. Det blir inte lättare av att man använde en tresiffrig sidobeteck­ning som ibland benämnes "skylt". Det är ingen egentlig typbeteckning utan den talar om vad lastbilen ifråga har för totalvikt. En del bilbesiktningsmän gjorde det lättare för sig genom att skriva in detta värde som biltyp i registreringshandling­arna. Ibland skrev man in motortypen som biltyp. Det var också enkelt, men kan vara förvirrande för sentida forskare. Kanhända hade man planer på att byta ut det tidigare beteckningssystemet mot ett enklare och mer logiskt. (Min hypotes!)

De nya beteckningarna användes på en del fordon och i trycksaker vid krigstidens början. Det är några exempel på dessa som efterfrågas i forumet, och de vill jag tolka på följande sätt:

LT-41-BG.
Lika med Lastbil Tipp 4,1 meters hjulbas Bensin/gengasmotor. Alltså en gengaskonverterad bensinmotor.

Bussen i exemplet: B-59-DG-8.
Vilket blir busschassi 5,9 meters hjulbas. Diesel/gengasmotor med åtta cylindrar. Denna buss var väl inte så typisk, eftersom den mig veterligen bara byggdes i ett exemplar. Den hade den nya enhetsmotorn, eller som den ibland kallas, Royal-motorn.


Produktionen av fordon under krigsåren åsattes de gamla beteckningarna. En annan egenhet från förkrigstiden var att motor och chassie hade samma nr.
Efter kriget, eller egentligen med efterkrigsmodellerna, kom det nya logiska och lättförståeliga beteckningar som veteranbilisterna väl känner till: Serie­beteckningarna L10 F10 B10 L20 LS20 B20 o.s.v.

[Per Thomson]

Maltes brev del 2:

Den experimentbil som finns beskriven och avbildad i forumet var en tid planerad att heta FS 24. Det kan antagas att F:et skulle stå för fyrhjulsdrift och S:et för stödaxel. Sifferkombinationen 24 kan utläsas som att den skulle ha sexcylindrig motor, jämför med chassityperna L20 och den något senare LS20. Intressant är att man blandat in 1930-talsbeteckningen 360, detta betyder att bilen har elva tons totalvikt.

Någon sexcylindrig variant togs aldrig upp i produktion, anledning okänd. Projektet lades ner, men broschyrer hade redan tryckts upp. Den bil som broschyrerna visade upp var dock klart mer standardbetonad, och egentligen en sexcylindrig variant av F11 och F12. Prov- eller experimentbilen på bilden fick nog aldrig någon annan motor än den fyrcylindriga. Men som det berättas i texten byttes bensinmotorn ut mot en D402.

Bilen kunde skifta mellan bankar med stolpar eller lastflak, ett minst sagt långt flak. Att bilen byggdes så exceptionellt lång var kanhända betingat av virket som avsågs att köras på den. Det ingick också i projektet att den skulle dra en tvåaxlig vagn, vilket den ju faktiskt gör på bilden. Den tänkta vagnen var en avancerad sak där man skulle kunna flytta dragstången till släpets andra ände och sålunda slippa problemet med att vända släpet i skogen! Uddeholmsbolaget tog över bilen 1947.
Släpvagnskopplingen var av s.k. Polhemstyp som gärna användes av Postverket i Värmland, men i övrigt rätt okänd.

Gylners, som var Scania-Vabis återförsäljare i Karlstad tog tydligen bilen i inbyte, men lyckades aldrig hitta en köpare till denna udda bil. Den skrotades
1960.

Malte E.

[Kjell T]

Det var intressanta svar på gåtan!