Körning på östeuropa börjar med DDR

[Stellan]

Per, du får titta in i stasiarkivet och kolla vad de har skrivit om dig nästa gång du har vägarna förbi östra Tyskland

Skillnaden mellan DDR och Tjeckoslovakien tyckte jag var väldigt stor. Östtyskarna vill som sagt väldigt gärna visa sin makt och vifta med sina vapen. De var väldigt provocerande också, och ville gärna ställa frågor som man måste svara rätt på. Om man svarade fel så kunde det bli tullkontroll någon timma till.

Tjeckerna däremot tyckte jag var väldigt trevliga och tog jobbet för vad det var. Fick de bara en pilsner eller ett paket cigaretter så gick det mesta bra. Jag var ner en extraresa till Jugoslavien i slutet av -80 talet med en kompis bil, så jag hade ju inte riktigt koll på vad han hade i bilen. När en av tullarna hittade en liten ask med tops (tror jag att de heter), så tog han upp några stycken och "konfiskerade" dem. Han skulle ha dem till sin lilla dotter, och tops fanns tydligen inte där. När jag sade att han kunde ta hela lådan så var han till och med tacksam...och klareringen gick mycket smidigt

Jugoslaverna var också väldigt heta med att vifta med vapen och visa sin makt, men det får vi ta när vi kommer längre ner i Europa

/Stellan

[Reid Hulting]

Ja på östsidan fanns det verkligen grader i helvetet. Från DDR:s vapenviftande olika sorters poliser till Ungerska tjänstemän som kunde upplevas avsevärt mänskligare.
Reid.

[Per Thomson]

Ja Stellan, du har rätt, en viss tid före 68 (invasionen i Teckoslovakien i augusti) var de även Tjeckiska gränspolisen lite sjuka i huvudet men ett halvår innan blev de till och med lite vänliga och ställde en och annan fråga om hur det var att leva i Skandinavien. Det var väldigt tydligt att något var på gång.

Vid min sista resa innan sovjet-ockupaktionen av Tjeckoslovakien skulle jag lasta i staden Ostrava och ta återväg med den då nya färjeförbindelsen Svinoyustsheviche (ursäkta stavning) i Polen till Ystad. Väl lastad och lämnad Teckoslovakien nekades jag att komma in i Polen. Efter en halv dags förhandlande förstod jag att något större var i antågande, jag skulle hindras att se förstärkningarna på den polska sidan innan invasionen skulle ske någon dag senare.

Det blev att skaffa nya transitdokument för att åter fara genom Tjeckoslovakien, nu med transitgods (från vilket land?) och DDR med en omväg på nära 500 km.

Jag har flera av sådana här "tok-historier" i minne men jag glömmer dom inte, på nått vis borde nuvarande statsvetare och politiker bringas i insikt hur det verkligen förhöll sig alldeles i närhet av vårt oskuldsfulla Skandinavien. Hade de förstått eller insett historien hade nog mycket varit annorlunda idag.

[Skandinaven]

Ja Per,- det var en trist och grå tid, som jag altid minns Warnemünde, grå och trist, lukten av kul och annat bränsle, mycket fattige och unnertryckte menniskor, väldig räd och bange för STASI,- så berättningen med förhöret er korrekt.
Första gången jag kjörde alene ut av Warnemünde, då kjörte jag ensam och glemte vägen, men då gick inte många sekunder, förend polisen var der och förklarede den riktiga vägen til transitruten.
/Skandinaven

[Per Thomson]

Ja, den händelsen känner jag gott till, och i värsta fall blev det förhör och försening några timmar. Så till slut lärde man sig den rätta vägen

[Reid Hulting]

Ja Stellan, du har rätt, en viss tid före 68 (invasionen i Teckoslovakien i augusti) var de även Tjeckiska gränspolisen lite sjuka i huvudet men ett halvår innan blev de till och med lite vänliga och ställde en och annan fråga om hur det var att leva i Skandinavien. Det var väldigt tydligt att något var på gång.

Vid min sista resa innan sovjet-ockupaktionen av Tjeckoslovakien skulle jag lasta i staden Ostrava och ta återväg med den då nya färjeförbindelsen Svinoyustsheviche (ursäkta stavning) i Polen till Ystad. Väl lastad och lämnad Teckoslovakien nekades jag att komma in i Polen. Efter en halv dags förhandlande förstod jag att något större var i antågande, jag skulle hindras att se förstärkningarna på den polska sidan innan invasionen skulle ske någon dag senare.

Det blev att skaffa nya transitdokument för att åter fara genom Tjeckoslovakien, nu med transitgods (från vilket land?) och DDR med en omväg på nära 500 km.

Jag har flera av sådana här "tok-historier" i minne men jag glömmer dom inte, på nått vis borde nuvarande statsvetare och politiker bringas i insikt hur det verkligen förhöll sig alldeles i närhet av vårt oskuldsfulla Skandinavien. Hade de förstått eller insett historien hade nog mycket varit annorlunda idag.

Ja, men undrar om inte våra egna och EU-myndigheterna, efter järnridåns fall, fick en hel del insyn i forna öststaters regelverk m.m. och på så vis fick en hel del idéer om att hur hålla koll på oss medborgare.
Reid.

[Skandinaven]

Vägskylt från DDR perioden, om man bara skulle transit igennom DDR, eller vidare til et av dom andre östlandene.

vejskilt fra DDR perioden.jpg (57.95 KiB) Visad 37230 gånger

[Skandinaven]

Det var söndag över middag, på en sommardag. Vi kjörte ind på rasten, inte så långt från Berlin. Vi var nogle danska kompisar, nogle skulle vidare imot mellanösten och andre kanske til Gräkenland å då var der os, då bara kjörde transit, for åke ind i Hof, tilsammans med nogle svenska kompisar från Kontinent Transport och Gert Ohlsson, samt et bil & släp från Varbergs Biltransport.
Vi skal alla ihop have lunch, så vi öppner kylskåp å börjar äta. Snart kommer flera och flere familjer i deres Trabant, dom kjörer såondagstur i den bil, som dom alla har ventat över 10 år på at öpnå tilladelse til å kjöpa. Familjerna stimler intrasserade sammen, för å titta på de nordiska lastvagnar, med plysinredning och annat, - hur man kann have kylskåp på sidan av en lastvagn å hvad vi äter av mat, . . ..det glemmer jag aldrig, stakkels folk, tänker man, så jag drar ut en par glass från fryseran i kylskåpet å giver til et par pojker. Dom fatter inte, hur man kann have kyl och frysskåp på bilen igjenn.
Vi havde liknande många upplevelsar i denna perioden, hver gång vi kjörte igjenneom DDR,- f.eks. om vi kjörde Carlsberg / Tuborg dåseöl til dom store Aldicentraler, då händte det ochså vi kjörte til vestberlin. Et helvede igjennom alt det kontrol, först på Helmstedt gräns från vesttyskland å då igjen, da vi ankom vestberlin. Om man checker retur igjen, från vestberlin och vestlig retning imot Hamburg, då noterar DDR tullen präcis avgång från vestberlin, å dom vet någonlunde hvilken tid man vil ankomme på Helmsted igjen. Men denna dagen var jag en liten trät och skulle först laste igjen nästa dag, ergo kjörde jag in på en P-plåts å tog et napp i sovhytten på 3 timer.
På tiden jag ankom til Helmsted gräns igjen, då skulle jag i förhör, hvad jag havde företaget mig i alla dom timer, . . . . . . hmmmm, komplet idioter tänkte jag,¨for man inte sova liten på turen ???
Om man stannade ud på kvällen och ville sova, då var det forbudt at stanna och sova utan positionsljus på hela ekipagen, å motoren för inte arbejde,- ellers kommer två polismen och knacker på dören, . . . .
/Skandinaven

intertank intershop.jpg (100.2 KiB) Visad 37224 gånger

[Stellan]

Jag råkade ut för något liknande när jag väntade på färjan i Saßnitz på väg hem en gång. Man fick inte köra in på hamnområdet, utan alla fick köa på gatorna i stan. Alldeles utanför grindarna låg det ett lite café, så varför inte göra ett besök där tänkte jag. Men...självklart var det stängt, som allt annat. Då kom det ett par chaufförer från Deutrans i samma ärende, och blev också lite besvikna. Inga problem tyckte jag...jag bjuder på kaffe. Kliver upp i hytten och laddar bryggaren, och mina östtyska kollegor undrar varför jag inte tar fram gasolköket. Och när jag trycker på strömbrytaren så blir det stora ögon...laga kaffe med en elektrisk bryggare, de var helt fascinerade

När vi hade språkat en stund så undrade de var min kollega var. Njae sade jag, jag är ensam...vilket de hade lite svårt att tro. Kanske min oskuldsfulla och ungdomliga framtoning medverkade till det . Att jag hade varit ensam chaufför och varit ända nere i Bitola, södra Makedonien, hade de ännu svårare att tro,

Själva skulle de till Älmhult och lossa, för att sedan åka till Örebro och lasta. Två man och en hel vecka för den resan, ganska makligt tyckte jag

/Stellan

[Sudde52]

Min första (och enda) utlandsresa gick 1978 till forna DDR, vi hade fått uppdraget av ABV att leverera en betongstomme till ett Intershop vid Marienhe mellan Rostock och Warnemunde. En del skickades på järnvägsvagnar men vi fick var sitt lass ner för att kunna lossa vagnarna, det var en liten bit emellan. Var där nere ca en vecka som innebar "äventyr" med t ex besök i snabbköpsaffärer (vi trodde alla som köade utanför skulle panta flaskor, i verkligheten väntade dom på en korg att handla i) vilket resulterade i kraftiga protester från både kunder och personal när vi med svenskt mått mätt hämtade våra varor i handen och gick till kassan...restaurangbesök innebar också köande för att vänta på ett ledigt bord (vilket kunde elimineras med en svensk 50krsedel varvid hovmästaren bedömde att några stackars Östtyskar hade ätit färdigt)mm mm...När jag skulle åka hem igen en fredagseftermiddag råkade jag ut för att innan Stralsund stod en vägvisare som till höger visade "Transit Stralsund", naturligtvis svänger man höger och hamnar på en bondgård en bit från vägen. Paniken ökade, man hade ju hört historier från mera erfarna förare om hårda nypor... Två äldre damer stod på ladugårdsplanen, Sudde med sin allra bästa skoltyska skulle göra sej förstådd: Können sie mir der väg to Sazznitz sage?? Svaret jag fick kunde jag tyda till att vägvisaren var"falz" och att det var bara att åka ut igen och fortsätta som inget hade hänt... Pulsen hade ökat avsevärt under besöket på bondgården så när jag kom fram till Stralsund kopplade man väl av lite- med påföljd att jag höll på att köra över en kvinnlig "politi" som höll på att reda ut en kollision mellan två Trabanter i en korsning Resten av resan till Sazznitz gick dock bra, förutom att när man skulle ner till färjan så var det inte någon kö utan jag hamnade ju precis utanför tullen med påföljd att tullarna vinkade in mej på området direkt. Hade tänkt att spendera dom sista slantarna från den "Tagesgeld" vi hade erhållit under vistelsen men det hann jag inte... Fick gå in på tullen och deponera 17 östtyska mark hos flickorna som satt där, dom tyckte jag kunde ha gett bort slantarna till killarna på plattan, men vem vågade ens tänka tanken när man var så nära färjan hem??? Sedvanlig undersökning med hund i hytten, ståltråd i tankarna, ficklampa under trailern så var man genom nålsögat och kunde pusta ut!! Mottagandet i Trelleborg hos svenska tullen är en dråplig historia i sej, men det får vi ta en annan gång...

[herrstina-]

Man kan tycka vad man vill om kommunisterna, men dom behövde ingen data för att hålla koll på saker och ting.
Senvintern 1977 skulle jag till Tjecko och fixa en växellåda på en Scania 140, planetväxeln hade exploderat när killen som körde växlade ner vid en järnvägsövergång vilket resulterade i att bilen blev stående över spåret. Järnvägsövergångar i Tjecko på den tiden var kusligt dåliga och passerades mycket försiktigt för att axlarna på ekipaget inte skulle ramla av.
Haveristen bogserades av spåret med en lokal Tatra innan nästa ånglok skulle passera så ingen vidare olycka inträffade.

Jag lastade en Ford Taunus full med planetväxlar och diverse reservdelar och verktyg, och for iväg mot Tjecko. Normalt skulle visumansökan lämnas på ambasaden och visumet hämtas där, en procedur på runt en vecka, tid som inte fanns i detta fallet.
Jag tog med pass och extra passfoto för att försöka blidka tullpolisen för att få tillfälligt visum i Tjecko, ett av problemen var att jag inte visste exakt var bilen fanns. Mina besked var att köra från Teplice mot Prag så skulle jag hitta bilen.

Jag passerade DDR och kom till Cinovec där jag lätt nervös skulle försöka komma in i det heliga landet Tjeckoslovakien, det blev såklart nobben direkt, dom kunde inte förstå hur man kunde vara så djävla dum och åka dit utan visum, eftersom jag inte visste vart jag skulle kunde dom inte utfärda något tillfälligt visum så deras förslag var att åka hem till Sverige och fixa visum, sen var jag välkommen igen!

När alla på expeditionen förklarat ungefär samma sak försvann en herre för att kontakta någon med högre befattning som slutligen skulle avgöra mitt öde. Efter mindre än fem minuter var han tillbaka, då hade han exakt besked på var bilen fanns och därmed kunde ett tillfälligt visum utfärdas och jag fick lov att fortsätta färden. Bilen fanns i en liten by som heter Nova Vez.

Växellådan blev reparerad och bilen kunde fortsätta till Österrike.

Någon tid efter detta slutade den här 140.an sina dagar i Tjecko, den var då på väg hem från Österrike, med stålrör om jag minns rätt, när det plötsligt började brinna runt motorn. Chauffören (som då var 17 år och hade kört en tid på öst och lyckats övertyga alla konstaplar att hans ID-kort var ett äkta svenskt körkort) valde att hoppa ur bilen när lågorna kom upp runt växelspaken, av någon anledning stannade farkosten efter ett par hundra meter, mitt på vägen.
Allt som kunde brinna i och under hytten var borta, i övrigt var bilen ganska intakt, släpen var oskadad.

En liten bärgningsbil i form av Volvo N7 skickades från Sverige för att bärga hem åket och den unge föraren. Killen som körde bärgaren brydde sig inte om att koppla några bromsar, han räknade väl inte med att komma upp i så hög hastighet att bromsar skulle behövas.
Under färden norrut dök plötsligt en rejäl utförsbacke upp, den var inte så lång men brant, belagd med kullersten och slutade i en skarp högersväng där det även fanns en liten bondgård.
När dom kommit en bit ner i backen tyckte den fortfarande 17- årige chauffören att det började gå väl fort och eftersom han hade en viss vana hoppade han ur bärgaren, killen som körde bärgaren började nu inse att det hade varit klokt att koppla bromsarna, åtminstonde på släpet.Alltså hoppade även han!
Bärgaren, den utbrända bilen, släpen och 25 ton stålrör hamnade i köket på den lilla bondgården i svängen!

Nu rekvirerades två bärgningsbilar från Sverige, en till bärgaren och en till den utbrända Scanian.
Scanian blev aldrig reparerad, om jag minns rätt blev det aldrig bärgare av den lilla N 7.an heller.

Stina.

[Skandinaven]

Der finns en helt eksakt förklaring på, hvorfor alla biler från det forna sovjet / östbloklandene, altid kjörde med två mand på bilen.
Det var ganske enkelt et förlangende, påbud om ni vil, från myndigheterna side, bare så chaufföran inte skulle hitta på å hoppa av til vesten.
Om det var en bil från Deutrans - sovtransauto - Hungarocamion, eller Pekaes, då fanns altid en kommisär i bilen. Tänk säg, leve två mand i många dager tilsammans i en IFA - Liaz, eller russisk KAMAZ, . .. .

kun for vesteuropaere.jpg (59.35 KiB) Visad 37159 gånger

[Skandinaven]

Sudde;- kun med kurv, . . .

kun med kurv.jpg (51.83 KiB) Visad 37159 gånger

[Skandinaven]

Ofte var det STASI folk der passede butikken

betaling bara med vestlig valuta.jpg (66.8 KiB) Visad 37159 gånger

[Skandinaven]

fint sortiment.jpg (65.14 KiB) Visad 37159 gånger