veteranlastbilar.se

Vet någon vad firman som tillverkade skåp till varubussar bland annat i Skellefteå hette?
Butiksbuss med skåp tillverkat i Skellefteå på 1970 talet Obs överflyttat på denna MB från 1985

Det är inte Berco du tänker på, dom håller ju till i Skellefteå.
http://www.berco.nu/omforetaget.htm

/Stefan

Innan det blev Berco så hette de AB Plastkarosser i Skellefteå...


/Stellan

Visst att jag inte tänkte på plastkarosser....visst är det dom och då hamnar Berco på listan
Tackar!

Och så fanns det en släpvagnsfabrik i Bureå strax söder om Skellefteå. Bureå verkstads AB som ingick i Hellgrensgruppen.
Det var dom som byggde "baklängan", treaxliga släpar med boggien fram. Ett koncept som Härryda lånat till sina lågbyggda utlandssläpar.

Stina.

herrstina- skrev:Och så fanns det en släpvagnsfabrik i Bureå strax söder om Skellefteå. Bureå verkstads AB som ingick i Hellgrensgruppen.
Det var dom som byggde "baklängan", treaxliga släpar med boggien fram. Ett koncept som Härryda lånat till sina lågbyggda utlandssläpar.

Stina.

Parator levererade väl ett gäng baklängor till Börje Jönsson för nåt år sen?. Minns när baklängan kom på 70-talet så blev dom rätt poppis som timmervagn på Norge. Men långa utförsbackar å 15 tums hjul, å därtillhörande bromsar var ingen lyckad kombination. Förresten har Bure aldrig varit rädd för nya patent. Deras TurnOver flisskäppa är ett exempel. Istället för att tippa hela boxen, så bröt man sönder lasset genom att golv å hö.sida följde med när vä.sidan kördes upp. Bra på vintern när materialet lätt vill frysa fast.

Jag hade en 4-axlig Buresläp -74 med 15" hjul och två tipp flak och min bror hade en flakvagn från samma år. Det finurliga med min släp var att alla tippbalkar var infällda i huvudramen så höjden till flakkant var samma som på flakvagnen.
Det främre flaket hade trevägstipp med spridarlämmar fra och båda sidorna, bakre flaket hade bara bakåttipp.
Tjänstevikten var bara 8800 kg så det var ett lättbygge.

Stina.

herrstina- skrev:Och så fanns det en släpvagnsfabrik i Bureå strax söder om Skellefteå. Bureå verkstads AB som ingick i Hellgrensgruppen.
Det var dom som byggde "baklängan", treaxliga släpar med boggien fram. Ett koncept som Härryda lånat till sina lågbyggda utlandssläpar.

Stina.

Jag hade en Baklänga efter 88:an när jag körde på EJAB, och jämfört med min vanliga tvåaxliga vagn så rullade den otroligt tungt tycker jag. Men det är absolut det mest stabila släp jag haft någon gång...fast jag har aldrig fattat vitsen med små hjul och hög ram, lasthöjden var samma som på ett vanligt släp. Det kanske var därför som de aldrig slog riktigt som styckegodssläp...

Var pygmesläpen den fyraxliga varianten av Baklängan tro?




/Stellan

Nja, baklängan var ju ett 3-axligt Pygmèsläp. Drog exakt ett sånt där flissläp efter en 111:a nån vinter i det vackra norr. Tungdraget var ordet sa Bull...5-10 cm snö så trodde man bromsarna frusit. Men grejen med låghjulingarna var väl i grunden att axelavst./bruttovikten ökade.

Thomas Almèn skrev: . . .
Men grejen med låghjulingarna var väl i grunden att axelavst./bruttovikten ökade.

Nja, om du på ett 3-axlat släp har boggien fram eller bak gör ingen skillnad på tillåten bruttovikt. Snarare får du en något tyngre konstruktion med boggien fram då vändkrans och dollyram väger något mer jämfört med en dolly utan boggie och att ha en konventionell boggie bak. Men det handlar nog bara om något 100-tal kilo i sämre lastförmåga.

Fördelen med baklängan var nog främst att den ansågs ha bättre bromsegenskaper och att den var stabilare. Vid inbromsning flyttas fordonets tyngdpunkt fram så att framaxel (-axlar) får stå för det mesta av bromsarbetet. I stället för 10 tons axeltryck blir det vid en kraftig inbromsning kanske 12 ton och motsvarande minskat tryck för boggien bak. Det var väl idén till att man vände på konceptet satte boggien fram och få två bromsande axlar att parera tyngdpunktsförskjutningen.

På köpet erhöll man dessutom ett släp som som inte riskerade att välta vid rangering vilket lätt kan hända för ett konventionellt släp som är lastat på främre halvan av flaket. Många transportuppdrag, t ex styckegods, innebär också att släpen ej blir fullastade utan några flakmeter är tomma bak.

Vad jag menade var att man tjänade nån dm. i axelavstånd genom hjul med mindre omkrets. Man ska komma ihåg att dom presenterades när axelavst. enl paragraferna skulle vara så långt som möjligt. Och det satt ju verkligen "ett hjul i varje hörn" på 4-axlingarna, som väl inte gick att få godkänd för mer än 30 ton på den tiden. Sedan var Pygmèvagnar ett samlingnamn för alla släp med låghjul, som jag minns det, oavsett antal axlar.

Ett litet tillägg. I Norge har baklängan fått ett uppsving som styckegodsvagn, just av de skäl du anför, Per. Oftast blir ju släpet lastat bakifrån vid kaj, å då hamnar ju ofta tyngdpunkten långt fram. På kortvagnar skulle inte jag tveka för en baklänga, idag med 22,5 tums axlar.

Alla de fördelar som räknas upp här upplevde jag när jag drog på baklängan. Men vad jag aldrig har förstått är varför ramen var så hög, det var samma lasthöjd som på ett vanligt släp. Hade det funnits luftfjädring som idag, och släpet varit rikigt långbyggt hade jag kunna förstå vitsen med de små hjulen. Hansons i Varalöv övertog släpet efter EJAB, men jag vet inte riktigt hur länge de hade det.

/Stellan

Bures egen motivering till baklängan var just faktumet att släpar ofta har framlast plus instabiliteten när man vrider framkärran på en treaxlig släp.
Baklängan kom vid den tiden när jag köpte min 4-axling i Bureå så den diskuterades ingående.

Stina.