veteranlastbilar.se

Att konsultera de olika varianterna av sammanställda uppgifter i böcker såsom t.ex. "Bilkalendern", "Vems är Bilen", "Vem Äger Bilen", etc. kan i bästa fall ge vissa knapphändiga upplysningar om fordon, men framförallt om dess ägare.
Personligen äger jag bara två slitna "Bilkalendrar" från mitten av 1950-talet, den ena omfattar Malmöhus län och den andra Gävleborgs län och Västernorrlands län, men min uppfattning är att det är betydligt bättre att ge sig på datakällan direkt, dvs. att besöka eller konsultera berört Landsarkiv för att ta del av de verkliga registreringshandlingarna. Då får man ju även reda på t.ex. chassi-/motornummer, vikter, motordata, övriga ägare och om fordonet varit eller blivit registrerat i ett annat län, osv..

Genomgång av ett väldigt stort antal registreringshandlingar i de sydliga länen visar att lastbilar och bussar oftast bytte ägare lite mer sällan än personbilar, men ändå tämligen ofta.
Personbilar bytte generellt sett ägare (och ibland också län) betydligt oftare, i vissa fall nästan "lika ofta som man byter skjortan", så informationen i de skrivna böckerna behöver inte vara aktuell.
Uppgifter om en viss bil kan t.o.m. saknas helt i en enskild bok eller ha en ägare som man kanske inte "förväntade sig" att finna.
Detta beror i första hand på tidpunkten för deadline inför pressläggningen.
Det är i så fall säkrast att konsultera tre olika årgångar av berörd bok.
Böckerna bör f.ö. troligen finnas att bläddra i på större och välsorterade bibliotek.

De tidigare motsvarigheterna till Bilkalendern hette "Vem Äger Bilen" och "Vems Är Bilen".
Båda bilderna nedan kommer från sökning på nätet men jag ingen årtalsangivelse (säkert mitten av/sent 1920-tal) och minns inte vilka hemsidor som jag "knyckte" bilderna från.

Omslagsbilden visar ytterpärmen för Jämtlands län.


Ett exempel från Hallands län med fordons- och ägaruppgifter.
Notera att lastbilarna markerats separat. Notera också bilmärket längst ned.


// Kjell N

Bilkalendern eller motsvarande kan vara bra att ge en ledtråd till fabrikat och årsmodell. I alla fall de senare åren (ca 55) gav den informationen.

Personligen har jag en bunt med registreringsnummer från trafiktillståndskort utan något mer att gå på förutom en maxlast.
Hoppas att jag hinner få fram mer på dessa innan jag plockar ner registreringsplåten och låser tanklocket för gott.

Lägger man på Riksarkivets hemsida in en förfrågan till Landsarkivet/-en kräver de både fabrikat och årsmodell i formuläret.
Det bästa är att ge dem så mycket info som möjligt. De tar många gånger betalt för engagemanget, lite beroende på vilket Landsarkiv. Den första kvarten kostar ju nu mer 225 kronor. En höjning från tidigare 150 kronor som redan det var kännbart. Men kanske vill de hålla borta okynnesförfrågningar. Men vem tusan frågar om ett gammalt registreringsnummer bara för att jäklas. Alla lär ju ha ett syfte med det hela.

Inte nog med det. Göteborg har dessutom låst in fordonskorten för allmänheten i personlig närvaro då tydligen någon "croupier" tidigare har levt fan bland lådorna.

Bo Norvinge skrev:

Lägger man på Riksarkivets hemsida in en förfrågan till Landsarkivet/-en kräver de både fabrikat och årsmodell i formuläret.

En anledning till detta är att det i väldigt många fall finns mellan 10 och 15 stycken olika fordon (bilar, lastbilar och bussar) som kan ha haft samma registreringsnummer.
Därtill skall man lägga motorcyklar, traktorer och släp som också kunde ha samma nummer samtidigt.
Eftersom motorcyklar bytte ägare väldigt ofta kan det finnas kanske uppemot 20 olika fordon som hade ett och samma registreringsnummer, visserligen inte samtidigt, men det var i princip standard att det fanns fyra olika fordonsslag på samma registreringsnummer samtidigt, dvs. en personbil/lastbil/buss, en motorcykel, en traktor och ett släp. Handlingarna var insorterade i olika fordonsslag och därmed gick det att skilja på dem.
Inte förrän vid reformen som infördes 1972 fick varje fordonsslag ett unikt registreringsnummer.

Motorcyklar och automobiler (PB/LB/Buss) blev registreringspliktiga samtidigt, redan 1907.
Traktorer blev registreringspliktiga 1952.
Släpvagnar blev registreringspliktiga någon gång på 1930-talet, och då menar jag släpets egna registreringsnummer som satt på släpets framdel. Baktill hade släpet alltid dragfordonets registreringsnummer.

Jag har exempel på både T-Fordar och Volkswagen var det ibland finns tre-fyra olika fordon med samma registreringsnummer och i princip samma årsmodell. Detta beror till stor del på av- och påregistreringar i samband med att fordon flyttades mellan olika län.
Till saken hör också att fordonet nästan alltid före 2:a världskriget förlorade sitt registreringsnummer i samband med avställning. Jag har exempel på att en och samma T-Ford hade fyra olika registreringsnummer trots att ägaren hela tiden var samma person. Efter 2:a världskriget fick fordonet bara vara avställt i max 3 år, därefter fanns det risk att man plockade bort registreringsnumret och tilldelade det till ett annat fordon.
Vissa län tillämpar arkivering baserat på avregistrering, andra samlar allt i en enda följd, andra särskiljer på fordonsslagen, m.m..

Så arkiven kan vara ganska komplicerade att söka i om man inte har mer uppgifter än ett registreringsnummer.

Bo Norvinge skrev vidare:

Inte nog med det. Göteborg har dessutom låst in fordonskorten för allmänheten i personlig närvaro då tydligen någon "croupier" tidigare har levt fan bland lådorna.

Jag har själv fått fram kartonger med en otrolig röra bland handlingarna, och det är sorgligt att se hur dåligt vissa individer uppför sig.
Trots att jag har bilder på vissa fordon var registreringsnumret framgår klart och tydligt så har jag inte lyckats finna någon registreringshandling.
Landsarkivet skyller främst på tre orsaker:
1. Någon individ har stulit handlingen. Detta har man främst observerat bland motorcyklar.
2. Felsortering av länsstyrelsens personal vid tiden för arkivering så att handlingen hamnat i fel kartong.
3. Felsortering antingen av landsarkivets personal eller besökare i samband med sökningar. Därför lämnar man idag endast ut max två kartonger per besökare.

Felsorteringar har jag uppmärksammat ganska ofta. Det kan röra sig om t.ex. handlingar från N-län som hamnat i M-län, eller att en siffra läst av fel så att handlingen hamnat i fel kartong eller på en felaktig plats i kartongen.
Allt det här uppmärksammar man endast om man systematiskt söker igenom arkivet.
Till dags dato har jag nog gått igen en kvarts miljon handlingar som jag också har fotograferat av.
Syftet är att hjälpa Landsarkivet och försöka skapa en bättre sökbar databas baserad på andra uppgifter än registreringsnumret.

Det hela började med att jag ville veta vilka lastbilar min far hade mellan 1938 då han köpte sitt åkeri till den första lastbilen jag själv minns, en 1950-års Scania skakfyra (och därefter två International Harvester).
Jag hade ingen mer information mer än att farsan någon gång på 60-talet hade sagt när jag frågade honom att han hade haft ett par Volvo, en Dodge och en Fargo innan Scanian.
Jag hade då inte lyckats få fram några registreringsnummer, men efter ett tips från Bo Norvinge för något år sedan så hittade jag arkiven med trafiktillstånd som mycket riktigt angav registreringsnummer.
Sedan har jag också lyckats få fram ytterligare fem lastbilar som fanns i åkeriet mellan 1920 och 1936.
Nu saknar jag bara uppgifter på ett par bilar som ägdes av farsans efterträdare sedan han sålde åkeriet 1969.

// Kjell N

Ett "aber" med åtminstone senare års upplagor av Bilkalendern var att avställda fordon inte var med i böckerna.

// Kjell N

Här är några exempel på riktigt gamla landstäckande register från åren mellan 1907 och 1925 som går att köpa i PDF-format.
De finns också att betitta på åtminstone Arkivcentrum Syd (Landsarkivet) i Lund.
Jag minns idag inte om filerna låg på Landsarkivets eller Riksarkivets hemsida.
Om de ligger på Riksarkivets hemsida bör de finnas tillgängliga på samtliga Landsarkiv.



Jag fick en prisuppgift av arkivarien, men kommer inte ihåg vad de kostade per styck. Personligen tycker jag dock inte att filerna är värda att investera i vilket arkivarien höll med om.
Ursäkta de dåliga bilderna som jag lagt upp här, men de är tagna direkt mot dataskärmen på arkivet för ett par år sedan.

// Kjell N

Har själv CD:n och tycker den är bra för att få ett första "intryck" eller få bekräftat ett osäkert nummer.
PDF:erna är dessutom sökbara så man kan slå in ett namn eller nummer i sökrutan.

199 kronor kostar skivan på http://www.obdr.se/webshop.html.
Och det är ändå en lägre summa än vad vissa Landsarkiv tar för upp till en kvarts sökning bland hyllorna.