veteranlastbilar.se

Någon som vet mer om denna bil?



Bilden är tagen i Staffanstorp i augusti 1993 när jag flyttade till USA.
Färgsättning är väl Svenska Lastbils AB eller snarare Svelast som de borde heta vid tiden, men eftersom det inte står något på dörrsidan var den kanske redan avyttrad?
Flyttransporten hanterades av Kungsholms i Malmö, men containerskeppningen kan mycket väl ha skett via Göteborg.

// Kjell N

Mycket riktigt så var det Svelast som hade denna och ytterligare några Iveco TurboStar varav en på sin tid ovanlig gasbil.
Iveco FIAT som Anders nämner från filmen Klippet var en modell som Grandiesel tog in de första åren under 80-talet innan företaget gick i konkurs.

Här var det istället Iveco Sweden som marknadsförde TurboStar, tror det var från 1990.
Denna 260.36 kan ha varit den som stod i Ivecos monter på Lastbil 90.
Svelastdekalerna satt på sovhyttsdelen.

Var det inte så att bilarna som Grandiesel importerade hette FIAT? Exakt när IVECOgruppen bildades minns jag inte men jag har ägt en IVECO Turbostar -87, den såldes ny av IVECO i Arlöv. Vi övertog bilen och anställde killen när hans pengar tog slut efter en rad av konkurser hos hans uppdragsgivare.

Vår bil hade en hiskelig V8 på 420 hästar, vilket var mycket på den tiden. Jag gillade faktiskt bilen, när man väl kom in i hytten som hade väldigt små öppningar (dörrar och fönster) åkte man både tyst och komfortabelt.
Varvade man och skulle lyssna på vrålet var den törstig men körde man som det var tänkt var den ganska billig i drift. Stark som en oxe var den naturligtvis.

Nackdelen med bilarna var naturligtvis tillgången på service och reservdelar, dessutom rostade dom något alldeles fruktansvärt. Bilarna hade liksom FORD.s Transcontinental kilbromsar, en alldeles lysande konstruktion. Om man tog sig tid att synka backarna, klart överlägsen andra trumbromskoncept och skivbroms.

Stina.

Har vi några av våra skickliga tabellakrobater som kan reda ut hur många som kan finnas kvar i regget?

Tyvärr tror jag inte att det är särskilt många. Dom rostade som sagt ganska friskt.

Stina.

Iveco kom till redan 1975 då Fiat och Klöckner-Humboldt-Deutz gick samman.
Dröjde däremot ett tag innan "Iveco" fick en mer framträdande placering i fronten.

Turbostaren är visst rätt gammal.
De första levererades i slutet av 1984 men premiärvisades i Sverige under Lastbil 85.
Minns att de hade en imponerande cylindervolym på 17 liter.

Lyssna på Finn Jensens TurboStar längre fram i filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=Dgq4gGo32LM

Säkert finns Turbostarar kvar och kanske till och med någon gamal 170.
Ta t.ex Bedford TM som fanns i tre exemplar här. Två och en halv finns kvar.

Jaha, när går nästa race ?

Reid.

Det visade sig att jag själv hade kollat upp Iveco:n på mina bilder med regnumret OHT002 redan i augusti 2005. Det hade jag faktiskt glömt.
Enligt Transportstyrelsen var första registrering av lastbilen gjord den 13/6-1989.
Den blev avregistrerad den 23/3-1999 av Lindana i Stockholm AB.
Bilens chassinummer var M1VPJ001154581.
Möjligen var bilen "dekaltrimmad" vid fototillfället 1993 eftersom Transportstyrelsen angav modellbeteckningen som 190-36 PT, men det står 260-36 på dörren.

// Kjell N

Det gick en Iveco timmerbil hemma nåt år på sent 80-tal. Var visst väldigt gokörd i skogen, men kvalitén och servicenätet lämnade väl en del övrigt att önska.

S-V L44 skrev:....Möjligen var bilen "dekaltrimmad" vid fototillfället 1993 eftersom Transportstyrelsen angav modellbeteckningen som 190-36 PT, men det står 260-36 på dörren.
// Kjell N

Undrar om Transportstyrelsen snurrat till det eller kanske snarare generalagenten.
Har för mig att 190-36 och 190-42 var 4x2.
De första siffrorna för totalvikten (-0) och de sista siffrorna för hästkrafter (+0).

Här är förresten bilden på Ivecon (märkt 260-36) på Lastbil 89, alltså inte Lastbil 90 som jag trodde.
Säkert den som flyttade din container. Rostfri pipa stod verkligen inte på Svelast lista över fordonsutrustning.

Det var så att Iveco tillverkade inga boggibilar för den nordiska marknaden.Löpaxlen monterades i Danmark och var en Finsk axel,så därför står det 190-42 i registret dom kom ju till sverige som 4x2 bilar. 260-42 och 260-48 emblemen eftermonterades vid leverans. Mvh pontus

Visst tusan, det låter bekant.
Käjs is resolved!

Det som herrstina skriver om IVECO är de första positiva kommentarerna jag läst eller hört vad gäller bilmärket. Det blir kanske lätt fel när vi i Norden har två märken som har stora marknadsandelar.

Jag har precis som de flesta andra växt upp i en miljö där allt som handlade om lastbilar var synonymt med SCANIA/VOLVO, skillnaden var kanske att det även fanns bussar i hemmet.
När det gällde bussar fanns det egentligen två kategorier, svenska chassier med finska karosser, eller tysktillverkade bussar från mer specialiserade tillverkare. Då var det motorer från Benz eller Henschel, transmissionsdelarna stod ZF, Henschel eller Benz för.

Erfarenheten visade ganska snart att grejorna från Tyskland inte krånglade mer än våra inhemska, alla konstruktioner har sina fel och brister, den springande punkten är vad det kostar att hålla liv i grejorna.

Det här kan vara en anledning till att jag har en lite udda inställning till uddamärken idag.

När det gäller lastbilar har våra inhemska märken av naturliga skäl haft lite lättare för att tillgodose marknaden med material som varit mer lämpat för våra förhållanden, både vad gäller tågvikt och klimat. Ett exempel är tex att våra bilar tidigt hade mestadels mässingsförskruvningar för att koppla ihop stålrören innan dom ersattes av plastslang, utländska tillverkare använde stålförskruvningar även sedan plastslangarna gjort sitt intåg, alla vet väl att stål rostar mer än mässing?

Numera har de flesta tillverkare anpassat sig till verkligheten och produkterna är ganska likställda.

Skillnaderna i serviceställena minskar också mellan märkena, våra svenska märken lägger ner verkstäder av ekonomiska skäl, samtidigt som importmärkena slår upp portarna till nya ställen av konkurransskäl. Det lär inte dröja länge förrän de större märkena är någorlunda jämnbördiga där.

Mycket av kritiken när det gäller importmärkena grundas på okunnighet, de som är mest kritiska skulle aldrig få för sig att prova något nytt och därigenom riskera att få en ny bild av verkligheten.

Pengarna blir allt viktigare i vår vardag och det är farligt att låsa sig allt för starkt till en unik leverantör. Det som är sant idag är lögn i morgon. Jag ser det inte som omöjligt att tex. Volvo återigen kommer att producera användbart material i framtiden.

Det viktiga är att testa lite av varje och ta in information så att man kan bilda sig en uppfattning om vad som händer på marknaden.

Stina.