veteranlastbilar.se

Den här bilden har jag stulit från Klassiska lastbilar. Släpet gick nog aldrig för Träfrakt, utan hamnade hos Åke Werners åkeri i Östersund. Där gick det tillsammans med en LBS140 med gummiblåsa på flaket. Man hade olika problem med släpet, så det lämnades tillbaka efter nåt år. Arne Lundstam köpte det och körde några år. Transporterna bestod av massaved från Hissmoforsfabriken till Sundsvall, med olja i retur. Bilen som drar släpet på bilden ser ut att tillhöra Bollnäs LBC, och ha Ilsbotipp. Vagnen gick under beteckningen Maria av nån anledning.

Mycket intressant logistikhistoria!
Att konstruera fordon konstruerade för last i båda riktningarna har jag varit med om.
Här ett exempel ifrån 70-talet.

Det såg tungt ut, vad kördes?

Svavelsyra i de yttre tankarna och lut eller flytande svavel (> 100 grader) på returen i de mittre avställbara tankarna.
Ja, det var ett tungt bygge och max bruttovikt 51,4 ton då. Den blev senare ersatt av ett ännu märkligare trailerbygge för samma transportupplägg som lastade ca 5 ton mer.

Bakåtlutningen, har det att göra med mindre skvalp vid inbromsning?
De små tankarna påminner om SJ:s gamla "Dörr Till Dörr".

Bakåtlutning har med tömning att göra. Lossning sker genom tankarna trycksätts, tömningen blir snabbare fullständig mot slutet genom lutningen, mindre risk att luften hittar utloppet innan all syra eller svavel hunnit tryckas ut. Syran och svavlet har en densitet på över 1,8, dvs nästan två tom för en kubikmeter. När returkombination inte finns lyfts mittentankarna av och de yttre kan fyllas med ytterligare drygt 5 ton.
Det var denna transport som fick oss att övergå till en trailerlösning istället, också med utnyttjande av max bruttovikt. Problemet med en sådan trailerkonstruktion var att det behövdes 9,4 m mellan första och sista axel på trailern. Med en trailer blev konstruktionen lättare, antalet lastfack halverade.