veteranlastbilar.se

Under senare år har jag besökt Landsarkivet i Lund ett flertal gånger.
Landsarkivet ligger mindre än 10 km från min bostad så det är ganska enkelt att ta sig dit för täta och korta besök.
Jag har en längre tid haft en ambition att försöka föra in samtliga lastbilar som funnits i Malmöhus län i en databas (och i förlängningen även i Kristianstads län, Hallands län och Blekinge län) för att underlätta för mig och andra att kunna identifiera bilar på gamla foton.
En databas ungefär som Svensk Busshistoria – Bussdatabasen på nätet ( http://www.svenskbusshistoria.se/asp/ ).
Som synes i tråden viewtopic.php?f=1&t=6592 var antalet fordon i Sverige (naturligtvis lastbilar inkluderat) ganska lågt under föregående seklets tidiga dekader, men successivt har en kraftig ökning av fordonsbeståndet skett.
Så ju nyare information man söker, desto större blir naturligtvis sökomfattningen.
Därför är det nog svårt eller näst intill omöjligt för en enskild individ att försöka sig på att dokumentera ALLA fordon som registrerats i ett län/landskap efter 2:a världskriget. Detta beror på att man år 1942 införde en ny typ av registreringshandling som hängde med ända till 1972. Och antalet fordon under denna 30-årsperiod som fanns i Sverige är ju mångdubbelt större än det antal som fanns i landet före 2:a världskrigets slut.
En annan anledning till mina besök på Landsarkivet har varit att försöka samla in information om min fars åkeri för att kunna författa en sammanfattande historik som sträcker sig från tidigt 1930-tal till början av 1970-talet. I samband med detta sökande upptäckte jag också många bekanta namn rörande min fars åkarkollegor. Namn som man minns från sin barndom, och då kunde man lika gärna utvidga insamling av information till att ta reda på alla dessa åkares fordon också, och sedan träffade man ju på alla fordon som hade haft hemvist i den lila byn man föddes i, osv., osv., så spinner karusellen vidare ……..

Under mina besök i arkivet har jag därmed fotograferat av registreringshandlingarna för samtliga lätta och tunga lastbilar som var registrerade i Malmöhus län under perioden 1939 till 1942/44.
Att fotografera av närmare 16000 handlingar rakt upp och ner är en relativ barnlek jämfört med att sedan gå igenom alla de enskilda handlingarna och att döpa om fotofilerna till begripliga och sökbara datafiler.
Den processen tar ansenlig tid i anspråk, och sker allra bäst hemma.
Det är också nödvändigt att skapa en bra struktur om man skall kunna utnyttja innehållet i den insamlade informationen på ett effektivt sätt. Jag har haft en bra och väl inarbetad datastruktur sedan mina första kontakter med datorer i början/mitten av 1980-talet så det tedde sig ganska naturligt för mig.

Den här tråden hade jag tänkt begränsa till att omfatta just de årtal som står i rubriken eftersom jag anser att materialet är komplett eller näst intill komplett, men jag har betydligt fler kopior/bilder av registreringshandlingar än dessa 16000 som omfattas här.
I Malmöhus län fanns vid tiden registreringsnummer upp till M25585 som högsta registreringsnummer.
Det är också värt att notera att registreringsnumren på den tiden (liksom numera) omfattar alla slags inregistrerade fordon såsom personbilar, bussar, lastbilar, traktorer och MC.
Många registreringsnummer användes självklart flertalet gånger för olika fordon eftersom föregående fordon t.ex. skrotats eller ”exporterats” till annat län.

Det totala antalet tunga lastbilar som jag fått fram är 5343 stycken.
För övrigt har jag tänkt skriva om följande ”ämnen” efterhand:
a.) Tabell över antalet tunga lastbilar fördelat inom olika totalviktsklasser.
b.) Generella tabeller avseende fordonsmärke, modellbeteckningar, årsmodell, etc..
c.) Antal boggibilar bestyckade med 6, 8 eller 10 hjul.
d.) Antal fordon som ”konfiskerades” eller löstes in av den svenska militären strax efter krigsutbrottet.
e.) Antal diesel- eller råoljedrivna lastbilar, men också antal bilar som konverterades till eldrift.
f.) Lastbilar som deltog i Petsamotrafiken.
g.) Fordonsbestånden bland större åkerier, firmor, kommuner, statliga verk, etc..
h.) Speciella påbyggnader, såsom t.ex. sopbilar, slamsugare, cisternbilar, bärgningsbilar, etc..

Är det några övriga önskemål så kan jag försöka tillgodose och redovisa dessa också.
Ni får också väldigt gärna ställa frågor om allt som kan beröra dessa fordon, så skall jag försöka besvara så gott jag kan.
Observera dock att inget fordon kan vara av en årsmodell senare än 1943-års modell.
Det kan även handla om frågor rörande lätta lastbilar och/eller personbilar samt bussar. Som nämnts ovan har jag även fotograferat av handlingarna för samtliga lätta lastbilar (inklusive s.k. kombifordon och lastbilar konverterade från personbil) samt bussar men även en hel del personbilspapper, men då långt ifrån samtliga. Traktorer och MC har jag däremot inte gått igenom eftersom de är sorterade i andra arkivserier.

// Kjell N

Om vi börjar med den enkla sammanställningen,

Tabell över antalet tunga lastbilar fördelat inom olika totalviktsklasser (beräknat på totalt 5343 lastbilar).

Totalvikt mellan

3500 - 4999 kg - 1675 lastbilar motsvarande 31,35 % av det totala beståndet av tunga lastbilar
5000 - 5999 kg - 1943 lastbilar motsvarande 36,37 %
6000 - 6999 kg - 1067 lastbilar motsvarande 19,97 %
7000 - 7999 kg - 376 lastbilar motsvarande 7,04 %
8000 - 8999 kg - 136 lastbilar motsvarande 2,55 %
9000 - 9999 kg - 67 lastbilar motsvarande 1,25 %
Över 10000 kg - 79 lastbilar motsvarande 1,48 % (den tyngsta lastbilen var en Scania-Vabis 400 från 1941 som hade en totalvikt på 16000 kg)

Härmed kan man utläsa att nästan 90 % av lastbilarna vid den här tiden hade en totalvikt under 7 ton.

// Kjell N

Påbyggnadsinformation i någon form hade också varit intressant om man får önska sig något. Särskilt hur man bedömde lastbil med anordning för påhängsvagn och om denna fordonskombination behandlades sammantaget med avseende på såväl registrering som lastförmåga. Det har ju en viss betydelse när man betraktar kapacitetsutvecklingen över tiden.

Jag misstänker också att Skåne var ett tidigt landskap för fjärrtransporternas utveckling, inte minst för dess livsmedelsproduktion och industrialiseringen av denna.

Per Thomson skrev

Påbyggnadsinformation i någon form hade också varit intressant om man får önska sig något. Särskilt hur man bedömde lastbil med anordning för påhängsvagn och om denna fordonskombination behandlades sammantaget med avseende på såväl registrering som lastförmåga. Det har ju en viss betydelse när man betraktar kapacitetsutvecklingen över tiden.

Jag hade tänkt att behandla påbyggnaderna i ett speciellt inlägg, men eftersom du frågar kan jag nämna följande beträffande dragbilar.
Jag har ännu inte sammanställt påbyggnaderna i någon tabell, men observerat att en klar majoritet av bilarna var antingen flakbilar eller tippbilar, men även en del specialbyggnationer som cisternbilar, tankvagnar, sopbilar, skåpbilar, timmerbilar, kreatursbilar, bärgningsbilar, etc. vilka jag kommer att återkomma till senare.
Minnet säger mig att endast ett fåtal var just dragbilar och ibland står det "Vändskiva", ibland "Dragbil" och ibland texten "Saknas" under karosseriangivelsen.
Trots att släpet på den tiden oftast var knutet till ett specifikt fordon och bar dragbilens registreringsnummer (än om det hade ett eget unikt registreringsnummer på framstammen) så tycks släpet inte finnas med i varken viktangivelser eller övriga tekniska uppgifter, utan det är endast dragfordonets uppgifter som anges i registreringsbevisen.
Många av de bilder man ser som trailerekipage av dåtidens lastbilar kan även vara tagna efter kriget då jag tror att påhängsvagnar och även rena släpvagnsekipage blev vanligare.

Men här är ett genuint foto från krigsåren av en International D40A från 1939.
I karosseriangivelsen för detta fordon står "Saknas" och tjänstevikten för dragbilen är 3650 kg medan maxlasten är angiven till 3850 kg, så totalvikten är 7500 kg.
Därmed stämmer totalvikten med övriga tvåaxliga fordon av samma modell som är utrustad med flak eller tipp.
Som ekipaget ser ut borde totalvikten vara närmare 9-10 ton.


Bilden finns med bland många andra intressanta bilder i Bilder i Syd:s bildarkiv ( http://bilderisyd.se/ ).
För länge sedan kontaktade jag Bilder i Syd för att förhöra mig om det var OK att lägga in en del intressanta bilder i vårt forum.
Jag lämnade dem också detaljerade uppgifter på ett 10-tal lastbilar som "lockbete", men tyvärr har de inte ens behagat svara mig.
Så jag vet ännu inte om det blir en baksmälla när man upptäcker "knyckta" bilder här i forumet.
Men vi får försöka vara så korrekta som möjligt och tydligt ange bildkällan. Dessutom finns ju vattenmärkena med i bilden.
Det är en strikt kommersiell site och bildkopior är svindyra i mitt tycke, så man får vara lite försiktig med hur man använder deras bilder.
men å andra sidan borde företaget vara intresserad av att få så mycket bakgrundsinformation till sina bilder som det överhuvudtaget är möjligt.
Så här skriver Bilder i Syd i sin information om bilden "Lastbil från Bror Högfelts åkeri i Malmö. Lastbilen drivs av gengas och klarade i november 1939 att köra sträckan Malmö-Stockholm på femton timmar."

Av registreringshandlingen kan jag utläsa att Bror Högfelts åkeri inte fanns i Malmö utan i Limhamn.
Bilen blev inregistrerad första gången den 21/2-1939 och byggdes om till gengasdrift i juni 1941, så bilden bör vara tagen efter denna ombyggnad.

// Kjell N

Mycket intressant Kjell, tack för redogörelsen. Då kan man befara att antalet lastbilar med större lastförmåga är lite större än vad registerstatistiken gör gällande. Många konventionella lastbilar användes ju också ihop med släp. Jag har för mig att Lars Kritz i sin utredning för Industrins Utredningsinstitut upptar en skattning av hur många lastbilar som används i fjärrtrafik och därför "väger in" kombinationernas samlade lastförmåga.

Jag fortsätter med lite statistik, och berör nu ämnet
SOPBILAR.

Före 2:a världskriget var det uppenbarligen endast lite större kommuner/städer som hade råd att anskaffa sopbilar.

Sopbilsbeståndet i Malmöhus län vid den här tiden var följande:
Bilarnas totalvikt låg generellt sett mellan 4 och 6 ton.

Malmö stad
8 stycken Renault, årsmodell 1928-29
16 stycken Volvo LV60/65, årsmodell 1930-32
13 stycken Volvo LV71 E, LV72 D och LV74 D, årsmodell 1933-35
2 stycken Volvo LV81 E, årsmodell 1936-37

Lunds stad
1 styck Chevrolet 131 S, årsmodell 1931
4 stycken Volvo LV71 E och LV71 D, årsmodell 1933-35
8 stycken Volvo LV81, årsmodell 1936-39
1 styck Chevrolet HS Special 158.5, årsmodell 1940
Bilarna i Lunds stad drevs med lysgas under krigsåren.

Helsingborgs stad
2 stycken Scania-Vabis 325, årsmodell 1930
1 styck Volvo LV61, årsmodell 1930
6 stycken Volvo LV71 S och LV72 DS, årsmodell 1933-35
3 stycken Volvo LV82 D, årsmodell 1936-37
Två av bilarna (en Volvo LV61 och en Volvo LV72) konverterades till elektrisk drift under kriget.

Trelleborgs stad
1 stycken Ford AA, årsmodell 1932 (köptes in begagnad 1939 och byggdes om från lastbil till sopbil)
1 stycken Ford 51, årsmodell 1936
2 stycken Ford 817, årsmodell 1938

Eslövs stad
1 stycken Volvo LV81 S, årsmodell 1936

Detta innebär att många andra relativt stora kommuner i Malmöhus län såsom t.ex. Landskrona, Höganäs, Ystad inte hade några egentliga sopbilar vid den här perioden. Åtminstone inte sopbilar som var byggda på lastbilschassin.
Sannolikt sköttes då sophanterings med hjälp av traktorekipage (och kanske även i enstaka fall med häst och vagn, under kriget i alla fall).

Rönneberga kommun som jag växte upp i under 1950- och 60-talet fick inte sin första sopbil (en Bedford J-serie minns jag) förrän alldeles i början av 1960-talet.
Sop- och latrinhanteringen skedde tidigare i denna lilla kommun med hj.a. ett traktorekipage dragen av en Grålle (eller Gråsugga som vi brukade säga).

// Kjell N

S-V L44 skrev:Jag fortsätter med lite statistik, och berör nu ämnet
SOPBILAR.

Detta innebär att många andra relativt stora kommuner i Malmöhus län såsom t.ex. Landskrona, Höganäs, Ystad inte hade några egentliga sopbilar vid den här perioden. Åtminstone inte sopbilar som var byggda på lastbilschassin.
Sannolikt sköttes då sophanterings med hjälp av traktorekipage (och kanske även i enstaka fall med häst och vagn, under kriget i alla fall).

Rönneberga kommun som jag växte upp i under 1950- och 60-talet fick inte sin första sopbil (en Bedford J-serie minns jag) förrän alldeles i början av 1960-talet.
Sop- och latrinhanteringen skedde tidigare i denna lilla kommun med hj.a. ett traktorekipage dragen av en Grålle (eller Gråsugga som vi brukade säga).

// Kjell N

Kunde inte sophanteringen skötas med hjälp av en vanlig lastbil med flak? I alla fall när det gällde sop- och latrintunnor? Eller fattar jag Dig fel? En imponerande sammanställning - blir det även något nytt om bärgningsbilar tro?

Roger Larsson skrev:

Kunde inte sophanteringen skötas med hjälp av en vanlig lastbil med flak? I alla fall när det gällde sop- och latrintunnor?

Helt riktigt Roger.
Några av bilarna som jag radat upp var inte försedda med "sopkass" utan var mer eller mindre "vanliga" lastbilar, men ägaruppgifterna angav X stads renhållningsverk, så därför har jag kategoriserat dem som "sopbilar" fastän det kan vara fel uppfattat i några fall.
Jag har inte funnit några andra renhållningsverk i andra orter än de uppradade som ägare till några lastbilar under nämnd period, så därför har jag antagit att soptransporterna i dessa orter skedde med traktorekipage.
Bara i min lilla hemort med knappt 800 invånare på 1950-talet fanns det nog minst 5-6 soptippar i omedelbar närhet till orten så soptransport med traktor och släp fungerade utmärkt. Min far var inte sopåkare utan hade ett "vanligt" åkeri för i huvudsak mjölktransporter, anläggningskörning, spannmålstransporter, bettransporter, etc., men jag hjälpte själv honom att köra hushållssopor och trädgårdsavfall från privatpersoner, skolor, etc. till 7-8 olika soptippar inom cirka 10 km omkrets. Tippar som finns kvar i naturen men ändå inte syns öppet idag.
Här är en bild på ett sådant traktorekipage nedladdat från Höganäs kommuns bildarkiv ( http://ww2.hoganas.se/fotoarkiv/ ). Årtal okänt.


Så här kunde också en sopbil från 1930-talet se ut

Även detta foto kommer från Höganäs kommuns bildarkiv. Bildtexten lyder "Ett första steg mot en mera hygienisk soptömning, som dock inte användes i någon större utsträckningin. 1930-talet." Notera interimskylten från Kristianstads län, så bilden behöver inte vara tagen just i Höganäs. Om bilen ändå gick i Höganäs så var den avförd som sopbil innan 1939 eftersom den inte finns med som sådan i registreringshandlingarna för tunga lastbilar registrerade i Höganäs kommun.
F.ö. är jag osäker om bilen är en bil ur LV60-serien eller en bil ur LV70-serien då jag inte riktigt lärt mig särskilja dessa två modeller. Vissa lastbilar ur dessa två modellserier kan man identifiera tydligt, medan andra tycker jag är svårare.

// Kjell N

Bland alla dessa papper är det två bilar som "sticker ut" lite grand p.g.a. deras unika påbyggnader som var slamsugningsaggregat.
Båda bilarna är byggda på Volvo LV180 långnos (chassinummer 100331 samt 100506) och levererades 1939 med kort mellanrum till Lunds stad respektive Malmö stad, och de hade en 2000 liters tank och Malmöbilen är dessutom försedd med tipp. Lundabilen kunde ju naturligtvis också haft tipp, men detta är inte noterat.
Totalvikterna var 7300 resp 7900 kg.

När "uppfanns" slamsugningsbilarna egentligen?

Här är en betydligt äldre bil också med slamsugningsaggregat. Bilen är en Scania-Vabis och hörde hemma i Helsingborg.
Jag finner kanske handlingarna för denna bil så småningom när jag går igenom de äldre registreringshandlingarna, men är det någon redan nu som vet något mer så tar jag tacksam emot informationen.


// Kjell N

Intressant, hur fungerade sugprincipen, var det helt enkelt en vattenpump och ejektorprincip? Behövdes nog tillgång till en brandpost för att få tillgång till mycket vatten.

min pappa skaffades sej slamsugningsbil på 1960-talet
det var ett löst aggregat som lades på en flakbil
det var en 3000 liters tank där var en kompressor
som drevs med en bensinmotor
ville man ha vaccum för att suga ställde man in så att
kompressorn sög ut luften ur tanken
vatten gick att ta i vilket vattendrag som fanns intill
en väg
behövdes tryck så var det bara att ställa in så att
kompressorn körde tryck på tanken det gick att göra
även om det var vatten i tanken
aggregatet hade eskilstuna stad ägt det var byggt
någon gång på tidigt 1950-tal

Slamsugning.
Kjell N undrar när slamsugarna uppfanns, sannolikt avser frågan Sverige, möjligen Europa.
Det äldsta fordon av detta slag jag träffat på i skrift var en ångdriven Merryweather från 1904. Gully Emptier, eller Cesspool Emptier, som de
kallades i England. En modernare variant var en Garret från 1924 som var konstruerad som lastväxlare, slamsugaren kunde lätt ställas av och bilen
blev då en vanlig ångdriven lastbil med tipp. Förmodligen fanns det i England åtskilliga fler varianter.
Dessa fordon hade vanligen en ångejektor som åstadkom det erfordliga vacumet. Detta blir ju även ett delsvar på Pers fråga. En dåtida lastbil med
förbränningsmotor kunde näppeligen åstadkomma ett så kraftigt sug utan en pump.
Malte E.

Ångejektor, det var ju intressant, jag tänkte inte på den möjligheten. Följdfrågan blir naturligtvis när man kom på den omvända kompressortekniken som Lokförare beskrev, eller i vart fall när den togs ibruk?

För att få tryckluft inom gruvindustrin utnyttjade man tidigt att ta tillvara komprimerad luft i fallande vattenflöden.

Det var intressanta uppgifter som Malte E presenterade med avseende på slamsugning.
Jag trodde nog att slamsugning blev utvecklat strax före 1930-talets början. Behovet bör ju vara kopplat till främst städernas utbyggnad av avloppssystem. Därför är det kanske inte så konstigt att finna de äldsta bilarna i de lite större städernas renhållningsverk.

Jag fortsätter att presentera lite generell statistik bland det insamlade materialet.
I tabellen kan man bl.a. utläsa mångfalden av bilmärken, axelkonfiguration samt för vilken bränsletyp motorn var konstruerad. Flertalet bilar (men långt ifrån alla) byggdes om till olika form av gasdrift, men det har jag ännu inte orkat sammanställa. Den uppmärksamme noterar kanske att siffrorna inte helt stämmer överens med de först presenterade, en differens på 29 färre bilar.
Detta grundar sig i en del tidigare "dubbelt bokförda" bilar, bilar som hade samma chassinummer men olika registreringsnummer p.g.a. att de varit utanför länet men återkommit, och även några misstag från min sida i samband med omdöpningen av bildernas filnamn.



Som synes är det tre dominerande tillverkare under denna perioden, nämligen GM, Volvo och Ford.

Från tabellen kan man också utläsa att det var ganska många treaxlade bilar, drygt 250 stycken. (Det var fler än jag trodde personligen.) En hel del bilar av de lättare bilmodellerna var försedda med vad vi idag kallar "lättboggi", dvs. med 8 hjul. Antalet bilar konverterade enligt P-boggi-konceptet var däremot färre än jag trodde.

Som synes var bensinmotorerna klart dominerande vid den här tiden. Alla de tyska märkena kunde uppenbarligen tillhandahålla dieselmotorer.
Av de övriga var det främst Scania-Vabis som försökte haka på, medan de amerikanska märkena och Volvo halkade betänkligt efter i detta avseende.

Eldriften var ju en konsekvens av bränslebristen under 2:a världskriget, men några eldrivna fordon var ändå byggda enbart för eldrift medan andra naturligtvis blev av med sin ordinarie bensinmotor i samband med konverteringen. Den största lastbilen med eldrift var en Borgward Elektra E3 II som hade en totalvikt på 7500 kg och en lastvikt av 2900 kg, så den hade ganska hög tjänstevikt. Bilen ägdes f.ö. av Bröderna Edstrand AB i Malmö. Tio av de eldrivna lastbilarna hade annars en totalvikt på 6000 kg och däröver.

Jag kan också nämna att antalet tunga lastbilar i Malmöhus län som löstes in av den svenska armén (eller konfiskerades - hur man nu vill tolka det) uppgick till ungefär strax över 800 fordon (cirka 15 % av det tunga lastbilsbeståndet i länet).
Det var främst nyare bilar från sent 1930-tal och naturligtvis 1940-tal samt bilar i viktklasserna mellan 5 och 7 tons totalvikt som uppenbarligen intresserade militären allra mest. Man ratade t.ex. i stort sett helt de allra tyngsta bilarna.
Det största antalet bilar som löstes in tilldelades nya militära registreringsnummer, men ett betydande antal fick först nya civila registreringsnummer i bl.a. Kristianstads län, Kronobergs län, Älvsborgs län och ÖÄ (Överståthållarämbetet - dvs. Stockholms stad). Därför är svårt att uppge någon exakt siffra på antalet berörda lastbilar.


// Kjell N